Stan

Vi blir kvar i vårt urbana tillhåll den här helgen. Dels var jag på "Efterjulsfest" igår kväll. En tradition sedan några år. Före detta kollegerna kallar till knytkalas på vårt kontor i förorten. Inte för att det är så mycket förort, men det är i alla fall inte det kontor som ligger mitt i stan.  Här dukas massor med läckerheter upp i en buffé. Vi äter gott. Det är quiz (den här gången "vart-är-vi-på-väg-tema". Svårt! Jag vann inte. Och det var väl tur, för det var jag som donerat första pris; en av mina egenproducerade fotokalendrar.

Sedan blev det julklappsspel. Detta år om vin. Var och en hade med sig en flaska vin, som man var ombedd att berätta om. Varför man valde just det vinet. Varifrån det kom och vad det skulle passa till. Jag presenterade ett av de viner som jag hade provat på vår vinprovningsresa i Rhen- och Moseldalen i höstas. Jag visade också bilder från mitt besök hos vingården Georg Breuer.

Julklappsspelet är kul, men slutade med att jag gick hem lottlös den här gången.

Idag drog vi bara iväg på måfå ut i de 20 minusgrader som kännetecknat de gångna veckorna. Riktig vinter, alltså. Planen var att strosa lite på stan, se på folk, eventuellt stöta på bekanta, gå och fika.

Sol och svagt halo.

Men det blev inte riktigt så. Det är så svårt, när vädret är snyggt, att låta bli att går ner mot Södra hamn och solen som oftast lyser starkt där. Och går man ner dit, så kan man inte låta bli att gå ut på isen. Mycket folk ute. Väl påpälsade, för det svaga vinddraget från norr var bitande. Vi glodde på några utländska turister, som för första gången i sitt liv stod på skridskor. Stod var vad de gjorde. En ung man vågade nästan inte röra på sig. Det blev tveksamma steg femtom meter, sedan vände han om. De tog det med humor. En tjej lyckades något bättre, men bara något.

Vi går en bit längs ispromenaden och tvärar sedan upp och in mot centrum igen. Kaffesugna. Lönehelg - det märks. Massor av folk har tydligen shoppingabstinens. Kaféer är fulla. Där sitter våra stuggrannar och vinkar genom fönstret, men de har inte plats för oss. På ett annat fik lyckas vi slå oss ner med kanelbulle och en kopp. Sitter och glor på gatulivet någon timme, innan vi drar de 250 meterna hemåt.

Sparkering.

*****