Mat och sån't

lördag, mars 31, 2018

Det är inte utan ...

.. att det känns om lördag hela veckan, efter de fem dagarna i finska Levi och scenbytet till stugan i skogen vid havet.

Solen öser ner över oss där vi sitter och njuter kaffe och påsklängd vid de framplockade utemöblerna i den snödriva vi sommartid kallar "patio väst, södra".

En av bästa årstiderna; vårvintern.

- Ska vi gå en sväng, frågar Benke. Se vem som är här?
Men, nej. Vi enas om att det är skönt att bara sitta kvar och slappa. Så fick det bli.

Påskaftonslättja.

Nåväl. Jag måste i vilket fall mentalt förbereda mig på hur jag ska tillreda kvällens reninnanlår.

Det är ett stort ansvar.

*****

Solsken över ...

.. de Luleanska tulpanfälten.

Glad påsk!

*****

fredag, mars 30, 2018

Vägen hem

Så är den över för denna gång, vistelsen i finska Levi. Den som varje år brukar bestämmas och planläggas en kväll före jul. Det har alltså blivit tradition för just detta kompisgäng.

Alltid lika surrigt, alltid lika god mat, alltid lika trevligt.

Nu åker vi hem och njuter påsk.

*****

torsdag, mars 29, 2018

Solen ...

.. gjorde sitt bästa idag, tills den inte orkade över bergskammen längre.

En skön skiddag bjöd den på, även om vinden var lite bister emellanåt.

Och vi bjöd på god middag framåt kvällen. Min italienska lax följde efter goda mördegspajer med Västerbottensost och rökt lax. Desserten blev en fräsch fruktsallad på clementiner, äpplen, banan, mango och granatäpple, toppad med lime. Till det serverades vaniljkesella kryddad med peppar.

Kaffe och lakritschoklad avslutade.

Nu blir det sängläge.

*****

onsdag, mars 28, 2018

After ski

Först är det ski.

Sedan är det after.


Som sedan följdes av en tacobuffé, med älgfärs och massor av godis. En toscakaka snoddes ihop och serverades med glass och ett glas dessertvin i brasans sken senare på kvällen.

*****

Ja inte vet jag, ...

.. men såhär har det aldrig förr sett ut, när jag slår upp mina gröngrå i en "fjällstuga".

Jag hör att någon annan stökar med havregrynsgröten i köket. Det är inte heller helt vanligt. För det brukar vara jag.

Ja, ja ..... Man får väl vänja sig.

*****

tisdag, mars 27, 2018

Full aktivitet

Vad är detta? När jag yrvaket tittar ut på morgonen, efter en kort natt (De tres gäng anlände strax före midnatt och sedan surrades det till framåt halv två.), ser jag en gråvit omgivning. Blåser gör det också. Flaggorna på den närmaste dalstationen står rakt ut. Läge att somna om, alltså.

Men efter klockan åtta känner jag mitt kall. Nämligen det att jag är förste grötkokare. Även om huset är tyst, förstår jag att de övriga varmt och hett ligger och längtar efter min havregrynsgröt med kardemumma och kanel. Så jag ställer upp, förstås. Och så snart dofterna börjar sprida sig börjar det också spritta i benen på kompisarna, och snart är frukostbordet dukat med hjälp av Benke. Det är mitt hembakta fikonbröd. Det är givetvis smör, ost, mjölk, juice, men också lövtunna skivor av torkad norrbottnisk skinka, rostade solrosfrön och en massa annat gott. Kaffe för den som inte vill ha te.

Vi blir sittande länge. Vädret därute bjuder inte in till utevistelse. I alla fall inte till en början. Men efter tolv tar samvetet tag i oss. Herregud! Vi kan ju inte sitta inne. På med extra kläder och iväg upp i backarna. Det blåser kallt, särskilt uppe på kalfjället. Men vi stålsätter oss och söker pister som i någon mån ligger skyddade.

Och vi är igång. Härliga sluttningar, häftiga branter, bitande kalla kinder ibland. Men skönt att känna rosorna på kinden blomma ut. Vi pressar på, men passar också på att ta en kaffe och en rejäl rågmacka på Panorama Hotels loungekafé. Sedan åker vi ner till huvudbyn, bara för att komma i läge att börja hemfärden. Blåsten tilltog, så vi mer eller mindre gav upp. Det tog ändå trekvart att ta oss hem med liftar och backar, och när vi så småningom kliver in genom dörren, tittar solen in. Mycket riktigt blir himlen blåare och blåare. Hm?!

Vi väljer bastun. En slummer. I allrummet stökas inför middagen. Vi är lediga.

