.. har ingen sagt nå't. Här har jag gått omkring och trott att allt varit lugnt. Ja, förutom det kaos som råder i världen i stort, alltså.
Livet har gått sin vanliga lunk. Pensionärsliv, som nuförtiden innebär lugna puckar mellan träning, promenader, goda luncher, utsökta middagar och bio på onsdagseftermiddagarna om vädret är surt.
Då blir man ju dubbelt chockad, när jag av en ren slump råkar slänga en blick i väggkalendern och upptäcker att vi är på gång mot stupet. Med raska och oundvikliga steg närmar vi oss den katastrof, som för svenska folket innebär ett kränkande och djupt trauma. Låt oss bara hoppas att vårdinstitutionerna står i beredskapsläge inför anstormningen och inte är lika oförberedda som jag inför det faktum att vi går över till sommartid natten till kommande söndag.
Inte ett ord har jag hört om detta. Vem är ansvarig? Borde inte VMA-sirenerna ljuda dygnet runt redan veckan innan.
Huga. Hur ska det gå? Hur ska det gå???!
*****
Jag antar att den älskade frukosten får intas en timme senare. Hur ska man klara detta? Ett av många i-landsproblem.
SvaraRaderaJa, vi får alla en hoper problem att lösa.
Radera😉