Ny bok

Tyvärr, Carsten Jensen! Din bok Den första stenen har jag kämpat med en tid. Tjock och innehållsrik. Men den får mig inte engagerad. Rörig. Hittar inte karaktärerna bland alla namn, som figurerar i handlingen. Den är mer som en dokumentär rapport från en krigsskådeplats.

Bort med den.

Jag är ingen fantast när det gäller frälsningsläror angående hälsa, mathållning, dieter och andra påhitt, som nuförtiden översvämmar oss från alla håll.

Men ... En intervju i Skavlan för någon månad sedan, eller var det två, fick mig att lyssna till lite mer. Och för någon vecka sedan sökte jag upp boken Hälsobalansen av Dr. Rangan Chatterjee.

Rakt på sak och utan krusiduller får man onekligen en del tips, som i alla fall verkar bra. Inga mirakelkurer. Inga konstiga matråd. Mycket sunt förnuft.

Kanske är den mera en bekräftelse på att jag i mitt liv har gjort en del rätt. Sådant stärker också.

*****

Vi lättar ...

.. efter fem dagar i stugan och åker hemåt.

Biltvätt. Besiktning tidigt imorgon. Där vill man ju glänsa, som vanligt.

Hemma på balkongen möts vi av prunkande tulpanfält. Ungefär som i Holland, eller hur.

*****

Vad skönt ...

.. det är, när man är middagsbefriad. Jag kan sitta lugnt tillbakalutad med ett klurigt korsord.

Eller titta ut mot den sjunkande solen.

*****

Bättre förr

Om framtid via nostalgi. Hur går det ihop? Utmärkta programmet spanarna sätter ofta fingret på saker och företeelser som man kanske inte tänker på. Aha-upplevelser är rätt vanliga, när man lyssnar på programmet. Lyssna speciellt på Annika Sundbergs spaning.

Här i huset är det tradition att försöka lyssna klockan 15 på fredagar, eller reprisen på lördag förmiddag. Var? I P1 såklart!

Eller här.

*****

Här sitter jag ...

.. med sista svängen av frukosten. En kopp te, snart urdrucken. Sedan ett par månader te utan socker! Jag beslutade mig bara för det. Slutade tvärt. Och det gick bra.

I år har jag också anledning att fira ett jubileum. Det är 45 år sedan som jag slutade med socker i kaffet. Det var lite mer ofrivilligt. Det var nämligen så att på mitt dåvarande jobb glömdes det bort att köpas in socker till kaffet. Så till slut, kaffesugen som jag var, struntade jag i det söta. Det var lite kämpigare, men nöttes in rätt snart.

Det har någon gång hänt att jag blivit serverad en kopp där någon varit "snäll" och lagt i socker. Usch, vad äckligt. Verkligen!

Så kan det gå.

Hur ska jag nu fira 45-årsjubiléet? Hm ...

*****

Bara en bild

Ibland blir det konst i sköljvattnet.

*****

Fredag kväll

En god middag, bestående av en ugnsbakad torsk under västerbottesosttäcke, med bacon och lime.

Vinet från Georg Breuer, vars vingård vi besökte i höstas.

Gott!

*****

Inte direkt förvånad

Den här vintern är underlig. Precis som den förra. Fast på olika sätt.

I år kom snön på allvar rätt sent i december. Januari blev kall. Inte rekordkall, men det var kallt under lång sammanhängande tid. Allt det förbyttes i februari, som började bra, innan ideliga plusgradersperioder med underkylt och vanligt regn, tog över och saboterade. Mars har varit blandad och slutet ska vi bara inte tala om. Crescendo de sista dagarna med temperaturer upp mot 13 plusgrader.

En överlappande egenskap har rått hela vintern. Blåst. Minst två gånger i veckan har SMHI skickat ut varningar i både klass ett och två för kraftiga vindar; kuling, stormvindar, kraftigt snöfall med mera. Där går denna vinter till historien. Hela den här veckan har det blåst. Idag är det värst. Det blåser så att det stundtals knakar i huset. På stora terassen har vi sommarmöbler inslagna i presenning. Paketet står dikt mot väggen. Ändå kom en vindil och flyttade ut hela rasket någon halvmeter ut på golvet. Locket på en stor förvaringsbox blåste upp en gång.

Jag kan inte påminna mig att jag upplevt vindar som dessa under våra 17 år på Rånlandet.