Det blir nog en trivsam kväll.

*****

måndag, mars 26, 2018

När kvällen ...

.. närmar sig, liftarna stannat, pistmaskinerna börjat jobba, men ljuset dröjer kvar, trots att klockan är Rapport, har vi också nåtts av beskedet att våra tre kompisar, som skulle anlända och käka middag med oss ikväll, blivit försenade och inte väntas kliva innanför dörren förrän vid 23-tiden, gör att vi skjuter upp det evenemanget till imorgon.

Vi får fixa något enkelt för oss själva istället, efter denna fina skiddag, då vi avverkat kanske hälften av det utbud av backar och liftar som stället erbjuder. Och vi har just avslutat en god vintoddy med lite tilltugg bestående av renkorv.

Så kan det bli.

Tur att man är flexibel.

*****

Tro mig ...

.. det hjälper!

Dags att starta skidsäsongen.

*****

söndag, mars 25, 2018

Det är inte ofta ...

.. jag äter pizza. Men idag hände det.

Vi har dragit iväg till Levi, Finlands trevligaste skidort långt i norr. Någon gång måste ju skidsäsongen börja, så varför inte nu?

Förtrupp kan vi kalla oss, för resten av det sedvanliga Levigänget dyker upp först imorgon kväll. Vi kom hit vid 17-tiden och installerade oss i lyxig lägenhet. Och för att få vara lata ikväll, blev det pizza på byn.

45 cm lång var den. (Pizzan, alltså. Byn är betydligt längre.) Med renkött, lokalproducerad ost och lingon. Jag fick i mig hela, eftersom den var föredömligt tunn och god.

Men från och med imorgon blir det gourmetstuk. Då träder kockarna in.

*****

Och däruppe ...

.. på berget hade tsaren sin sommarstuga. (Ja, den står där fortfarande.)

Han ville uppenbarligen ha uppsikt över folket.

*****

Tala om modigt

Här sitter vi och fikar när klockan i huvudet lär vara tio.

Men här är den tolv. Finsk sommartid.

Vi får nog söka vård.

*****

lördag, mars 24, 2018

Påskproviant

Marknad i stan. En del krafs, förstås, men jag tycker att det på senare år har blivit mer och mer "seriösa" knallar. Inte så mycket t-shirts och lakritsremmar. Mer hantverk. Mer mat.

Mycket folk och rätt trevligt att gå och strosa och titta. Alltid möter man någon bekant. Men, nix - det gjorde vi inte, vilket vi konstaterade lite förvånat.

Vi köpte gahhkko och torkat renkött. Det fick räcka.


*****

Dags att börja debitera

Utmärkta programmet Spanarna i P1 är ett givet inslag varje fredag eftermiddag (eller reprisen på lördag förmiddag).

Och nu har det hänt igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte för jag har inte hållit full koll. Men det händer då och då. De själ mina blogginlägg. Ohämmat.

I veckans upplaga, var mitt ämne uppe. Det handlar om klädsel. Lämplig sådan. Eller olämplig, för att inte säga korkad.

Det har jag tänkt på många gånger.

Att jag kanske skulle börja ta betalt, för mina idéer.

*****
Här finns mer att ösa ur.

fredag, mars 23, 2018

Bistro Skomakaren ...

.. dvs hemma i stan, serverade ikväll en s.k. crossovermeny, en paella med blåmusslor och chorizo toppad med fjällröding.

Förödande gott.

En Riesling passade bra därtill.

*****

I stugan ...

.. råder sol, snö och stillhet. Talgoxen pjuter och domherrarna tar god plats i fröautomaten, som jag precis fyllt på. Vi har ju inte varit här på 12 dagar, men det var inte helt tomt i förrådet. Jo, talgen var renäten ner till svålen, som nu var papperstunn. Tyvärr glömde jag att köpa ny, så det får bli smör som ersättare.

Tack och lov för fågellivet. Utan dem skulle ron och stillheten bli lite för mycket.

*****

Ta'mej'rackarn

Men nu blommar löken på vår balkong.

Ja, tulpanlöken alltså. Den första, alltså. Många är på gång.

*****

torsdag, mars 22, 2018

Sparksegling

Solen och den knallblå himlen lockar till utevistelse idag. I alla fall när man tittar på "utet" inifrån.

Det är nollgradigt. Skönt, tänkte jag och traskade iväg för att äta lunch på Bistron nere vid Norra Hamn.

Men vad jag bedrog mig. Det blåste minus 20. Minst. Det hade förbigått mig, som bara litade på ljuset och temperaturen. Det var alltså svinkallt.

