Känslig typ

Jag är inte bara jordnära, som jag skrev i förra inlägget. Men ibland är jag lite för nära. Ja, jorden alltså. Eller också är det den, som gärna vill vara nära mig.

På väg hem från Konsum kände jag plötsligt ett gigantiskt "hugg" i vänsterfoten.
 - Aj!
Och så började jag halta.

Men eftersom jag inte ville dra uppmärksamhet till mig, och få en massa välmenande människor att komma fram och fråga om det kan vara till hjälp, ringa 112, eller erbjuda skjuts, så linkade jag diskret vidare hemåt. Det var ju trots allt bara ett par hundra meter kvar.

Smärtan gnagde och gnagde. Dessutom flyttade den på sig, för att på så sätt förödmjuka mig så mycket som möjligt. Jag var ju också behängd med tunga matkassar, vilket inte gjorde saken bättre.

När jag kom hem beslöt jag mig för att ta itu med missdådaren. Tog av mig skorna och började leta. Och leta. Och leta tills jag slutligen hittade det klippblock som hade beslutat bosätta sig i mina skor. Ockupera, kan man säga.

Jag fick upp det och naturligtvis skulle brottslingen dokumenteras. Det brukar man ju göra innan domen utmäts och faller.

Blocket dömdes skyldigt till misshandel och trakasserier på allmän plats och fick sedan tillbringa sin tid i "brännbart" i sopsorteringen.

För förbrytarregistret. Samt för information till dig, ifall någon like skulle framträda.

*****