Klimatförändring på gång? Något lurt är det.


Vi vågade oss, trots allt ut på en promenad .

*****

Jag vill bara ...

.. tala om att vårens första bofinkar anlände idag.

Jag blir alltid så imponerad över den tidtabell de lyckas hålla. Bättre än SJ.
I stort sett samma datum varje år.

Bilden är usel. Men så är det ju ofta när dramaaaatiska händelser av betydande slag ska dokumenteras.

*****

Mars ...

.. månad skämmer ut sig. Ordentligt. Idag har det varit 12 plusgrader. Det innebär att skogsvägarna är som sorbet. Djup sorbet. Det där med ratt var ibland ett överskattat hjälpmedel, när vi gjorde en tur till återvinningen och affären. På hemvägen var det kritiskt i den största backen.

Men det gick bra till slut.

Vintern verkar ha gett upp.


*****

Jag har skrivit ...

.. det förr, och jag gör det nu igen:

Jag valde fel karriär, och klarade av jobbet för bra.

*****

Ut ...

.. till det vackra, vita. Ut till sol och fågelkvitter. Till snöskottning och fågelmatning.

Vi kommer ut vid lunchtid. Så lunch blir det första vi tar tag i, när vi packat upp och kommit i ordning. Läser även av temperaturen som varit under de tio dagar som passerat sedan vi senast var här. Plus 8 grader och minus 15. Det svänger.

Våra trädbelysningar, som består av små LED-strålkastare på en halvmetersstång, har begravts i den nu meterdjupa snön. Det var inte lätt att hitta igen dem. Men nu är det gjort.

Dagen går vidare.

*****

Det verkar ...

.. börja närma sig uppbrott och avfärd, så småningom.

*****

Så har beslutet kommit

Om två år ska varje land i EU, själv bestämma om de ska ha normaltid eller sommartid året runt. Valet är fritt.

Så praktiskt! Finland väljer sommartid och Sverige normaltid. Då blir skillnaden 2 timmar. Vansinnigt kul för de som bor vid den 55 mil långa gränsen och jobbar på den sida där man inte bor. Eller hur?

Och Norge väljer sommartid året runt och Sverige vintertid. Då ligger de en timme före oss, trots att de ligger västerut. Okej. Eller?

Hur blir det för öresundspendlarna, om Sverige inför sommartid och Danmark vintertid. Kul att komma hem till Sverige efter jobbet i Danmark och finna att Rapport redan är slut.

Nä EU! Skärpning. Majoritetsbeslut måste gälla. Antingen går alla över till normaltid, eller till sommartid. Variationerna på grund av östligt läge (Grekland och Finland t.ex.) kan väl kvarstå.

*****

Dra dit pepparn ...

.. växer tycker jag att Coop och ICA ska göra. Varför det, undrar du.

Jo - nu har jag jagat grönpeppar i diverse affärer i en månad utan att lyckas. Så nu är det dags för handlarna att handla. Sök rätt på grönpepparn, för bövelen!

Vars ä grönpepparn?

*****

I natt ...

.. har jag varit på Systemet. I Stockholm. En liten - ja, väldigt liten butik inrymd i en gammal lokal med manuell betjäning. Det var som att kliva in i en museikopia av fröken Frimans Svenska hem. 

Jag cyklade dit och hade lite besvär med att hitta plats för den på trottoaren utanför den gamla porten. På trottoaren satt fyra unga kvinnor av a-lagstyp och surrade, klart påverkade.

Några kunder satt och väntade på sin tur, men jag blev rätt snabbt kallad till disken för att handla. Jag skulle ha fyra olika sorter och det fjärde vinet kunde jag för mitt liv inte komma på vad det hette.
 - Det är det där rosévinet från Rhodos, sa jag.
Den unga expediten bakom disken såg frågande ut. Men efter viskande konsultation med en äldre kollega kom hon fram till vad det var jag önskade. Hon försvann för att hämta den. Det tog en stund och jag gick omkring lite och tittade på alla gamla grejer i butiken. Jag stannade till vid en chiffonjé och kollade snabbt i min ryggsäck efter en kasse som jag tänkte ta flaskorna i. Lastade upp innehållet från ryggsäcken på chiffonjén men kom på att "systempåsen" blivit kvar ute på cykeln.