Fick ett bra fönsterbord med fin utsikt över fjärden och den arm av vår milslånga isbana som slutar eller börjar här.

Det är lite folk ute, trots den kalla vinden. Och några drog nytta av den. Sparksegling. Det är första gången jag ser det. Två personer på samma spark. En står som man ska stå när man kör spark. Den andra står med ryggen mot färdriktningen. Kanske pussas dom. Men sparka behövde de inte. De hade medvind.

Tydligen tyckte de också att det var kul. För de gjorde om turen en gång till på varsin spark.

Sån't sysslar vi med i Luleå.


(Ljudet är restaurangsorl.)
*****

Matematik och logik

 - Det finns fler invandrare i Sverige, än vad som invandrade till USA under den stora immigrationsvågen.
Så beskärmade sig en herre i Ring P1 idag.

Enligt 2014-15 års statistik finns 1,6 miljoner utlandsfödda i Sverige. Många av dem numera svenska medborgare.

Enligt gammal statistik var det 1,6 miljoner svenskar, som emigrerade till USA under den stora emigrationsvågen fram till 1920-talet.

Men vi svenskar var väl knappast ensamma om att invandra till USA. Alltså har den inringande mannen fel. Rejält fel.

Han borde tänka efter ett steg till. För något ytterligare århundrade, eller två, tidigare, så var det nog fler invandrare än ursprungsbefolkning i USA. Och det har ju gått hyfsat för det landet sedan dess, även om det finns många många mörka sidor genom alla år. Och även nu.

Häpp!

*****

Givetvis

I och med den rådande debatten om Facebook och läckta användaruppgifter med Cambridge Analytica och andra skumma aktörer, gjorde jag igår en genomgång av vad jag eventuellt har delat med mig av.

Jag använder Facebook (och samägda Instragram) med stort nöje. Men jag gör aldrig tester för att se hur jag ska se ut som "superstar", eller som 97-åring. Någon gång har jag fallit dit. Men då i efterhand rensat bort det. Klippt banden med de appar som är inblandade. Igår när jag gick in och kollade hade jag i historiken en (1) app som jag tydligen varit inblandad i. Nu har jag helt enkelt inaktiverat möjligheten för mig själv att använda appar i Facebook.

Sociala medier kan vara bra. Men precis som i alla sociala sammanhang så blir det vad man gör det till.

Det är skönt att ha vissa saker på åtminstone armlängds avstånd.



*****

onsdag, mars 21, 2018

Tips för din egen vrå.

Har man inget annat för sig och disponerar sin tid alldeles som det faller sig, kan man ju gå och lära sig något om vår omvärld. Särskilt när man bor 300 meter från Vetenskapens Hus här i Luleå.

Lunchföreläsning, alltså.

Och vad fick jag lära mig? Jo, att jordens atmosfär, som vi kanske tycker känns rätt imponerande stor, egentligen är tunn som skalet på ett äpple, relativt sett. Hoppsan, tänkte jag. Det var inte mycket till "skal". Att den dessutom är på väg att blåsa ut i rymden via ett hål i magnetfältet här i norr, får ju det hela att låta rätt skrämmande. På fyra miljarder år har drygt hälften av all atmosfär försvunnit. Så de knappt fyra miljarderna år framåt i jordens historia, kommer att innebära slutet. De är bara att du förbereder dig.

Sedan kan vi alla glädjas åt det faktum att dammet stannar i hörnen, vilket beror på solvinden. Den kommer in via samma hål som atmosfären strömmar ut och rör om i jordens luft och skapar strömmar, eller virvlar. Virvlar är runda och kommer inte åt hörn. Så nu vet du var du ska städa. Det räcker med hörnen. Bra va?

Och jag har ju alltid glatt mig åt dammråttor. För då vet man ju var man har dammet.

Solvinden är också den som vi har att tacka norrskenet för. Att norrsken låter, har jag ibland fått höra. Min mamma påstod att hon som barn kunde halvligga mot sin sparkstötting utanför barndomshemmet i Kaisepakte och titta på norrsken. Helt klart lät det också om skenet. Men se ... Det gör det inte! Däremot är det en bieffekt av norrsken och, ja vad var det nu? Jag hängde inte med där, men det är något annat som låter - på grund av norrskenet.

Intressant.

Å'du!
Kom ihåg var du lärde dig det först. Ja, att bara städa i hörnorna, alltså.
*****

Berätta

Hur ofta klarar du att sätta i en usb-kontakt åt rätt håll, på första försöket?

Nähä!
JAAAAAAAAAA!

