Hur kommer det sig att vi vaggats in i en törnrosasömn om den totalt trygga och omfamnande tillvaron, där allt är vänligt och snällt? Jo, det vore förstås en förhoppning, en dröm att glädjas åt. Men nu har eftertankens kranka blekhet börjat skina igenom. Vi har ingen beredskap. Ingen reserv. Varken på medicin, mat, drivmedel, eller annat bränsle.
Det har avreglerats till höger och vänster (mest till höger, förstås) och sällan har det väl blivit särskilt bra. Eller vad tycker du?
- Järnvägen avreglerades. Bra? England gick före och var snart ett avskräckande exempel. Tågtrafiken var katastrofartad där en period. Ändå beslutade vi i Sverige att vi skulle göra likadant.
- Apoteksmonopolet avskaffades av den borgerliga regeringen för ungefär tio år sedan. Sedan dess har medicinpriserna stigit avsevärt (50% är i underkant). Var det det som var tänkt? Var det inte bara privata aktörer som ville tjäna pengar.
- Friskolor - jättebra. Bara kommunen kan ta hand om eleverna när skolorna går i konkurs, förstås.
Allt var inte bättre förr.
- Du är en obotlig romantiker, Bert.
Det får jag höra då och då.
Men var allt verkligen sämre?
*****
Apoteksmonopolets historia. Skriven 2005.
Avregleringen av apoteken. Stort fiasko.
Vad händer i ofärdstider.
Ja, vad händer i ofärdstider? Vi behöver beredskapslager av bränsle mat och annat livsnödvändigt när krisen kommer. Men enligt våra styrande så räcker det med att hushållen har mat och mediciner för en vecka, så ordnar sig resten. Det var faktiskt bättre förr. Beredskapslagren och småbönderna räddade oss från svält under andra världskriget. Nu finns varken lagren eller bönderna längre. Hjälp!
SvaraRadera@Gunnel
SvaraRaderaSom världsläget är nu, borde det nog tänkas till på alla håll. Förstår inte att man varit så blåögd på centralt håll.
Info om vår dåliga beredskap på i stort sett alla områden dyker ju upp lite då och då i media. Konstigt att inget görs för att ändra på detta. Självklart borde ett litet land som Sverige kunna försörja sina invånare med det som jorden kan ge i händelse av kris.Men vi ids ju snart inte jobba med kroppsligt arbete längre, och mindre jordbruk går inte att leva på. Man får väl tugga i sig mobilen eller paddan när hungern sätter in. Hörde i morse att insulinet räcker i 2 dagar vid en kris. Inte mycket till framförhållning.
SvaraRadera@norbergianblue
SvaraRaderaSom sagt; blåögdhet har vi varit bra på. Det straffar sig kanske.
Kommer ihåg ett reportage som jag hörde efter stormen Gudrun, där en trakt i Småland blev strömlöst i flera dagar. Ett ungt par hade nyss byggt hus ute i "skogen", men hade inga andra uppvärmningsanordningar än el. Inte ens öppen spis!
Det här med höghastighetståg mellan S-G-M är ju skrattretande. Har de inte fattat att det går ut massa järnbanearbetare varje natt och justerar spåren och fordonen så att de ska fungera nästa dag i Japan? VARJE natt.
SvaraRaderaBörja med att se till att vi har fungerande banor och fordon (och viltstängsel) för nuvarande trafik först. När de byggt upp det förtroendet och fixat dubbelspår hitåt och upp mot dig och lyckas sköta dem också, så kan de ju få leka med höghastighetstågen. Kanske.
Vi oköpte ett hus på landet häromåret som bara hade elbaserad uppvärmning.
@Cecilia N
SvaraRaderaKloka ord som skulle kunna vara mina egna.
Varför finns inte fler som vi?
Ja säg det. Det ger väl för få röster antar jag.
Radera