I djungeln

Dagarna går här på landet. Inte så mycket händer. Eller också missar man det mesta. Tar saker för givet. Är hemmablind.

Jag går till tidningslådan före frukost. Det blir 4 kilometer i rask takt genom doftande granskog och förbi ormbunksdjungler. Ibland träffar jag någon, som är ute med hunden, eller någon motionär som flåsar i backarna. Idag kom min namne körande och stannade för en pratstund. Han var på väg till bilverkstan för att fixa ett däck. Han hade upptäckt att han hade punktering, och var glad att han upptäckt det när bilen stod hemma vid stugan istället för på E4:an. Nu hade han monterat nytt däck och var på väg för att skaffa ett helt reservdäck.

Ibland ser jag inte en enda människa.

Det känns som att sommaren mognar i sin gamla vanliga takt, trots att vi haft en rekordkall juni och juli, då allt kändes förskjutet. Jag märker det på att ljungen nu börjar blomma. Det känns normalt. Men jag vill inte gå så långt som någon radiopratares mamma påstått, att "när ljungen blommar, så är sommaren slut". Nähädu. Försök inte! Har vi tur får vi en sommar hela september också. Sån't händer.

I södra Sverige råder torka. Grundvattennivåer som är oacceptabla. Det pratas det mycket om. Och är det något som inte liknar svensk sommar, så är det att den vanligaste sommartorkan, nyhetsditon, helt har uteblivit. Där ligger nog nivåerna på översvämningsnivå.

Är det inte Trumpcirkusen, så är det IT-skandalen vid Transportstyrelsen. Och på något sätt tycker jag att jag ser fler och fler tecken på att gamla trygga Sverige håller på att tappa konceptena på område efter område. En del saker verkar amatörmässigt skötta, inte bara på Transportstyrelsen, men även inom andra myndigheter. Teknikrevolutionen verkar ha gått för snabbt och rutiner införts, bara för att de verkar bekväma. Strunt samma i konsekvenserna.

Och juridiken verkar sammansatt av mästare inom ologik (logik, fast tvärtom). Nu senast läste jag om hur en människa som åkt fast vid 39 tillfällen för olika tilltag det senaste året fortfarande var på fri fot, trots att han ertappats och förhörts. Det beror på att varje brott inte skulle ge mer än ett halvår i fängelse. Då kan man inte häktas! Men du hör ju ... Var finns logiken? Här handlade det dessutom om upprepade rattfyllor, då även andras liv kan anses vara hotade.

Jag tror jag drar mig tillbaka.

Till djungeln.

*****