*****

tisdag, mars 20, 2018

Mycket att göra

Ja, man kan ju inte lägga sig på soffan redan efter lunch. Hur skulle det se ut. Så förutom promenaden till Bistron, som ligger en bit bort, och tillbaka, och min träningssektion på gymmet i morse, packade jag en liten ryggsäck med en dricktermos kaffe och en hembakt kanelsnurra och gav mig iväg över fjärden till närmaste ö.

Där var det mycket folk. Turister. Konferensgäster. Vanligt folk, kanske man kan säga, så det var inte givet att jag skulle finna en sittplats förutom ute i snön. Alla eldstäder och de flesta kafebord var upptagna.

Men så såg jag ett par, som satt på en stugtrapp, som precis gav sig iväg. Den var riktad rakt mot solen, så det fick bli mitt val. Så småningom fick jag sällskap av en ung skridskoåkande mamma med barnvagn, nyfödd (relativt) baby och en liten hund, som mest låg och trynade i korgen under barnvagnsinsatsen.

Skönt i solen. Gott kaffe. Liten pratstund. Men efter någon timme kände jag att det var dags att gå hem och ägna sig åt dammsugaren.

Tack för denna gång, Gråsjälören.
*****
Uppdatering: 13,3 km med apostlahästarna idag. 

Hisnande

Ett par sätter sig vid bordet intill på lunchrestaurangen. De sitter i motljus, så jag ser dem bara som silhuetter. De har en tredje, yngre kvinna med sig, som jag känner igen och brukar hälsa på.

De går och hämtar sallad från buffén. Den äldre kvinnan ställer ner sitt fat och kommer sedan fram till mig.
 - Hej. Känner du igen mig?
Det är något bekant med ansiktet, men jag kan inte placera henne.
 - Jag heter Eva.
 - Jaaa, sa jag överraskad. Eva Lindkvist, va?
 - Stämmer bra. Vi gick ju i samma klass här på Hermelinskolan 1967-68 och tog studenten.
 - Jovisst, säger jag. Du kom från Stockholm. Visst var det så.
 - Ja, Södertälje, rättade hon mig.

50 år har gått. Det är ju inte klokt. Vi pratar vidare en stund innan hon går och sätter sig med sitt sällskap igen. Jag hör att hon berättar för de andra i sällskapet, som undrar vad som stod på.
 - Men det är ju inte klokt, bekräftar den yngre damen.

Jo. Så kan det gå.

När jag ska lämna restaurangen säger jag att jag hoppas att det inte dröjer 50 år till nästa gång. De skrattar och önskar "lev väl".

Ska försöka, tänker jag.

*****

Hur står det till egentligen

- Nu ska ni alla få lära er programmera.
Jag lyssnar på den märkliga yrvakenheten som verkar råda, och skapar debatter i morgonradion.
Jo, nu ska det sättas igång. Bråttom bråttom bråttom. 

Men ... nu kom jag just på att lärarna inte är utbildade i ämnet. Ojsan!

-----
- Nu tycker jag att vi ska lära alla barn  antipodspråket maori från och med nästa måndag.
Jaså .... ingen som kan undervisa? Men varför har vi då en massa lärare?

Hur är det med intelligensen hos planerarna.
Har de också haft obligatorisk undervisning i planering.

Av en treåring?

*****

måndag, mars 19, 2018

Du missar väl inte ...

.. den nya säsongen av Bastubaletten. Nu är det de tornedalska kvinnornas tur.

Heja SVT!

*****

Jag lovade ...

.. ju att rapportera om vad  som är likadant som hemma, och vad som är annorlunda på andra sidan kölen.

Rakt av kan jag ju förstås säga att det mesta är precis som i Luleå. Men ibland funderar man; hur tänker de nu.

Vi bodde privat. Lägenhet av hög standard i bostadsrättsområde ungefär fem kilometer från absoluta centrum i Tromsö. Huset byggt någon gång på 80-talet skulle jag tro. Etagelägenhet med sovrum på ingångsvåningen och stort vardagsrum, matrum och kök på övervåningen. Fint och fräscht, förstås. Men lyhört. Oerhört lyhört. Man tänkte att väggarna måste bestå av en masonitskiva. Endast.

Där, under köksbänken bor varmvattnet.
Uppvärmning genom små el-element. Av mindre dimension än vad vi har i stugan. Ytterväggarna kändes kalla på insidan, så jag tror att uppvärmningskostnaderna var höga.

I badrummet, som var stort, fanns en liten 40 cm lång infravärmare uppe i taket. Det var allt.

