Efterbörd

Nobelfesten verkade trevlig. Men givetvis rätt förutsägbar. Tomas Nordegren tycker i Nordegren och Epstein att "det är ju samma år efter år". I viss mån kan jag hålla med.

Mitt inlägg från igår, där jag snabbt recenserade tillställningen resulterade också i en kommentarsfråga från Annika Bryn. "Men klänningarna, Bert - vad tyckte ni om klänningarna?"

Jag har svarat i kommentarerna. Men jag kan utveckla lite även här.

• Victorias klänning var lovvärd.
• Alice Bah Kuhnkes klänning var lovvärd och snygg
• Sara Danius klänning var ful.

Sistnämnda tält hade en förskräcklig färgkombination, men fyllde sin uppgift. Nämligen att synas. Den syntes så till den milda grad, att Horace, som hade en betydligt mer undanskymd placering såg citronsur (fast det är ju en förolämpning mot citroner) uppsyn varje gång jag skymtade honom i rutan. Förmodligen var minen ett tecken på att han knappt syntes.

Jag föreslår därför att Sara lånar ut sin klänning till honom till nästa års fest. Om han nu blir bjuden.

Återbruk är alltså på modet. Där har ni kvinnor en hel del att putsa på. Herrarna, däremot har sedan många, många, många år tillämpat den principen i dessa sammanhang. 

*****