Ögonblick i söder

Raka spåret, nja. Men smidigt ändå var det att ta sig till vår sörmlandsvistelse. Tåget var till och med något före tidtabell till Uppsala. Natten var rätt skön i sin luftkonditionerade miljö. Men att det svänger och kränger lite kan man inte komma ifrån. Sömnen dög, trots allt.

Uppsala var alltså vår första bytesstation, vilket kan tyckas lite märkligt. Men smart. Här klev vi på en SL-pendel med destination Flemingsberg, söder om Stockholm. Den gick via nya citybanan och smet alltså förbi trasslet kring den så kallade getingmidjan i Stockholm. Vi körde alltså under jord och under vatten och dök upp vid Stockholm syd och fortsatte obekymrat till vår nästa bytesstation, som alltså var Flemingsberg. Ett regionaltåg tog oss vidare till slutstationen Läggesta, där vår värdinna väntade för de sista kilometerna. Allt på tid.

Värmen håller ju i sig. Passiviteten breder ut sig. Men vi trivs i den tillvaron. Snart stod en sillunch på bordet. Men efter den tog krafterna slut och det blev siesta i någon timme, innan jag tog en kall dusch för att komma i balans. En middag i bufféform skulle också fixas. Det gick bra med förenade krafter. Där fanns jordgubbs-tomatsallad. Grönsallad med fetaost. Där fanns serrano och prosciutto. Gravat reninnanlår, chorizo, pirr och halloumi. Med mera, med mera. Det dracks champagne (nej, inte bubbel. Champagne!) och surrades. Nu med värdinnans syster och svåger, som anslutit.

Och den skönaste tiden på dagen, är kvällen. Ljum, vindstilla och rofylld.

*****