Och tro inte att varmvattnet i kranarna kommer från något fjärrvärmeverk. Nej, här är det varmvattenberedare som gäller. Inrymd i ett av köksskåpen. Kanske blir man mer medveten och sparsam med varmvattnet. Det kanske är en fördel. Men det känns konstigt i ett modernt flerbostadshus.

En annan sak rör mer "moderna" företeelser. Man tycker ju att Norge skulle vara framstående även på internet-området. Men oj, vilken dålig täckning vi hade på våra telefoner. Mitt i centrum, utmärkt. Men i bostadsområdet fick man ibland inte ens kontakt. De där gamla symbolerna med H+ och till och med E-täckning, som var vanliga för länge sedan hemma, kunde dyka upp på skärmen. Och med E surfar man inte särskilt enkelt. Eller egentligen inte alls. Ibland gick det upp till 4G-kontakt. Men då bara med en halv "pinne".

När man bor privat måste man ju också handla förnödenheter. Det tycker jag är spännande. Att gå in i livsmedelsbutiker utomlands och botanisera ger nya insikter om var man befinner sig. Där skiljer sig Tromsös affärer från Luleås. Vi hade närmast till Coop. Det jag särskilt slogs av var de kopiösa mängder färdigrätter som exponerades i den stora affären. Hylla efter hylla med soppor, grytor, färdiga pastarätter tornade upp sig. Inte bara ett skepp. Snarare fyra-fem stycken. Och djupfryst pizza. Vilken sortering! Men så hävdar ju även norrmän att pizza är nationalrätt i landet nuförtiden.

Å andra sidan. Inget lösgodis. Hör och häpna! Man har ju nämligen sockerskatt i grannlandet. Kanske ersätter färdigrätterna godisbehovet.

Yoghurtsortimentet ... Tragiskt. Det som erbjuds är sådana där små hinkar med grekisk och turkisk variant. Eller något mer efterrättsliknande i små burkar. Till slut hittade vi lite större förpackningar av typen handtvålsrefill, dvs i plast med liten smal kork, som man fick pressa ut yoghurten genom.

De har syrad mjölk. Liknar fil, men rinner nästan lika lätt som vanlig mjölk.

Grönsaksdisken var välsorterad, men dyr.

Men vi gjorde också andra inköp. Till exempel två flaskor vin. Det var vi som lagade maten en av kvällarna.

På Vinmonopolet ser det ut ungefär som hemma. Fast trevligare. Butiken är väldigt välskyltad. Söker man ett italienskt rödvin, kan man se exakt var i lokalen de finns, redan när man kommer in genom entrén. Att sortimentet inte är av samma dignitet som hemma, är en annan sak.

En sak som var positiv var att man i kassan säljer sina egna "flergångskassar". När jag observerade det blev kassörskan glad och berättade gärna om dem.
 - De aer kjempebra. Och om de blir slitne, kommer dere bare in med den gamle och får en ny. Gratis.
 - Ja, men då måste vi ju komma tillbaka till Tromsö, sa jag på skoj.
 - Du aer så velkommen, skrattade hon.

Kassen är stadig och bra och kan vikas ihop till ett litet "kuvert". Och givetvis kan den användas i andra affärer också. 

Nu ska jag tipsa Systemet här hemma om denna utmärkta service. Få se om de nappar. Vi plastbantar ju med stor framgång hemma. Det går så bra, så bra. Det gäller bara att vilja.

Nåväl. Inga stora skillnader. Folk är som folk är mest, även om jag hör en del om norska arbetskamrater som är väldigt strikta, vad gäller arbetstider. (Läs: Slutar jobba efter klockan, oavsett om det passar i jobbet eller inte.) De slutar också väldigt tidigt på dagarna. Sisådär vid tretiden. Å andra sidan har de knappt lunch. Sjukskriver sig gör det också rätt frikostigt. De har inget sjukavdrag och ingen karensdag. Kanske är det oljepengarna som ger effekt.

Vi har det fint här hemma också.
Vattenburen fjärrvärme till exempel.

Det känns tryggt.

*****

Vips ...

.. så var vi hemma igen på söndagseftermiddagen. Den här gången med rätt flygrutt. Lätt och elegant svepte det lilla planet (Ja, 50 platser är väl inte så illa ändå.) upp genom Tromsös snöyra, till soliga skyar över Sverige och Finland, sedan vi klarat av de nödvändiga inköpen i Tax Free-butiken. Man reser ju från ett land utanför EU, så de vanliga reglerna gäller inte. Man får till och med handla vid ankomst från Sverige.

 En mellanlandning i Oulo (Uleåborg) är inbakad i den här turen. Jo, man besöker även Finland på vägen.

