.. placeras ett äldre, tyskt par. De har lite svårt med engelskan som servitören pratar, så jag erbjuder mig att tolka. Min tyska är väl också sisådär. I alla fall i starten. Talar ju inte det så ofta.
Men det blir så uppskattat och jag får rekommendera vilken rätt de ska ta. De ville ha något lite lättare. Det blev fiskgratäng, fast gratäng hade både servitören och jag svårt med, på både engelska och tyska. Jag tänkte att det nog heter Gratin, och med franskt uttal, så gick det hem. De förstod.
- Det är samma på tyska, sa de.
Jag fortsatte att prata med dem och tyskan tog sig. Har ju i alla fall läst språket i 6 år. Någonting borde väl sitta kvar.
De var på resa från Dortmund och hade flugit från Düsseldorf till Stockholm. Därifrån med arrangerad busstur längs kusten. I natt hade de övernattat i Ska .... SKol ... Sal ...
- Skellefteå, föreslog jag.
- Ja. So war es.
Nu innan lunch hade de besökt vårt världsarv i Gammelstad.
- Gammelschtat. Sehr, sehr schön. Wunderbar, sa dom. Aber kalt. Es schneite. In Juni!!!?
- Und auch hier ist so schön. So ruhig. Daran sind wir nicht in Dordmund gewöhnt . Zu viel Verkehr, sa mannen.
Vi pratade vidare om än det ena, än det andra. De berättade att nästa stopp skulle vara Levi i Finland.
- Ah. Dort bin ich vielmals gewesen.
Och jag fick berätta lite om den platsen, som vi brukar besöka för bra utförsåkning i stort sett varje vinter.
De skulle sedan vidare norrut. Till Nordkap.
- Dann wird es noch kälter, tröstade jag.
De skrattade.
Snart gav de sig iväg och jag önskade dem eine gute Ferie.
- Danke schön, sa de.
*****
Ja, det där med att kunna lite - eller mycket - tyska, är verkligen bra!
SvaraRaderaVi har ofta tyska turister i affären och jag har glömt det mesta, men kan ändå göra mig förstådd och framför allt: f ö r s t å.
Synd att så få ungdomar läser tyska numera; det räknas väl helt ute.
Jo. Spanska ligger nog lite högre i kurs. Själv har jag läst engelska 8 år, förstås, tyska och franska i 6, italienska, lite ryska och 10 poäng finska på universitetet.
RaderaDet är kul med språk.
Språk är det viktigaste i livet för mig. Det svenska som jag i omgångar på olika sätt försörjt mig på. Latinet som var supersvårt, särskilt i den gamla pluggskolan men som lade - och är - grunden - för mina kunskaper i de andra språken. Roligt är det också att här där jag bor nu med så mycket romersk historia kunna läsa och förstå vad som ristades in då för en evighet sen. Aldrig att vi hade kunnat bo här i Provence utan att kuna språket - många gör det ju men det blir två skilda sorters liv. Med hälften av yrkeslivet i amerikanska företag med engelska som första språk,sitter det förstås som gjutet och med tyskan är det som för dig Berndt, efter ett par minuter lossnar det och pratet rinner obehindrat. Jag gick det som då kallades latinlinjens halvklassiska gren med lärda professorer från Lund som lärare och bättre humanistisk grund för både livet, fortsatta studier och ett senare internationellt yrkesliv hade jag aldrig kunnat få. Jag har varit i t ex backra och imtressanta Grekland men där känt mig enbart som turist och bara lört mig säga tack, adjö och goddag. Inte roligt att vara så utanför och där förstår man ju heller inte det skrivna. Det är en daglig utmaning att klara franskan i alla livets skeden, särskilt nu med egen sjukdom och avancerade behandlingar och ett politiskt skeende som går att följa på plats. Men kul, som du säger!
SvaraRaderaDet där med språk blir nästan som en hobby. Själv har jag ju också arbetat i
Raderaett amerikanskt företag. Så engelskan sitter som en smäck.
Men många vistelser i den grekiska övörlden har gett mig insikter i grekiskan också. Visserligen bara "turistgrekiska", men det uppskattas av grekerna närman försöker.
Språk är kul.
Wirklich wunderbar wenn man das, was man mal mit sehr grosssen Schwirigkeiten gelesen hat, endlich mal die Gelegenheit hat zu sprechen. Nett wo man Menschen helfen kann. Eine nette Gelegdnheit.
SvaraRaderaJa so ist es. Mann soll jede Gelegenheit benutzen.
Radera