Jag är egentligen inte ...

.. så förtjust över "högkantsbilder" tagna med mobilen. Men ibland känns det som att det är av nöden tvunget att låta bli att vända kameran i horisontalläge.

Som till exempel när jag springer på den här gigantiska poppeln, inte långt ifrån bostaden. Jag är på väg till en svåger som fyller 77. Den står förresten utanför ett hus där jag jobbat en gång i tiden. Fönstren i bakgrunden på bottenvåningen tillhörde vårt kontor på 80-talet.

Men när vi satt där hos syrran och svågern, kom vi att tala om släkten. Det var en f.d. svärdotter till syrran som också kom på besök. Hon hade på kringelikrokvägar genom en släkting på sin sida råkat stöta på mina anfäder. Hon kunde också visa vad släktingen hade hittat, och ville nu visa det för oss, eftersom hon trodde att vi skulle kunna bekräfta uppgifterna.

Det kunde vi inte! Märkligt nog kände vi igen min farfar, hans bror och farfars fru. Men de övriga ...!? De var mysterier. Vi har aldrig hört talas om att farfar och hans bror hade fler syskon. Men så var det. Och bilder kunde verifiera det, för en annan okänd bror var farfar upp i dagen.
Kusligt.

Däremot kände jag igen farfars far, som hette Jonasson och bodde i Boda i Småland. Han blev uppmanad att byta namn, när han blev soldat, eftersom det var så många som hette just Jonasson på regementet. Då tog han namnet Bodin, efter hemorten. Den historien kände vi till. Men med ett litet undantag. Vi har alltid fått veta att han hette Jonsson.

 - Kanske skulle man börja släktforska, tänkte jag.

Efter kaffe och alltför mycket gräddtårta, traskade vi hem i det fina vädret.

Jag ska ju på en fest till i kväll.

*****