Tre nordiska länder på en eftermiddag. Klarar du det?


*****

söndag, mars 18, 2018

Från köksfönstret ...

.. ser man livet pågå. Någon ska ge sig ut på skidor. Efter en snöig natt behöver grannfrun skotta. Snön är tung och jobbig.

*****

Bara en bild ...

.. eller tre från gårdagskvällen, när vi drog hemåt efter den fina middagen i Tromsø hamn.



*****

lördag, mars 17, 2018

Middag

Så blev vi bjudna på middag på Fiskecompagniet, som är en av favoriterna på vår tromsöhimmel.

Fantastiskt trevlig service; kunnig och personlig. God mat, förstås.

Vi började med en "havssallad" med räkor, ceviche på kveite, löjrom och syltad tång.

Huvudrätten var även det hälleflundra. Ångad sådan. Grön sparris med sparrisskum, blåmusslor och vitvinssås.

En god Riesling ackompanjerade.

Kaffe och dessert.

Tack till vår värd.

*****

Jaha

Nu regnar det.

Nästan.

*****

Efter gårdagens ...

.. soliga väder och vackra kväll med räkfrossa, och därpå följande god sömn, vaknar  i till gråväder idag.

Utflykt ut mot öarna västerut var det tänkt, men vi ändrade oss. Tilltagande vindar och snöfall fick oss att återigen ta en dag på stan. Strosade rätt planlöst. Kollade norsk design och norsk konfektion, som alltsomoftast visade sig vara svensk.

Bland alla turister (och jag lovar att de är många) hjälpte jag en man och en kvinna som kämpade med att försöka sig på en självis mitt på Storgata.
- I can take a picture of you, sa jag.
- Oh thank you.
De sken upp och började glatt posera. Jag tog fyra, fem bilder.

Vi pratade en stund. De kom från Singapore och undrade varifrån jag kom. Berättade att jag  bor i norra Sverige och att jag varit här många gånger och alla årstider. De frågade hur det var på sommaren och jag berättade  både om midnattssolen och om midvintermörkret. De var mycket nöjda med resan vit och jag berättade också att jag besökt deras hemstad.

Tog en fika på Skirri, innan vi gick till en fiskaffär för att inhandla lite delikatesser. Hem för en paus, lite mat och en tupplur.

Det gäller ju att ladda för kvällen.

*****

fredag, mars 16, 2018

Inte blev ...

.. det någon färd till flygplatsen för att hämta den fjärde mannen. I alla fall inte i brådrasket. Hans flight blev nämligen försenad flera timmar. Hämtning på flygplatsen skedde inte förrän vi 19.30-tiden. Fem timmar försenat.

Den blå skymningen hade sänkt sig och hemma väntade en god GT, som förspel till räkfrossan som följde.

Skönt surr resten av kvällen.

*****

- Kan jag få ...

.. två kilo räkor, tack, sa jag till den glada damen bakom disken.
Hon började ösa upp dem i en påse, och slängde sedan upp den på vågen.
Den visade 2002 gram.
- Ojda, sa hon.
- Bra gjort, sa jag.
- Takk.
- Ja. Och lycka till med nästa kund, sa jag.
- Det takker ae ekstra før, skrattade hon. Ha'de.
- Hej då.

*****

Under palmen ...

.. ser jag att solen är på bra humör även idag.

Nu ska jag snart ge mig i kast med att köra till flygplatsen genom Tromsøs vindlande tunnlar under stan. Man kör i stort sett i ett helt vägnät under jord. Det är korsningar och rondeller, och man orienterar sig enbart med vägskyltar, eftersom man inte har några andra synintryck av omgivningarna.

Nu ansluter siste man till gänget, och han får åka direktflyg. Något som vi missade.

*****

torsdag, mars 15, 2018

Lång dag ...

.. går mot natt och nya äventyr imorgon.

*****

Godmorgon ...

.. från Rundvannet, Tromsø. Det ser ut att bli en vacker dag.

Bilden är inte den bästa. Tagen genom ett fönster som bara går att öppna nerifrån, på tvären. Det är väl någon norsk modell förstås, så jag ger mig inte på att försöka.

Även om mycket liknar det vi har hemma, slås jag rätt ofta av de olikheter man ser hos grannen. Småsaker ibland; större skillnader en annan gång.

Det är bara att botanisera.

*****

onsdag, mars 14, 2018

Rundtur

Jag satt i lugn och ro vid frukosten, när telefonen ringde. Numret var obekant, vilket får mig att ana försäljare. Men jag svarade.

