Så blev min natt

Lördag kväll. Jag traskar iväg genom stan strax före klockan sex. Folk strosar trots det kyliga vädret omkring. Kanske kommer de från en eftermiddagskonsert, eller också är de, liksom jag, på väg till fest. Jag ska nämligen träffa mina före detta arbetskamrater på en bar för en drink. Sedan bär det iväg till hemligt mål för resten av kvällen. Så brukar det gå till när vi har julfest. Och jag är förstås inbjuden, trots att jag inte jobbar kvar.

Har man mysiga arbetskompisar så blir det trevlig fest. Efter barbesöket promenerade vi iväg i samlad tropp. Chefen först och ekonomichefen längst bak i kön, för att bevaka att ingen kom på efterkälken. Vi visste ju inte var vi skulle, så det var bäst att hänga på med alla andra. Alla kontor var med, så vi var en försvarlig samling. Inte alla 45 personer, men kanske 35.

Så blev det mat. Inte julmat, utan mer italieninspirerad buffé, på en festvåning, lämpligt belägen mitt i stan. Jag hade 350 meter hem efter att ha skrattat, umgåtts, blivit officiellt avtackad, fått julklapp, och dansat, dansat, dansat. I år fick vi ett presentkort, som dels gav pengar till välgörande ändamål, men även en liten gåva till oss själva. En så kallad "powerbank" fanns också med i tomtens paket. För att inte tala om avgångspresenten! En stilig gryta, som genast orsakade krav på att bjuda på middag.

Det blev sent. Mycket sent. Det ser du av mitt aktivitetsarmbands (förra årets julklapp från företaget) rapport. Natten lugnade ner sig efter klockan två, då jag föll i drömlös sömn.

Men en sak är säker; jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket under resten av dagen. Har redan uppnått 84% av mitt aktivitetsmål. Och det mesta skedde, som synes mellan 0030 och 0200. Det var dans, dans, dans, dans, dans ..........

Le Creuset. Jo, jag tackar!

*****