Det där med bruksanvisningar

Alla som har erfarenhet av trädgårdar har förmodligen också god kunskap om hur vattenslangar kan bete sig. De måste vara släkt med exempelvis julgransbelysningar och andra ljusslingor på nära håll. De kan korva till sig, nästan slå knut på sig själva eller rent allmänt trassla och bråka med sin ägare.

Till vår tomt köpte vi i fjol ny slang. Rejäl sådan av tysk kvalitet. 50 meter lång är den också. Och hur noggrant och snyggt man än virade upp den på sin vinda på väggen, blir den vresig och omöjlig att hantera, när den ska användas.
 - Vi skulle ha köpt den där slangtrumman som man vevar upp slangen på, sa vi.
Men den var väldigt kostsam. 1100 kronor.

Men nu slog vi till. Och idag skulle den invigas.
 - Det kan väl inte vara någon match, tänkte vi.
Men då tänkte vi inte färdigt. Den så kallade bruksanvisningen var fullständigt förutsägbar och konstaterade bara vad vi redan förstod bara av att titta på mackapären. Fem rader onödig information bara.

Jösses vad vi fick fundera.
 - Vad ska det här munstycket vara bra för, undrade vi förbryllat. Och det här på insidan?
Hur vi än gjorde fick vi inte klart för oss hur det skulle fungera. Tills våra kloka hjärnor konstaterade att ytterligare en slang med lämpliga kopplingar krävs. Men se, det var det ingen som talade om, eller skrev i instruktionen.

Så det blev ingen invigning idag. Vi måste iväg och handla fler grejer.

Tänk att det där med produktbeskrivningar och bruksanvisningar ska vara så svårt. Har bruksanvisningsredaktören någonsin sett, eller ens närmat sig den mackapär hen ska skriva om?

Betvivlas! I de flesta fall.

*****