Äntligen - Och så ringer polisen

Tänka sig! Det blev en knallsolig dag idag, efter allt gråväder. Få, mycket få, ja extremt få och små moln, som på inget sätt skymde solen en enda gång från uppgång till nedgång. Och detta trots att SMHI sagt precis tvärtom.

En fröjd att gå ut och njuta. Vindstilla och vackert. 5 plusgrader. Starkt ljus. Man borde ha tagit solglasögonen, men de ligger bortglömda i sitt fodral. Vi går halvannantimmesrundan (Vet du hur lång tid en sådan tar?) och avslutar med Systemet och Konsum. Långväga gäst i helgen, så det ska bli god mat.

Någon frost att tala om har vi inte haft. Ännu blommar rödklöver och rölleka vid vägkanterna, och renfana i knopp såg jag också, trots att november står för dörren.

Och så ringer polisen! Någon gång under vandringen. Men det hör jag inte, för jag har tydligen ställt ner signalen lite för mycket. Alltså får de inget svar. Men den som ringer upp talar in ett meddelande, som jag upptäcker när jag kommer hem.

Polisen!? Vad kan de vilja? Han som ringer låter lugn och trevlig och berättar att han ringer från Stockholm och att jag inte ska vara orolig. Men kan jag ringa antingen ett mobilnummer eller ett 010-nummer, så vore det bra. Det handlar om ...

Jag ringer.
 - Bra, säger han. Men nu är jag på språng och jag skulle gärna vilja prata med dig när jag sitter vid mitt skrivbord. Kan jag ringa dig på måndag?
 - Jo, säger jag. Eller helst inte. Jag är lite upptagen då och då på måndag.
 - Jamen, tisdag förmiddag då, frågar han
 - Det går jättefint-
 - Bra. Då hör jag av mig.

Spännande fortsättning följer. Nu måste jag ta hand om pärlhönsen, som ska bli middag ikväll.

*****