Tog halvtrappan ner mot utgången, som jag fann låst. Klockan hade passerat 13. Insåg att jag inte skulle kunna komma in igen om jag hade gått ut för att hämta kassen. Så det fick vara. Jag gick upp i butiken igen.
Rosévinet hade kommit fram.
 - Men jag ska bara ha en halv flaska, sa jag.
En sådan kom rätt raskt fram. Etiketten var delvis skadad, men det brydde jag mig inte om, eftersom jag vaknade.

Ute skiner solen och jag får snart frukost. Sedan blir det att gå till gymmet.
*****

Vissa ...

.. tulpaner kan liksom inte hejda sig.

*****

Bomullshuvud

Jag har inte hittat någon regelrätt diagnos för det tillstånd jag befinner mig i idag.

Men vi kallar det för bomullshuvud. För det är precis så det känns. Inte huvudvärk, men precis som om någon lagt in hjärnan, eller vad jag nu har därinne i kraniet, i vadd. Lite lomhört. Lite "yrsligt" utan att fördenskull vara yrsel.

Inte värre än att jag stapplade mig runt innerstan på isknöggliga trottoarer. Så'na som uppstår när plusgraderna är många på dagen och frysgrader på natten. Som vintrarna uppför sig nuförtiden.

Men sol och luft fick jag. Och på hemvägen tog jag totalt isfria och torra trottoarer.

Bomullen ligger kvar.

*****

Får jag lov ...

.. att vara så slö, som jag varit idag? För här har inte gjorts många knop.

Det jobbigaste var väl ... ja, att stiga upp för att äta frukost. Och en halkig promenad. Javisst'ja - jag har varit och handlat också; fil, fänkål och flass ...jag menar glass.

Middagen gjord på rester. Tillpiffade och goda. Röding, potatisstomp med broccoli och bananlök, banaanisipuli, alltså schalottenlök inköpt i Finland. Enkelt och snabbt.

Och teve.

Skämmes, Bert!

*****

Luleå och New Orleans

Lördagseftermiddag i stan. Vad hittar man då på, när man inte gillar att shoppa, shoppa och shoppa, vilket verkar vara de flestas hobby.

Jo, man går på lördagsjazz på Kulturhuset Ebeneser, den gamla kyrkan, som ligger mitt på Storgatan och sprudlar av kultur.

Black Island Stompers hette bandet som skulle spela idag. Vi går dit för en fika. Och sedan blev det fullt ös. Bandets namn är djupt luleåanknutet. Black Island är en anglifiering av en av våra mest traditionstyngda stadsdelar, nämligen Svartöstaden.

Bandet är en konstellation av äldre herrar, som kanske till och med skulle kunna kallas "profiler" i musiklivet i stan sedan många år. Björn Sjöö - son till min gamla gympalärare, tillika en av fronfigurerna i Anton Svedbergs Swängjäng, Håkan Rudehill - känd från P4:s Karlavagnen, Johan Andrén och Mats Danell - kända av oss (om inte annat).

Jag är väl ingen jazzfanatiker; betraktar mig mer som allätare inom musiken, men jag njuter av stämningarna i blues och glädjen i New Orleansjazz. Det blev Armstrong och Ellington med flera i två timmar.

Två av våra glada grannfruar anslöt också till vårt bord. Det blev prat om det mesta innan musiken drog igång.

Ett glas vin blev det också, innan vi går hemåt till Klingan i P2 (med helt annan musik) och så småningom en renrostbiff med tillbehör.

Bra lördag.

Här ett smakprov på ett av de lugnare inslagen:



*****
Mer om bandet.

Måste ta en paus

Sätter mig tillrätta för att läsa DN. Ledarsidorna klaras av rätt snabbt. Amanda Sokolnickis kolumn är läsvärd.

Men jag går vidare i tidningen och fastnar snart i ett reportage - en intervju med en yazidisk kvinna, numera boende i Sverige - som berättar om ett fullständigt omänskligt, ja inte ens djuriskt beteende som IS-soldater visar upp. I religionens namn. Du vet vad jag allmänt tycker om religion - ett dödligt gift, när den används fel. Så har det alltid varit och så verkar det förbli.

Men när jag läst om hur en mamma blev serverad sin egen lilla son "eftersom hon var så hungrig", så blev jag tvungen att pausa läsningen. Uppgiften om den händelsen har ifrågasatts. Jamila, som är den som intervjuas berättar den under ideliga sammanbrott. Men liknande berättelser har även hörts i det irakiska parlamentet.

