Historier och historia

8 plusgrader känns helt fel såhär på årets näst sista dag. Men det är lika varmt hemma i norr (I alla fall 6.), så det är väl bara att vänja sig och beklaga den klimatkatastrof som otvivelaktigt närmar sig, med konsekvenser som vi troligen inte kan överblicka.

Besöker syster Inger och svåger Leif för ett brakfika och glögg på eftermiddagen. Alltid kul att träffas, även om det händer rätt ofta nuförtiden. Besöken i gamla hemtrakter är många både vinter och sommar. De är också de enda jag känner, som har åkt på kryssning till Luleå. Helt plötsligt stöter jag på dem på lunchrasten.
 - Jo, vi tog en kryssning hit för skoj skull.
(För dig som inte vet går det kryssningar från Stockholm med Birka lines, längs kusten norrut, med strandhugg här och där.)

Det blir mycket surr och prat om det mesta. Hinner avverka lumparhistorier, såväl som prat om svenska interneringsläger under andra världskriget. Det fanns ett beryktat, Storsien, i skogarna kring Kalix där kommunister, anarkister och även alltför radikala sossar spärrades in av säkerhetsskäl, då de ansågs för sovjetvänliga.

Syrran berättade också om en situation från barndomen då hon var på väg hemåt och en man skrämde henne på skämt vid spårvagnen, (På den tiden hade vi spårvagnstrafik i Kiruna.) som passerade utanför huset där vi bodde.
Hemkommen berättade hon livfullt:
- Ja han var stor och hade svarta kläder. Han såg ut som en kommunist.

Flera timmar blev vi sittande, men insåg plötsligt att det nog var dags att dra "hemåt" till vår värdinna. Middagen väntar. Tunnelbanan var tom, vilket förvånade oss, en fredag strax efter fem.

*****