Mat och sån't

torsdag, februari 01, 2018

Möten

Morgonens knallblå himmel håller inte hela dagen. Jag möter en disig sol, när jag efter lunch drar ut på isfärd. Det är 14 grader under noll, och jag får ett vinddrag i ryggen, när jag kliver ombord på isen nere i Södra hamnen.

Skönt att få sträcka ut ordentligt. Går raskt mot väster och Bergnäsbron. När jag svänger norrut får jag motdrag - inte motvind direkt - som biter rejält i kinderna.

En kvinna kommer emot mig med raska stavtag. Hon åker skidor på sidan av gångbanan. Hon stannar upp när hon ser mig och frågar:
 - Är det motvind åt ditt håll?
 - Jo, säger jag, som har fällt upp huvan över luvan.
 - Kunde väl tro det, sa hon, som hittills hade åkt i medvinden.
 - Ja, du kommer nog inte undan, när du kommer runt "hörnet" därborta, sa jag till henne.
 - Nä, jäklar, sa hon, som jag kände igen som en av våra f.d. EU-politiker. Ja, ja, jag får väl ta det, säger hon och skrattar.

Hon fortsätter åt sitt håll och jag går raskt åt mitt och kommer så småningom upp i stan.

I Hermelinsparken står en kille och ser ut att vänta in mig. Jag ser att han är en så kallad "funktionsvarierad" (Ett ord som jag har svårt att förstå, eftersom jag inte tror att hans handikapp varierar.).
 - Hej, säger han. Vet du var det finns en toalett.
 - Njae, säger jag och tänker efter. Jo, på muséet, förstås. Eller här framme vid gymnasiets matsal.
Han slår följe med mig, men verkar inte ta mitt råd.
 - Ska du inte gå in här då, frågar jag när vi passerar matsalsbyggnaden.
 - Nä, jag ska gå och klippa mig.
 - Jaha - Vad kul!
 - Jo. Vet du någon frisör.
 - Ja, det finns ju flera om vi går här längs Storgatan.
 - Vars brukar du gå, undrar han.
 - Jag går hos en som finns lite utanför centrum.
 - Kan man gå på Salong Maskulin, frågar han.
 - Jovisst.
 - Men måste man boka?
 - Njae, det tror jag inte.
 - Kan du följa mig.
Det kan jag förstås, eftersom jag ska gå samma väg.
 - Kan du gå in och höra om jag kan få komma, frågar han efter ett tag.
 - Jag följer dig, och så kan du fråga själv, om jag följer dig in.
Han fortsätter att undra om jag kan komma med in. Och när vi närmar oss så blir det ändå inte så. Nej, då har han ångrat sig, säger hejdå och går utan vidare runt hörnet på kvarteret och försvinner.

Lite snopen går jag hemåt.

Han ville kanske bara ha en pratstund egentligen.


*****

4 kommentarer:

  1. Stilig isskulptur.

    SvaraRadera
  2. @Cecilia N.

    Jo. Den bara stod där som en överraskning idag.

    SvaraRadera
  3. Det är såna där möten man har tid med som pensionär:-), tycker det händer så mycket bara på en promenad som man förut rusade igenom. Intressanta möten och killen fick nog lite trevligt prat som han kanske mest önskade, inte hört funktionsvarierad, ja lite så är vi väl alla, varierar i funktion från dag till dag;-). Men jag tror att ta sig den tiden du gjorde betyder mycket mer än vi förstår faktiskt. Kan få berättelser långt efter och händelsen kan jag själv ha glömt men inte den som fick sin dag lite ljusare, det är så lite som behövs många gånger.

    Fin isskulptur!

    SvaraRadera
  4. @Monica.

    Jag fick den känslan också, mer och mer efter att vi skiljts åt. Han var sugen på att få lite bekräftelse.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.