Paus, som sagt, men jag ska försöka läsa till slutet. Intervjun tar upp 5-6 helsidor i dagens DN.

Länken kan endast läsas av prenumeranter.












*****
Klipp från Dagens nyheter.

After work

 - Du kan väl inte gå på after work. Du jobbar ju inte.

Nä - just det. After work.

Alltså gjorde vi det på närmaste kvarterskrog. 200 meter bort. Härligt att bo centralt.

God buffé. Gott vin. Vi började med cava och fortsatte sedan med sydafrikanskt.

Krogägaren kom och pratade en stund. Det var trivsam stämning.

Nöjda promenerade vi hem, till kaffet och Skavlan.

*****

9,3

Vi lämnar stan via Norra stadsfjärden den här gången.

Förunderligt väder. Det har ingen sagt något om. Istället hade vi förväntat starka vindar. För det är vad prognoserna har berättat. Liksom oväder imorgon. Vi stannar i stan.

Nu blev det istället djupblå himmel, svaga fläktar och strålande sol. Det var bara på med solskyddsfaktor och solglasögon och ut på isarna. Vi var inte ensamma. Det skrinnades, sparkstöttades, cyklades, skidrades och promenerades. Barn, vuxna, barnvagnsförare och andra.

Vackra vidder på Luleälvens is.

9,3 kilometer blev det för oss innan vi var hemma igen. Vi stannade på Kulturens hus för en fika också.

Skön vinterdag.

*****

Något är på gång ...

.. uppå vår balkong.

(Och det rimmar till och med.)



*****

Åhej - åhå

Gymmet på morgonen. Träffar gammal (ja - 71 år fyllda) kund, som jag inte sett på säg 20 år.
 - Hej Yvonne.
Hon rycker till och vänder sig om.
 - Men ... Visst är det Bert, säger hon.
 - Stämmer bra.
 - Jo, jag känner igen dig.
 - Och jag känner igen dig, sa jag. Det var väl tur.
 - Kanske har vi inte blivit så gamla då, ändå.
Vi blir stående en stund och pratar gamla minnen och bekanta, innan jag går hemåt för att ragga ihop lite lunchsällskap via messenger.

Det lyckas inte så bra. 
 - Vi är på Savoy, säger Anders.
 - Buuuu, säger jag. Vi är på väg till bistron.
Efter en stund kommer andra besked.
 - Det blev Friends.

Hemåt igen för en vilostund på maten. En bra torsk, blomkålspuré och bacontärningar.
Klockan ett har jag ett möte med en rådgivare, som ska se över min pension och hjälpa mig planera inför att en del utbetalningar upphör nu snart, efter fem års uttag.
 - Jag tycker du kan äta middag på CG:s i fortsättningen, säger hon efter att ha gått igenom mina förutsättningar.
CG:s är stans finsmakarrestaurang.

Det lät ju bra och upplyftande. Vi tar en del beslut och fixar, så att jag går skadeslös förbi 70-årsdagen. Skönt!

Firar med fika på stan. Där minsann sitter Greta och Sverker, ett par som var med på vinprovarresan i höstas, och även på englandsresan förra våren. Det blir prat om det, förstås, och "ska ni ut på något äventyr snart då". Jag tipsar om ett eventuellt resmål i oktober. En liknande grupp som de där två vi haft gemensamt med dem.

De drar snart vidare i sina liv, men ersätts snart av Håkan, vår kompis, som tittar förbi och väntar på Elisabet, som ska hämta honom för hemfärden. De ska begrava Håkans far i helgen. Inte så kul.
 - Men nu ska jag gå förbi på Espresso House och prata med grabben.
Grabben jobbar där.
Vi säger hej och trevlig helg av bara farten, men jag hinner tänka att det kändes lite malplacerat i sammanhanget.

Och vem dyker upp vid nästa bord om inte Anita och Torkel. När de fikat färdigt sitt, kommer de förbi och ger oss kramar.
 - Jaha. Är ni pensionärer båda två nu?
 - Jo, så är det.
 - Men visst är det skönt, säger Torkel. Man vaknar på morgonen och tänker; hm ... vad ska vi hitta på idag då. Köpa mjölk, måste vi göra.
Vi skrattar.
 - Ja, säger jag. Och på kvällen när man går och lägger sig kommer man på; visst ja ... vi glömde köpa mjölk.

