Bakom ett hörn hittade jag en grönsiska. Djupt sovande. Men det visste ju inte jag.
Grönsiskor är små. Väldigt små.
Den här ville jag kolla om den var sjuk, eller till och med död. Tog mod till mig och klappade den därför på huvudet med mitt pekfinger.
På en hundradels sekund blev jag ljudligt åthutad med en fräsning värdig en katt. Siskan flög iväg en meter och gav mig onda ögat.
Jag drog mig tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.