.. blåmåndag, men frågan är om inte den här tisdagen kan kallas något liknande. Ursprungligen var det väl måndagen i stilla veckan som menades. Men nog var det ett rätt allmänt uttryck för en vanlig "tråkmåndag" vilken somhelst, i alla fall i min familj.
Alltså - Den här tisdagen blev, om inte blå, så rätt beige. Inget hände. I och för sig ville Rigmor och Cilla (två f.d. kolleger) göra mig sällskap till lunch och det är ju alltid trevligt. Vi fick till och med till ett beslut om att jag skulle bjuda in till så kallad Nymanslunch före jul.
En sådan lunch är öppen för alla 23 kolleger som jobbade tillsammans på Nyman & Schultz/American express här i Luleå fram till 2004, då kontoret rationaliserades bort i stor iver efter beslut från ledningen i New York. De passade också på att radera ut 34 kontor till här i Sverige i samma veva. Men vår samhörighet suddades inte.
På väg ut efter lunchen träffar jag Lisa, som undrade om vi flyttat från stan.
- Jag har inte sett dig eller Benke på länge.
- Men vi bor kvar, sa jag
- Jo, Luleå är ju bäst.
När jag kommer ut regnar det underkylt. Det är nog det tristaste väder jag vet. Plötsligt är man som en tappad tvål i ett handfat. Så min promenad blir de trehundra meterna hem.
Och där blev jag kvar. Med läsning, korsord och någon slurk kaffe emellanåt, middag och fortsatt kväll.
Beigetisdag.
*****
Min mamma "reste med" (köpte biljetter därifrån, förmodar jag) Nyman & Schultz till världsutställningen i Montreal och sedan New York och jag minns ännu hur fantastisk hon tyckte den resebyrån var! Tänk, att man kan komma ihåg det - jag var bara tretton år då -.
SvaraRaderaJa, märkligt nog kände även jag till namnet N&S redan i den ålder då jag knappt visste vad en resebyrå är.
Radera