Hemåt genom gatorna som myllrar av folk. Det är knallemarknad i stan. Och jösses vad vi shoppar. Nä - skulle inte tro det.

Köper tulpaner. Vi blir eventuellt hemma i stan i helgen. Ny "snösmocka" och "stormvindar" har utlovats redan i eftermiddag. Nu skiner solen för fullt och svag vind råder.

Nyheterna berättar om KD:s öppna dörr till SD.
 - Maka söker kaka, tänker jag, och ryser.

*****

Så har jag sagt ...

.. hej och lycka till, till min första språkadept. Den iranske it-specialisten som jag träffat en gång i veckan för att han ska träna svenska. I nästan ett år har vi haft kontakt.

Det har varit lika intressant för mig, som jag hoppas att det har varit för honom. Och hans svenska har tagit höga skutt i höst och vinter.
- Det är på grund av dig, säger han.

Nu har han fått nytt jobb - i Västerås. Där behöver de AI, artificiell intelligens, som han är specialist på. Så nu flyttar han, om en vecka.

Jag säger lycka till, Arash.

*****

Isländsk krigare

Eftermiddagsbio när vädret är ogint. Det passar bra.

Idag blev det isländskt. Woman at war. Föga isländsk titel, men allt annat är i original. Det handlar om en kvinna, körledare, som i smyg kämpar med drastiska medel mot miljöförstöring och storföretagens inflytande över det lilla landet.

Spännande. Rolig. Thrilleraktig. Allt med ett allvarligt budskap. Fantastiskt skådespeleri. En tät och nära film. Ansikten och miner säger ibland mer än ord.

Se den om du får tillfälle.



*****

Rådgivning önskas

Här rasar pengarna in. Liksom det gör för det äldre par i Örebrotrakten (tror jag det var), som höstade hem en spelvinst på dryga halvmiljarden kronor härom dagen. 500 000 000 kronor! Vad gör man med så mycket pengar? Jag vet att de som plötsligt överöses med liknande summor får hjälp av utbetalaren att planera för förvaltningen av pengarna, men ändå.

Men jag kan alltså minsann berätta, att även jag råkat ut för något liknande. Kolla bara på senaste hyresavin (Jo, jag vet att det inte kallas "hyra", när man äger bostadsrätt.) för april månad. 526 heta kronor i avdrag. Du såg rätt; femhundratjugosex spänn!

Det beror på att vi gjort av med mindre el än vad som planerats, och betalats för. Då får man tillbaka.

Men det är inte bara det. Jag har deklarerat också. Minsann. Snabbt som ögat (Det var möjligt från och med igår.) för att Skatteverket inte skulle ångra sig. En nätt liten summa får jag tillbaka.

Å andra sidan fick jag punga ut med över 11 000 i restskatt för två år sedan, varför jag bad pensionsmyndigheten att dra mer skatt i fortsättningen.

Så nu är vi kvitt.

Vad ska jag göra med pengarna? Någon hjälp med planeringen har Skatteverket inte erbjudit. Hur ska jag placera?

Jamen - jag försöker väl själv då.

*****

Man ska nog ...

.. inte vara höjdrädd om man ska jobba med snöröjning. Det gäller att lita på den där svajande hydrauliska armen.

(Jag tror det är tredje gången på kort tid, som jag ser det, utanför och ovanför vår balkong.)


*****

Vi tar vägen ...

.. ut på fjärden. Solen beslöt sig slutligen att komma fram. Och så var det ju utlovat.
 - Eftermiddagskaffe på Gråsjälören, frågar jag.
 - Jo, gärna. Men bara om solen kommer fram.
 - Vi kan ju alltid vända och sitta i hamnens sittgrupper om det skulle bli trist.

Klicka för större bild. Om du vill, alltså.

Sagt och gjort. Kaffe i termos. Bulla i burk. Allt tillsammans i ryggsäck plus sittunderlag och solglasögon. (Vi vågade inte ta på oss dem direkt, för då hade det fortsatt med moln.)

Det tar en stund att komma till närmsta ön, men snart är vi där, och vi vågar byta glasögon. Sätter oss vid en solig vägg. Där sitter redan en göteborgsmamma med sin dotter, som läser på universitetet här, får vi veta. De har åkt skridskor hit ut till ön. Ett annat par gör oss också sällskap och vi byter några ord.

Det här är Luleå. 

