Höstfredag

Solen smyger lägre och lägre tidigare på eftermiddagarna. Hösten är fortfarande gyllengul, även om björkarna nu tackat för sig och klätt av sig sina löv. Luften är stilla. Småfåglarna gläds åt att talgbollar och frön åter finns i automaterna. Helt ogenerade är talltitorna och svartmesarna, som glatt förser sig, trots att vi rumsterar precis intill med installation av strålkastarna som ska lysa upp våra granar på den mörkaste delen av vår tomt. Det är nästan så att man vill ducka, där de små kommer fladdrande i hundratjugo förbi näsan.

Det har handlat om höstsysslor med bortplock av utblommade krukor, sista gräsklippningen för säsongen (förmodligen), tömning av 50 meter trädgårdsslang med tillhörande "hopringling" för att lägga in i vinterförvar. Slangar har egen vilja och sprjärnar emot alldeles väldigt ibland. Man hinner nästan bli arg. Regntunnan har tömts. Nu ska den få göra annan tjänst i vinter. Som snöskydd över vattentäktens rör.

Ute på grundet ligger några sälar och jäser, när vi går en kort promenad. Några grannar är faktiskt ute här i området. Några firar kanske stugsista och tänker inte komma tillbaka förrän till påsken kanske. Det gäller i alla fall de som kommer långt ifrån. Norrmännen som bor i Alta, 80 mil norrut.

Nu kommer den stilla tiden, då man bara kan njuta av tillvaron, med en bra bok, god mat och vackert ljussatt natur. Oktoberhöst.

*****