Konsten att vara empatisk

Vi gick på vernissage idag. Sven Teglund, akvarellist boende i Luleå ställde ut målningar på temat Träd, gräs och stenar på Galleri Lindberg här i stan.

Sven är flitig, och förekommer lite här och där i kulturvärlden. Det är inte bara målningar. I vintras kom hans bok Ensamheten värst, som var en sammanställning av inlägg från hans mammas dagbok. Temat var också hans målningar av de dukar, som hans mamma var specialist på att virka.

I vintras gjorde han också en podcast. Hemmafru. Tillsammans med Kristina Sandberg.

Välbesökt vernissage

Men nu var det alltså målningar av träd, gräs och stenar. Sven menar att människan har förmåga att vara empatisk bara i viss utsträckning. Då helst med företeelser som finns nära. Mycket av det som händer på andra sidan jorden glöms lätt när det gått en tid. Om det inte finns något särskilt att "hänga upp" händelsen på. Som exempel tog han flyktingkatastrofen under 2015, som till slut blev "en vana", som många av oss slutade reagera för. Bara till en liten pojke flöt iland drunknad. Det glömmer vi aldrig.

Klimatförändringar intresserar heller inte så många som det borde. Det blir en enda lång smet av händelser utan detaljer. Därför vill han att vi ska lägga märke till individerna i naturen. Han har därför tagit sig för att porträttera enskilda träd, enskilda stenar, som han känner till och kan följa utvecklingen kring. År för år.

Gräset är väl lite värre att individualisera. Men det kom med som ett slags kollektiv. Bakgrunden här är de blomsterängar som finns i närheten av hans bostad. Blomsterängar som i somras slogs redan i juni, då de stod i full blom. Svens hustru Karin påpekade det olämpliga i tilltaget till kommunen. Svaret från den ansvarige blev att "gemene man tycker om när det är klippt och rensat". Ingen förståelse för naturens gång, alltså. Saken fick en av lokaltidningarna att engagera sig med ett flertal artiklar.

(Jag har själv gjort polisanmälan för några år sedan, när vägkanter med orkidéer kapades i full blom, efter landsvägen till vår stuga. Det togs också upp i tidningarna och NOA, polisens nationella operativa avdelning i Stockholm, tog tag i utredningen. Artskyddsbrott.)

Det är upp till oss, var och en, att tänka efter lite; vad lämnar vi till de som ska leva här om 50, eller 100 år?

Sven har även diskuterat detta i sin blogg. Promenader och utflykter, som du hittar här.

*****