I fjärran skymtar stan

 *****

Och varför ...

.. bara det senaste inlägget kommer upp här på bloggen, vet jag inte. Vill du se mer, klickar du på "Äldre inlägg" nederst på sidan. (I mobilen klickar du på bakåtpilen på samma ställe.)

Hm...?

Problemet fixat.

*****

Stort och smått

Tänk, att alltid finns det något att fundera över. Världsläget: Terrordåd i Christchurch och Utrecht, märkliga politiker (Läs högerextremister.) miljön m.m. Man kan bli bedrövad för mindre.

Även om det är svårt, kan man ju förstås strunta i det där. I alla fall för en stund.

Jag kan till exempel kolla min bloggstatistik. Det är ibland rätt intressant att se varifrån ens läsare, eller besökare kommer. Sedan kan man ju undra varför en del har varit inne på bloggen. Ta exempelvis den "person" som mellan klockan 07.02 och 07.09 klickat in sig inte mindre än 20 gånger. På sju minuter. Någon som sitter i Ashburn, Virginia, USA. Spion? Hackare? Algoritm? Någonting med Amazon var också inblandat, och då blir jag nästan arg. Amazon som företag gillar jag inte.

Men man kan ju också förundra sig över den stora konferens som tydligen ägt rum i Denver nyligen. Den som besöks av så kallade "Flat-earthers". Alltså människor som på allvar hävdar att jorden är platt.

Allt annat är påhitt av en elit som ljuger om allt;

"Månlandningen, 11 september-katastrofen, Sandy Hook-massakern – och till och med regnbågen."

En kvinna berättar att hennes man vill skiljas, för att hon är en flat-earther. Rörelsen har nu börjat sprida sig över världen.

Fördjupa dig gärna i frågan här.

Hörde idag om att en cyklon över Mocambique och Zimbabwe dödat ett tusental personer. Den har alltså redan passerat!

Cykloner i USA får man förhandsrapporter om flera dagar i förväg. Det kan man också tycka är gåtfullt. Men det är ju klart. Den där i Afrika drabbar väl bara vildar. Förstås.

Och det finns mycket mer, att fundera över. När jag sitter med en kopp kaffe på eftermiddagen ser jag duvorna och undrar varför de så hysteriskt samlas på ett tak i närheten. Och i nästa sekund lyfter alla på en hundradels sekund och försvinner, för att sedan återkomma 15 sekunder senare. Det upprepas en bra stund. Varför?

Alla teorier välkomna.

*****

Vi sjappade

Redan efter frukost hade vi tagit beslut om att åka hem till stan. Det hade snöat en del. På vår infart låg 7-10 centimeter, när jag var ute för att borsta av bilen, för att sedan koppla i motor- och kupévärmare.
 - Ingen fara, tänkte jag.

Men så fel det blev. Någon timme senare när vi skulle iväg, slog verkligheten till. I den långa backen upp till "byvägen" var det snarare 25 centimeter. Plus rena isfläckar i underlaget som hade kommit fram vid gårdagens plogning.

Jag backade ut med glatt humör och backade ner till vändplanen för att få lite fart.

Inte en meter kom vi, när jag med lätt gas tänkte börja hemfärden. Inte en chans. Plogningen från gårdagen hade polerat fram blankis som låg under snön.

Vi skottade och skottade, men hade nog i tankarna att ge upp. Men jag var envis och lade ut  "antihalkgaller" och lyckades ta mig framåt en halvmeter i taget. Flytta gallren, och så en halvmeter till. En till. Och en till.

Men sen gick det i ett huj och jag lyckades komma upp för hela backen. Pust!

Sedan var det bara att köra hem. Trafiken på E4 låg i 70-80 km/tim. Det var faktiskt omdöme som härskade.

E4 oplogad. Ingen vågade sig på omkörningar.

*****

Går det an?

Kan det vara tillåtet med fredagsmys en lördagskväll? Säg inget!

Det blev tacos. Svenskarnas nationalrätt.
Med norrbottnisk skruv. Nachosbröd av samiskt snitt fylldes med renfärs och västerbottensost. Övriga tillbehör samma som dina, förmodligen.

*****

Tecken i tiden

Skogen står tyst i det lätta snöfallet. En järpe är det enda djurliv vi ser. Som vanligt upptäcker vi den när den kommit på vingarna och redan befinner sig på avstånd. Det vore kul att få se den på nära håll någon gång. De är ju så vackra.

