Världens tråkigaste

Det finns en typ av väder som jag ogillar mer än många andra. Det vädret har vi haft i flera dagar nu.

Konstigt nog är det högtryck. Det förknippar jag med sol och blå himmel. Men det här; tröstlöst grått, grått, vindstilla och, nämnde jag det ... grått.

Inget händer. Fullständig stiltje. Så trist.

På eftermiddagen tar vi i alla fall en liten promenad. Trodde vi, tills vi upptäckte ett äventyrligt spår, som grenade iväg över plogkarmen och ner genom skogen.

Det ska dras bredband i området och en grävmaskin hade körts rakt in i vildmarken. Vår äventyrslust väcktes och vi drog iväg efter spåret utan att veta vart det skulle bära iväg. Men det blev en rejäl runda i tyst, snöttyngd skog, innan vi plötsligt hamnade på en väg vi kände igen och kunde vända åter mot hemmet.

Dagens motion avklarad. Nu gäller det att klara dagens rätt, det vill säga middagen.

Det är bara att ställa sig i köksregionen och skapa.

Vi får se vad det blir.

Innan vi lurades iväg på villospår.

*****