Det är en stark trend mot ökat vandrande i Sverige. Både i fjäll och på lågland. Det berättas i dagens Studio 1 i P1. Intressant att höra. Fler och fler - ja, många fler beger sig ut på olika typer av vandringar, eller bara längre utevistelser i naturen.
En sorts mindfulness, säger en representant för Svenska Turistföreningen. Enkelheten i upplevelsen. Att klara av livet utan de flesta bekvämligheter som man är van med.
Själv kan jag bara hålla med. Jag har fjällvandrat i stort sett i hela mitt liv. Sedan jag var barn. På idrottsdagarna i skolan i Kiruna var fjällvandring ett alternativ man kunde välja, och så bar det iväg med tåg upp mot Riksgränsen, eller över på norska sidan för en dagsvandring.
Men man behöver inte vandra. Vistelsen i kommunstuga på Brändöskär för två veckor sedan ger samma upplevelse. Här lever man utan elström, utan rinnande vatten, och med torrdass. Det är naturen som ställer villkoren. Vi hade denna gång fantastiskt väder därute. Men vi har också varit med under "storm", då vi till och med fick evakueras med nödbåt för att kunna ta oss hem.
För mig betyder vandring, eller vistelser i naturen längre tid, en ren lyx. Tänk att det går att leva utan alla prylar, tjusiga köksbänkar, självstängande grytskåp, induktionshällar, 260 kvadratmeter att dammsuga, dörrar man måste öppna själv, med mera med mera.
Och tänk vad nyttigt det är att klara av några dygn i enkelhet. Lärorikt, och bra träning "om krisen kommer".
*****
Aldrig förrän häromdagen hörde jag några diskutera innehållet i sina evakueringspackningar.
SvaraRaderaKanske att skogsbränderna häromkring hjälpte till med inspiration.
Kan inte annat än hålla med. Att ta paus från allt det självklara bekväma ger en perspektiv på tillvaron. Och att vandra är ett behagligt sätt att förflytta sig.
SvaraRaderaVi hade tänkt göra några vandringar nu på semestern men det blev endast en kort tur på Dartmoor pga av min förfärliga förkylning. Men det ger oss en anledning att återvända en annan gång för att ta de där turerna som inte blev av. Och under tiden vandrar vi på hemmaplan. Med sörmlandsleden utanför knuten både här hemma i stan och på torpet finns många möjligheter.
@Cecilia N
SvaraRaderaKanske är det dags att träna lite. 😉
@Kersti
SvaraRaderaTyvärr tror jag att alltför många är rädda för naturen. Och rädda för att "släppa taget".
Jag tror också att det kan vara skrämmande att kliva ut ur bruset och vara tvungen att möta sig själv.
SvaraRadera@Kersti
SvaraRaderaJo. Även vi är ju natur.