Nej - Inte Rånlandet

Vi blir kvar i stan i helgen. Dels är vi osäkra på vägstandarden därute i skogarna, dels det trevliga faktum att vi ska på 40-årskalas imorgon. Jo - vi känner så unga människor. Och nu blir det stor fest.

Underligt hur vi blivit bekanta med födelsedagsbarnet en gång i tiden. Han jobbade på mitt lunchstamställe som servitör, barista med mera. Hitflyttad från Nya Zeeland. Vi blev mer och mer bekanta. Vi umgås inte särskilt frekvent, men har sedermera blivit bekanta med både hans mamma (som bor kvar i hemlandet) och träffat flera av hans släktingar. Bland annat på bröllopet där han äktade sin Lisa.

Sedan visade det sig att vi av en slump kände till hans svärföräldrar också. Senast vi träffade dem var i Chania, Kreta, där de listat ut att vi var. Själva var de i Rethymnon och messade en dag för att fråga om vi inte skulle äta lunch tillsammans.

Gången före det, träffades vi ute i en raststuga i havsbandet dit vi råkade åka skidor, just när de satt där och fikade.

Tänk hur det kan bli.

Nåväl. Därför blir vi kvar i stan i helgen.

Det är väl inte så svårt att förstå. Så varför denna omständliga förklaring?

Äsch! Trevlig helg, då.

Inte bara på Rånlandet. Även loftgången i stan har en fackla som lyser upp ibland.

*****