En sådan söndag då inget händer. Högtrycksväder och mulet. Ointressantaste vädertyp som finns. Allt står stilla. I evighet. Amen.
Visst. Vi gör en liten utflykt efter en ovanligt sen frukost, med Gomorron världen i P1. Bär in lite ved. Jag lagar toan igen. Nu med fantastisk framgång. Alltid något.
Men efter utflykten, som sker till fots, blir det elvakaffe (klockan halvett som brukligt) och sedan börjar vi göra oss redo för att åka hem till stan.
Jag känner mig slö. Kanske är det medicinen som påverkar. Kanske måste kroppen vänja sig. Pulsen blir ju dämpad. Mitt naturligt låga blodtryck sjunker också marginellt. Men det får gå.
Gott om tid att ägna sig åt tidningsläsande. Måste säga att DN på surfplatta går riktigt bra att vänja sig vid. Det trodde jag inte skulle bli så lätt.
God mat blir det också. En tupplur. Och sedan fortsatt slöande. Framför teven. En naturfilm från Hebriderna. På brittiskt vis, vilket innebär ultrarapidscener till svepande symfoniorkestertoner. Jag gillar det inte, men blir sittande.
Babel följer med Dylantema förstås. Intressant. Sällan har väl ett nobelpris delat folket som detta. Log och tänkte på den förnäma dam jag hörde i Ring P1 häromdagen som pratade om skandaaal att "denna Dajlan" hade fått priset.
Kvällen går vidare i tevesoffan. Agenda och Kunskapskanalen.
Sedan gonatt.
*****
Jo, det var många i den s.k. kultureliten (med svans) som fick näsan riktigt ur led i torsdags...
SvaraRaderaHaha - Jo, det behövs ibland.
Radera