Nej. Jag raljerar ju lite, förstås. Men när jag ser vilka som får drösar med kommentarer på t.ex. FB,så förstår jag ju att det inte är kvalitet som "säljer". 😎😉
För ett tag sedan kunde man inte komma in på ditt kommentarsfält. Nu går det så då läser jag igen och kommenterar ibland. Jag skriver ju också blogg och har gjort sen 2008 och vet att man kan undra över både utebliva kommentarer, ibland långa intressanta diskussioner och ibland direkta obehagligheter. Och för det mesta inga kommentarer alls. Det betyder ju inte att det man skriver inte är intressant.
Kanske att man ska se sina inlägg som egna dagboksanteckningar mer än att man skriver för några Intresserade läsare. Min sydfranska blogg hade från början enbart familjen och närmaste vännerna som målgrupp - avsikten var att berätta om vårt nyblivna provenceliv. Och plötsligt hittade ett antal frankrikeintresserade personer också dit och uppskattde vardagsglimtarna från vårt hörn på jorden. Det var roligt. I perioder och särskilt på våra resor fallerade sen bloggengagemanget och den fick ligga i träda som hos så många andra. Och både språk och attityder på nätet förändrades under tiden. Nya sociala medier som Instagram och Twitter och familjechattar och gud vet vad har dykt upp och "tagit över".
Det som du reagerar över delar jag med dig. Folk som byter profilbilder stup i kvarten och inhöstar mängder med "snyggo-kommentarer" från i synnerhet det egna könet begriper jag mig inte alls på och efter ett tag är det ju fullständigt meningslöst med alla gullighetskommentarer om hundar, katter och barnbarn.
Försöker man någon gång anmäla en avvikande åsikt - som jag gjorde misstaget att göra hos oss gemensam bloggvän - kan man också råka ut för de mest förödande aggressiva angrepp. Jag uttryckte en personlig känsla inför både en viss tavla och en konstnärsgrupp som inte tilltalar mig alls. Både utifrån min egen smak men också mot bakgrund av min konstnärsutbildning och eget aktivt konstnärsskap som ju lär en att "läsa bilder" på ett visst sätt. Det betyder ju inte att jag kritiserar den som tycker anmorlunda - det är en personlig åsikt, ungefär som om man gillar Mello eller tycker illa om Ernst K.
För mig personligen är det roligare med ett tyckande bland kommentarerna än bara en artighetsfras eller hjärte-emojis.. Men jag har mer eller mindre lagt av eftersom risken att dra på sig andras oförblommerade hätskhet är för stor. Det jag råkade ut för - på annans blogg dessutom och inte min egen - tog väldigt effektivt död på min skrivkreativitet och lust att ens finnas kvar i den här världen. Allvarlig plötslig sjukdom hjälpte förstås till att dämpa lusten, särskilt som detta faktum dessutom kommenterades med att jag tog på mig en sk "offerkofta".
Det får därför fortsatt bli lite vackra rosor, utsikter och måltider ungefär som du lägger ut och jag håller mig nu mest på Facebook förbatt visa närmaste omgivningen att vi lever. Men jag tar ett varv dagligen bland mina bloggar och tycker det är roligt att läsa om t.ex din matlagnimgskonst och era vinval. Som nuvarande sydeuropé känns det också som en trygg svensk förankring att se spåren av dina vilda djur i snön och det är stor igenkännimgseffekt när du beskriver det nyblivna livet som pensionär och helgtillvaron i stugan. Dessutom skriver du bra och är lite av samma språkpolis som jag själv vilket jag uppskattar. Så inga läppförstoringingar eller fiiiining hos dig tack!
Så, nu fick du en mycket lång kommentar, några tankar kring varför man egentligen delar med sig av sitt liv på det här sättet och vilka konsekvenser det kan få på gott och ont. Det allra roligaste har förstås varit de nya och oväntade bloggvännerna!
Tusen tack för innehållsrik kommentar. Det där med skrivalusten verkar du ha återvunnit. Kul att du gillar mina inlägg. Du kommer även fortsättningsvis att få harspår och vintips. Nu åker du nog in i min blogglista. ;-)
Bert Jag har skickat @ förr angående att jag inte kan kommentera på din FANTASTISKA blogg! Förr fungerade det finemang, nu vet jag inte varför det inte fungerar. Kanske fler än jag som har det problemet... såg att du nämnde bristen på kommentarer i dagens blogginlägg. Hoppas det i framtiden kan gå att lägga in ett och annat hurrarop mm, mm. Du är en baddare på att skriva, klurig som få, jag är faktiskt inne varje dag och läser, njuter och följer dig och livet i Lule mm, mm. MVH Biggan Bergman som hyser hopp.
Ojsan! Jag undrar vad det är för problem att kommentera. Jag lade in ditt mejl som kommentar nu. Hoppas du inte har något emot det. Kryssade bara i "Anonym" och klistrade in din text. Sedan fick jag förstås bocka i "Jag är ingen robot" också. Men sedan ... Vips, så var din kommentar på plats. Bättre lycka nästa gång! Och får du problem, så kan du alltid mejla, precis som du gjorde nu.
Ta det inte personligt, Bert ,-)
SvaraRaderaSå är det nästan överallt. Inte många som läser bloggar numera och jag kan bara gå till mig själv.
