I surregnet ...

.. går jag ut för att käka lunch. Det fick bli Wallstens. Jag passerar ett bord med sju damer och känner blickar. Inga oförskämda. Men jag slänger en blick tillbaka och möts av ett leende.
 - Nämen hej, sa jag.
 - Hej, hej.
Det var en kvinna som vi träffade i hotellobbyn i Rüdesheim på lördagkvällen, när vi kom tillbaka till hotellet efter sen kvällsmiddag. Då hade hon tre vänner med sig. De hade varit ute i tio dagar på cykelsemester och skulle nu bara övernatta för att åka hem till Sverige på söndagen.

Jag vet inte hur det kom sig, men på något sätt kom vi fram till att vi alla bor i Luleå. Och då krymper ju världen. På något annat mystiskt sätt kom vi också på att hon var god vän till en f.d. kollega till mig. Då krympte världen ännu mer. Jag fick hennes namn och lovade hälsa vännen i Luleå. Vi har kontakt på FB och Messenger.
-----

På hemvägen stannar jag till vid marknadsstånden och köper fin broccoli. Norrbottenodlad förstås. I Smedsbyn, som ligger åt samma håll som vår stuga, även om vi finns längre bort.
 - Men hur har du lyckats få så fin broccoli, frågar jag. Min blev uppäten av någon larv.
 - Ja, varannat år brukar så'nt hända, svarade hon. Men man kan sätta en andra omgång under sommaren och då får man oftast bra kvalitet.
 - Tack det var ett schysst tips. Då behöver jag inte komma hit och köpa nästa år då.
Hon skrattar.
 - Ja, jäklar ... Då kanske du står med ett konkurrerande marknadsstånd här nästa år.
 - Lovar inget, sa jag.

Bästa broccolin

*****