Vi drar oss ...

.. ut för att se hur trakten mår. Där ute ligger Laxön i ett obestämt intet. Vad är himmel. Vad är hav?

Men vi fortsätter upp från stranden och in genom skogen, som står tyst och allvarsam. Inga ljud hörs. Ingen enda fågel piper. Snön dämpar också alla ljud. När vi kommer in på vår väg igen, Rånlandsvägen, upptäcker vi färska traktorspår i nysnön. Våra egna spår från bilen har försvunnit. Och det är knappt vi hör traktorn som kommer bakom en kurva. Den stannar tio meter ifrån oss. Det är plogargöran, som fullgjort ett uppdrag på en sidoväg.

 - Hej, säger han och stänger av motorn och öppnar hyttdörren. Hur lever livet med er då?
Vi berättar om läget och frågar förstås om hans eget också. Förr träffades vi lite oftare, eftersom han hade uppdraget att ploga inom vårt område också. Men vi bytte entreprenör inför denna snösäsong, så vi tappade liksom kontakten med Göran.

Vi blir stående en bra stund och pratar ditten och datten. Han har levt i byn i stor del av sitt liv och berättar att han aldrig någonsin varit med om så mycket snö.
 - Men den är ju så lätt och luftig. Det är lättplogat.
Han frågar också om vi beställt fiberanslutning.
 - Nej, säger jag. Vi tänkte att vi skulle vara befriade från den tekniken när vi är här.
 - Ja, jag har inte heller tänkt installera det.
 - Det mobila bredbandet funkar ju utmärkt, säger jag.
 - Jo, så är det ju. Och det kostar ju också en hel del. Bortåt 20 000:-
 - Jepp. Det får vara. Man kan göra annat för dom pengarna.

Snart kryper vi in i vårt trevna tjäll och fortsätter njuta helg.

*****