Nej. Jag raljerar ju lite, förstås. Men när jag ser vilka som får drösar med kommentarer på t.ex. FB,så förstår jag ju att det inte är kvalitet som "säljer". 😎😉
RaderaFör ett tag sedan kunde man inte komma in på ditt kommentarsfält. Nu går det så då läser jag igen och kommenterar ibland. Jag skriver ju också blogg och har gjort sen 2008 och vet att man kan undra över både utebliva kommentarer, ibland långa intressanta diskussioner och ibland direkta obehagligheter. Och för det mesta inga kommentarer alls. Det betyder ju inte att det man skriver inte
SvaraRaderaär intressant.
Kanske att man ska se sina inlägg som egna dagboksanteckningar mer än att man skriver för några
Intresserade läsare. Min sydfranska blogg hade från början enbart familjen och närmaste vännerna
som målgrupp - avsikten var att berätta om vårt nyblivna provenceliv. Och plötsligt hittade ett antal frankrikeintresserade personer också dit och uppskattde vardagsglimtarna från vårt hörn på jorden. Det var roligt. I perioder och särskilt på våra resor fallerade sen bloggengagemanget och den fick ligga i träda som hos så många andra. Och både språk och attityder på nätet förändrades under tiden. Nya sociala medier som Instagram och Twitter och familjechattar och gud vet vad har dykt upp och "tagit
över".
Det som du reagerar över delar jag med dig. Folk som byter profilbilder stup i kvarten och inhöstar mängder med "snyggo-kommentarer" från i synnerhet det egna könet begriper jag mig inte alls på och efter ett tag är det ju fullständigt meningslöst med alla gullighetskommentarer om hundar, katter och barnbarn.
Försöker man någon gång anmäla en avvikande åsikt - som jag gjorde misstaget att göra hos oss gemensam bloggvän - kan man också råka ut för de mest förödande aggressiva angrepp. Jag uttryckte en personlig känsla inför både en viss tavla och en konstnärsgrupp som inte tilltalar mig alls. Både utifrån min egen smak men också mot bakgrund av min konstnärsutbildning och eget aktivt konstnärsskap som ju lär en att "läsa bilder" på ett visst sätt. Det betyder ju inte att jag kritiserar den som tycker anmorlunda - det är en personlig åsikt, ungefär som om man gillar Mello eller tycker illa om Ernst K.
För mig personligen är det roligare med ett tyckande bland kommentarerna än bara en artighetsfras eller hjärte-emojis.. Men jag har mer eller mindre lagt av eftersom risken att dra på sig andras oförblommerade hätskhet är för stor. Det jag råkade ut för - på annans blogg dessutom och inte min egen - tog väldigt effektivt död på min skrivkreativitet och lust att ens finnas kvar i den här världen. Allvarlig plötslig sjukdom hjälpte förstås till att dämpa lusten, särskilt som detta faktum dessutom kommenterades med att jag tog på mig en sk "offerkofta".
Det får därför fortsatt bli lite vackra rosor, utsikter och måltider ungefär som du lägger ut och jag håller mig nu mest på Facebook förbatt visa närmaste omgivningen att vi lever. Men jag tar ett varv dagligen bland mina bloggar och tycker det är roligt att läsa om t.ex din matlagnimgskonst och era vinval. Som nuvarande sydeuropé känns det också som en trygg svensk förankring att se spåren av dina vilda djur i snön och det är stor igenkännimgseffekt när du beskriver det nyblivna livet som pensionär och helgtillvaron i stugan. Dessutom skriver du bra och är lite av samma språkpolis som jag själv vilket jag uppskattar. Så inga läppförstoringingar eller fiiiining hos dig tack!
Så, nu fick du en mycket lång kommentar, några tankar kring varför man egentligen delar med sig av sitt liv på det här sättet och vilka konsekvenser det kan få på gott och ont. Det allra roligaste har förstås varit de nya och oväntade bloggvännerna!
Tusen tack för innehållsrik kommentar. Det där med skrivalusten verkar du ha återvunnit. Kul att du gillar mina inlägg. Du kommer även fortsättningsvis att få harspår och vintips. Nu åker du nog in i min blogglista. ;-)
RaderaBert
SvaraRaderaJag har skickat @ förr angående att jag inte kan kommentera på din FANTASTISKA blogg!
Förr fungerade det finemang, nu vet jag inte varför det inte fungerar.
Kanske fler än jag som har det problemet... såg att du nämnde bristen på kommentarer i dagens blogginlägg.
Hoppas det i framtiden kan gå att lägga in ett och annat hurrarop mm, mm. Du är en baddare på att skriva, klurig som få,
jag är faktiskt inne varje dag och läser, njuter och följer dig och livet i Lule mm, mm.
MVH
Biggan Bergman som hyser hopp.
Ojsan! Jag undrar vad det är för problem att kommentera. Jag lade in ditt mejl som kommentar nu. Hoppas du inte har något emot det. Kryssade bara i "Anonym" och klistrade in din text. Sedan fick jag förstås bocka i "Jag är ingen robot" också. Men sedan ... Vips, så var din kommentar på plats. Bättre lycka nästa gång! Och får du problem, så kan du alltid mejla, precis som du gjorde nu.
Radera