Det var så att vi skulle flyga till Tromsø om ett par timmar. Direkt från Luleå.
 - Jag är ledsen, sa tjejen i luren. Men flighten är inställd idag. Jag har två platser kvar på ett alternativ.

Och så blev det. Skandinavisk rundtur Luleå-Stockholm-Oslo-Tromsø. 65 mil blev 300. En timme blev sju. En direktflygning blev tre. Jobbigt och tröttsamt med kort anslutningstid på Arlanda.

Men i solnedgången sänkte sig planet mot en av mina favoritstäder. Långhelg med goda vänner, upplevelser och god mat.

*****

Den spännande ...

.. fortsättningen.

Etapp 2: Check.

*****

En etapp ...

.. blev tre. Och nu är bara den första genomförd.

(OBS! Klipphängare.)

*****

tisdag, mars 13, 2018

Tack och lov

Äntligen har tillnyktringen inträtt. Socialdemokraterna föreslår starka restriktioner för så kallade religiösa friskolor. Även om jag själv inte röstar på det partiet, så hurrar jag.

Tydligen är jag inte ensam. Det visar sig nämligen att 75% av svenskarna tycker likadant.

Jag måste säga att påhittade sagor inte hör hemma som riktlinjer för livet. Det finns alltför många exempel på vad som händer när stater leds och styrs av religion. Se bara på hela Mellanöstern. Fredligt och ljuvt? Eller bibelbältena i USA, där konstiga idéer förfäktas. Aborter - nej. Dödsstraff - ja.

Det finns många exempel på att religion leder till inskränkthet och enfald.

Observera att jag inte misstycker att någon har en tro. Men den bör vara privat. Håll den för dig själv.

Det är ett bra steg, som nu tagits i Sverige.  

*****

Lurad

Hur ska jag göra nu? När vi för sju år sedan köpte ny bil, hade vi funderat fram och tillbaka. Inte över märke, men det fanns ju så många varianter. Valet föll till slut på en Audi A4, som redan var extrautrustad med finesser som vi tyckte att vi ville ha. Vi fick den till bra pris, eftersom den fungerat som "demoexemplar".

Sedan dess har vi kört den måttliga 1000 mil per år, ungefär. Vi passerade 7000-strecket i förra veckan.

Miljöpremie fick vi också. Det var i form av skattefrihet i fem år. Det var ju en diesel. Jämsides med etanolbilar var det på den tiden, bra.

Nu har tiderna ändrats. Nu känner jag mig som en bov, så snart jag tar bilen ur garaget. Det sker i och för sig rätt sällan. Bilen används till och från stugan på rånlandet, fyra mil hemifrån. Högst en gång per vecka. Ibland är det två veckor mellan besöken där. Gäller vintertid. Det är 95% av de körningar vi gör. Vi hör ju till de lyckliga som bor så mitt i stan som det överhuvudtaget går, så behovet av bilkörning är minimalt.

Vi valde också diesel med tanke på den låga bränsleförbrukningen. Hittills har vi haft en snittförbrukning på 0,47 liter per mil. Ibland har vi varit nere på 0,38. Låg förbrukning innebär ju förstås mindre utsläpp än de som förbrukar dubbelt så mycket. Logiskt.

Vem ska vi skylla på nu. Ingen kommer ju att vilja köpa en bil, som kanske inom en framtid blir förbjuden att köra i städerna.

Från ängel till skurk.
Jag känner mig lurad.

Kommer Audi att ge mig en ny bil?

*****

Det var ju synd ...

.. att jag missade denna händelse under gårdagen. Det hade ju gett lite krydda i tillvaron.

Där ser man vad som händer någon kilometer hemifrån, utan att man vet något om det.

Hm!?

*****
(Vet ej om alla kan läsa länken. Den är hämtad från Facebook.)

måndag, mars 12, 2018

En helt vanlig ...

.. dag har passerat. Fullständigt obemärkt har den  bara flutit på. Sådär som vissa dagar gör. Bland det noterbara finns endast till exempel ..... ja, vadå?

Jo. DN:s svåra söndagskryss blev helt färdigt. Det brukar annars ta två-tre dagar för att bli fulltecknat. Och så var det Uno som släppte förbi mig på övergångsstället ivrigt tutande. Vi har inte setts sedan i höstas. Jag åt palt till lunch och fick en hembakt kanelsnurra till eftermiddagskaffet.

Ja, det var väl det. Behövde inte ens lätta på plånboken. Allt fanns hemma. Men förresten uppstod en kostnad i alla fall. På nätet. Det handlade om kollektivtrafik.

