Egenheter II

Tänk så många gånger jag reagerat över de där nakna glödlamporna man ofta såg (ser) i taket i grekiska hotellrum. I alla fall när det gäller logi av enklare slag.

Men motsvarigheten verkar finnas i många länder. Starka, opersonliga, förskräckliga takbelysningar.

Den här hittade jag på ett av de rum jag skulle sova i. Dorchester i Cotsvold, om nu någon vill kolla upp den. Som en sexarmad bläckfisk satt den där i taket, redo att anfalla.

Jag kunde förstås inte hålla mig från att tända den. Och genast flödade 7000 watt (Åtminstone kändes det så.) ut i rummet och utplånade all karaktär och mysighet, i det annars rätt ombonade och trivsamma rummet.

Kanske användes stället som inspelningsstudio för film, eller var det ett förklätt solarium?

Solglasögon på!

Jag kan därför inte förstå de där takarmaturerna som verkar bli populära även här i Sverige. Jag trodde vi hade kommit längre än övriga Europa. Men i inredningsreportage efter dito ser jag allt oftare stora spindellika takkronor bemängda med sjuttielva glödlampor, redo att förblinda den människa som stiger in i rummet.
-----

För övrigt kan jag heller inte förstå varför man ska ha cementsäckar som huvudkudde i sängarna utomlands. Helst två stycken per säng.

Men det var en annan sak.

*****