Socialt

Går iväg på lunch. Inget planerat sällskap idag.  
 - Friends blir väl bra, tänker jag.
Men jag ångrar mig direkt utanför dörren. Laxpudding. Usch!

Det blir Savoy istället. Går fram till baren för att "checka in". Där står syrrans barnbarn och tar emot.
 - Men hej, Maja.
 - Hej hej. Det var länge sedan.
 - Jo, jag trodde du bara jobbade frukostarna här på hotellet.
 - Nej, jag gör det mesta, säger hon och skrattar.

Jag betalar och går till buffén. Massor av grönsaksröror, bönor, avocado, rostad blomkål. Friterad torsk. Rostade rotsaker.
Blir petad i ryggen.
 - Hej, hur är läget?
Det är en kille, som jag träffade på en 40-årsfest för någon månad sedan.

När jag sätter mig ner piper telefonen.
 - Vars är'u?
A mässar och frågar.
Jag berättar.
 - Hinner jag dit innan du är färdi'äten?
 - Jodå.

Några minuter senare dyker han upp och vi njuter av maten. En kille kommer fram till A.
 - Hej, det var kul att se dig, säger han och de pratar vidare en stund innan han försvinner till sitt sällskap.
Jag är nyfiken och frågar vem det var.
 - Ambulanssjuksköterska. Men nu jobbar han tillfälligt på äldreboende. Marockan.

Till päronkakan med grädde, dyker en branschkollega upp och byter några ord. Hon är äldre än jag och vi känner inte varandra närmare. Vet bara att vi har gemensamma yrken.

Vi blir sittande i någon timme och pratar, men A är ju i jobbaråldern och måste bryta upp för att gå tillbaka till sitt. Han springer iväg till sin cykel och missar sin stuggranne.
Jag däremot, hejar på henne när jag möter henne i dörren, strax innan jag springer på fru Wollter ute på gatan.
 - Hej, säger hon. Allt bra?
 - Jojomensan, säger jag. Själv?

Vi drar vidare åt varsitt håll.

Så är det att bo i en "småstad".

*****