Vaknade kl 03.23 ur en dröm. Den var rätt kul, om jag kommer ihåg rätt. Men vad den handlade om har jag inte en aning. På drömmars vis, vill de oftast inte ut i offentligheten. Det är synd. Jag skulle ha mycket stoff till häftiga berättelser.
Denna förmåga är förvärvad, vilket är lite trist. Här travas paradoxerna på varandra. Men anledningen till mitt "drömliv" (som jag egentligen har, om man bortser från det som sker nattetid), är den medicin jag äter för mitt livliga hjärta. Bipacksedeln berättar om biverkningar. Jag känner inga sådana. Men så var det det där med drömmarna. Jo - mardrömmar kan man råka ut för. Det står inget om roliga, fantasirika diton. Det är den kategorin jag har.
Klockan 03.23.37 känner jag, förutom att jag är vaken, att hjärtat dansar polska, eller var det mazurka i bröstet. Det dansar inte speciellt bra. Rytmen är totalt bortstoppad någon annastans i kroppen. Arytmi. Grrr.
Det var längesedan jag hade det, men symptomen känns igen. Trevligt är det inte. Men heller inte särskilt farligt, enligt flera läkare. Det beror på att hjärtat i grunden är friskt. Inga fel på klaffar, eller kärl. Inget vatten i hjärtsäcken. Jag visste inte ens att man har en hjärtsäck. Inte heller förstorat hjärta.
Men i vilket fall. När arytmin inträffar är det väldigt obehagligt. Jag går upp och tar en tablett till av den medicin jag får dubblera om det behövs. Så småningom somnar jag om, även om hjärtat fortsätter sitt disco. Men om jag ligger på ett speciellt sätt känns det inte så mycket.
Morgon. Väckarklocka. Frukost. Ingen förbättring. Ska jag åka in, eller? Jag tar ytterligare en tablett. Inget resultat. Benke åker till jobbet. Jag går och lägger mig på soffan och läser DN för att skingra tankarna. Dåsar bort en stund. Sedan vaknar jag och tänker att jag måste ju i alla fall duscha.
Kvart över nio messar B för att höra hur jag mår. Jag står mitt i rakningen. Och jippieeeeee. Två minuter tidigare gick hjärtat och satte sig på sin plats igen, som den panelhöna det kan fortsätta att vara. Allt normalt. Det känns omedelbart. Benke lugnas och säger att han då kan gå till gymet. (Han får göra så'nt på arbetstid. Gratis!)
Nu satte jag mig vid datorn. Klockan är 10 ungefär. Puls 64. Regelbunden.
Till hjärtat säger jag: - Bjud inte upp någon fler gång, tack. Jag dansar inte med vem som helst.
*****
Ojoj, vad jag känner igen mig. Ja, inte arytmin, tack och lov, men det spännande, bisarra, intressanta, komiska nattlivet. Sedan jag började med blodtryckssänkande medicin för ganska många år sedan lever jag ett riktigt häftigt nattliv, där personer, platser och tidsperioder dansar runt i total kaos. Har inte heller mardrömmar, mer än någon enstaka gång, så visst har vi ganska kul på nätterna?
SvaraRadera@Thalassa.
SvaraRaderaVi kirunabor har ju ett drömliv. 😉
Om du inte hittat det själv på nätet, leta reda på sajten förmaksflimmer.se. Det är ett forum som behandlar precis allt inklusive olika tips att häva flimmer själv. Bl.a genom att krysta, hicka eller att göra en tjurrusning. Jag har levt med en förmaksflimmerman i många år och tursamt gick det de första åren alltid spontant tillbaka i sinusrytm inom 48 timmar.
SvaraRaderaTyvärr ökar ju flimmerfrekvr sen med åren och när vi flyttade till Frankrike kom de betydligt tätare än innan. Här huttlar man inte med sånt - flimmer ska man inte ha här eftersom det ökar risken för propp och stroke när blodet bara ligger och skvalpar och riskerar att koagulera när det inte kan pumpas runt på rätt sätt. Här satte man in Cordarone som är ett mycket effektivt medel mot arrytmi och vi har inte haft En flimmerepisod på tio år nu. I Sverige är man mera restriktiv eftersom man kan få sköldkörtelpåverkan efter en tid men det får man ju hålla koll på. Vi har aldrig behövt hålla på med elkonverteringar och till sist ablation som t ex Elisabets Pv utan medicinen håller detta helt i schack. Kanske kan du hitta en kardiolog som du kan diskutera en sån ev medicinering med. Cordarone finns i Sverige och används kliniskt så det är inga konstigheter.
@Monet.
RaderaTack för tips.
Det där med "självhävning" har jag praktiserat med framgång ibland.
Tack för tips om Cordarone. Jag tillhör nog de som har för lindriga symptom och, trots allt för friskt hjärta för att göra alltför stor "affär" av det hela. Jag har ju t.ex. aldrig behövt elkonverteras.