Men sedan var det klart. Förutom Husdrömmar och Bonusfamiljen. Och ett intressant program från Island på Kunskapskanalen.

Gonatt.

*****

söndag, mars 11, 2018

Raskt närmar vi oss ...

.. vårdagjämningen, som ligger bara två veckor bort i tiden. Solens sista strålar gnistrar i en istapp på vårt balkongräcke i stan, ännu vid femtiden.

Om två veckor kör vi om södra Sverige

*****

Femton centimeter ...

.. nyfallen snö pryder vår omgivning idag. Vi går förstås ut för att njuta vinter. För dagen sprinklad med sol. I alla fall emellanåt.

Blåmesen ringer, domherren visslar sitt sorgsna pip, och talltitorna håller på som vanligt. Men för övrigt är skogen tyst. Små "laviner" rasar från träden ibland. Annars är det stilla, på vår långa runda.
Ja, förutom att jag nästan trampar på säsongens första fjäril. En Glansig blåbärsvårvecklare som var ute på äventyr. Pigg och frisk, trots minusgraderna. Men den lät sig villigt förflyttas till närmaste gran, som jag tyckte var en lämpligare plats än det hjulspår den traskade omkring i.

Glansig blåbärsvårvecklare på promenad i snön

Vi går raskt. Det ska ju vara motion. Men snart börjar kaffesuget göra sig gällande och vi är snart hemma i stugan igen.

Vår infart har nog aldrig förr sett ut så. Snön är högre än biltaket.
*****

Å tamej'rackarn ...

.. är det inte något som liknar en strålkastare som kastar in ljus i stugan. Solen, kanske?

Frid råder. Landet har fått acceptera att en dussinlåt (Ja, jag undrar om det inte är en grosslåt.) ska representera oss i Eurovision. I P4 hörde jag i morse en låt som lät likadant. Samma pipiga röstläge. Samma rytm. Samma uppbyggnad.

Vi har också fått börja fundera över att landet kanske ska ta emot två jättebäbisar, som med sina skallror ska försöka komma överens om, ja vadå?

En undersökning har också presenterats, där man kunnat konstatera att folk inte känner igen vissa ministrar. På bild.

Tänk, jag trodde det viktiga var vad de gör. Eller är tänkta att göra. Helene Hellmark Knutsson, eller Karolina Skoog känner jag till, även om jag inte skulle säga "hej" om jag mötte dem på gatan.

Förhoppningsvis går livet vidare trots allt.

*****

lördag, mars 10, 2018

Och mitt under Mellon ...

.. dyker vår snöröjare upp.

Jag röstar på honom.

*****

Fantastiskt

Kul att så många trotsar gråvädret och drar ut på världens första Pridetåg på is.

I Luleå, förstås.

Videon är lång. Tåget ännu längre.

*****

fredag, mars 09, 2018

Vi drar oss ...



.. ut för att se hur trakten mår. Där ute ligger Laxön i ett obestämt intet. Vad är himmel. Vad är hav?

Men vi fortsätter upp från stranden och in genom skogen, som står tyst och allvarsam. Inga ljud hörs. Ingen enda fågel piper. Snön dämpar också alla ljud. När vi kommer in på vår väg igen, Rånlandsvägen, upptäcker vi färska traktorspår i nysnön. Våra egna spår från bilen har försvunnit. Och det är knappt vi hör traktorn som kommer bakom en kurva. Den stannar tio meter ifrån oss. Det är plogargöran, som fullgjort ett uppdrag på en sidoväg.

 - Hej, säger han och stänger av motorn och öppnar hyttdörren. Hur lever livet med er då?
Vi berättar om läget och frågar förstås om hans eget också. Förr träffades vi lite oftare, eftersom han hade uppdraget att ploga inom vårt område också. Men vi bytte entreprenör inför denna snösäsong, så vi tappade liksom kontakten med Göran.

Vi blir stående en bra stund och pratar ditten och datten. Han har levt i byn i stor del av sitt liv och berättar att han aldrig någonsin varit med om så mycket snö.
 - Men den är ju så lätt och luftig. Det är lättplogat.
Han frågar också om vi beställt fiberanslutning.
 - Nej, säger jag. Vi tänkte att vi skulle vara befriade från den tekniken när vi är här.
 - Ja, jag har inte heller tänkt installera det.
 - Det mobila bredbandet funkar ju utmärkt, säger jag.
 - Jo, så är det ju. Och det kostar ju också en hel del. Bortåt 20 000:-
 - Jepp. Det får vara. Man kan göra annat för dom pengarna.

Snart kryper vi in i vårt trevna tjäll och fortsätter njuta helg.



*****