Dags för ...

.. stugan i skogen vid havet där vi hälsas av stor bofinkflock. Herr och fru koltrast har också kommit.

Påsken är här. Vi sitter på altanen och dricker kaffe i solen. Lite kyligt. Termometern på minussidan. Men det är precis så som vi vill ha det. Det ska vara snö till påsk.

Lunchekot står på i radion och berättar om världsläget. Stor bomb i Afghanistan. Nordkorea hotar med kärnvapen om de själva blir angripna. I Turkiet är det val imorgon. Erdogan vill bli envåldshärskare. Förmodligen döden för turistindustrin. Men det har han väl inte tänkt på.

Veckan som gick såg vi inte en enda sekund på TV. Det fanns inget behov, inget invant greppande efter en fjärrkontroll. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det var rätt skönt. Och mest skönt att tanken på att slå på teven aldrig dök upp i något av de närvarande sex huvudena.

Jag, som verkligen gillar att hålla mig uppdaterad led inte ett dugg. Kanske berodde det på att vi hade stort utbyte av varandra. En som är ekonom, en universitetsplanerare, en ortodontist från Tromsö, en arbetsledare för snedkomna ungdomar, en skribent och fotograf med världen som arbetsfält, och så en pensionär, som heter Bert. Breda och olika kunskaper.

Detta gäng sammanstrålar i sin helhet några gånger per år. Nästa träff till midsommar , som då kommer att firas i en nedlagd järnvägsstation vid inlandsbanan, inköpt och rustad av skribenten Håkan och arbetsledaren Elisabeth. Spännande.

Tills vidare nöjer vi oss med påsk på Rånlandet. 

Någon grillning på grillplatsen blir det dock inte.

Glad påsk!

(Hav överseende med påskens mest förvirrade blogginlägg.)

*****