Ett litet vårtecken brukar dyka upp såhär i mitten av mars. Som du ser på bilden nedan har vi fått trottoar på sidan av skogsvägen. Men det är en bedräglig sort. Idag plogades snökarmarna ut. Det sker för att smältvatten från kanterna ska hamna i diket istället för ute på vägen. "Trottoaren" är alltså icke att beträda och framförallt inte att komma upp på med bilen. Då blir man fast och får ringa någon kompis som kan komma och bogsera upp en från diket.

Bilden är bearbetad för ökad kontrast.

Varning gick ut i områdets Fb-grupp i morse.

*****

Det börjar närma sig ...

.. middag. En liten whisky passar bra medan jag väntar. Och några finska chips. Eller sipsiä, som de heter där.

*****

Rånlandet

Vi åker ut till stugan i skogen vid havet. Till friden och lugnet. Där allt är inbäddat i ett mjukt täcke. Nollgradigt. Grått. Dimma.

Eld i Tulikivin. Kaffe och kanelbulle. Radion står på. P1 kultur.

En vilostund på soffan.

Utsikt från köket.

*****

På p-platsen ...

.. bakom snödrivan, i väntan på att det ska handlas godis på Biergo.

*****

Nu förstår jag ...

.. varför det ser så tunnsått ut i Riksdagens bänkar ibland.

Med tanke på de dåliga lönerna och villkoren, måste ju riksdagsmännen ha sidouppdrag. Hur skulle de annars klara uppehället.

*****

Vad ska vi göra ...

.. åt England? Eller rättare sagt Storbritannien. Sedan snart tre år har en del av befolkningen bestämt att landet ska lämna EU. Ett datum bestämdes något halvår senare. Den 29 mars 2019 skulle det vara tack och adjö.

Men vilken röra det har blivit. Förhandlingsrundor i parti och minut i Bryssel. Och förhandlingsrundor internt i det brittiska parlamentet. Inte kommer de någon vart.

Nu vill de dessutom utöka tiden. De törs tydligen inte ta steget om två veckor, utan vill vänta med det till efter midsommar.

Under tiden ska britterna försöka fila lite mer på avtalet.

Men alltså, britter ... Nu tycker  jag vi gör såhär.  Strunta i brexit. Stanna kvar i EU. Det blir lugnast så. Sedan kommer vi alla 26 andra länder att skicka en smaskig faktura till er. Ett krav på betalning för alla de kostnader ni förorsakat oss andra på grund av er velighet. Alla förberedelser som gjorts med tanke på ett eventuellt utträde.

Vi har inte råd att hålla på att gardera oss för era nycker.

Och blir det nu så att ni ändå beslutar er för att inte vara med, så bör ni veta att då blir det ännu dyrare. De kostnaderna har ni förorsakat själva. Betalt får ni ta av ert eget näringsliv och er egen befolkning.

Grattis, dumskallar!

*****

Vad gör du på torsdag

Den här dagen verkar bli som vilken annan dag somhelst. Träning på gymmet, som gick dåligt av någon anledning. Kanske för att jag missat tre gånger i och med finlandsresan och stugdagarna på Rånlandet. Kanske för att jag kände mig lite slö.

Vägen hem från Konsum

Dagen fortsätter med kompislunch på bistron. En god lax med skirat smör och gröna ärter. Och då får jag lite dåligt - inte samvete, men lite tveksamhet, eftersom laxen jag äter förmodligen är norsk. Den norska laxindustrin har börjat ifrågasättas rätt kraftigt den senaste tiden. Hur "nyttig" är den, egentligen? För miljön. För oss. För laxen som art. Jag har läst flera initierade artiklar om detta. De gör mig ibland mörkrädd.

Resten av dagen går i lugnets tecken. Svåra torsdagskrysset i DN avklarat. En sväng till affären i snöyran.

Så går tiden.

Noterar också att torsdagar är den dag i veckan då jag har minst antal läsare som besöker min blogg. Så har det varit i alla tider.

Vad gör du egentligen på torsdagarna?

*****

Ur magasinet Filters senaste nummer:

Sportfiskaren Mikael Frödin är dömd till fängelse för att ha filmat några laxar. Vad är det den norska laxindustrin absolut inte vill att du ska få veta?

Sevärt

Onsdageftermiddagar är ibland bio för mig. Är vädret lite trist passar det bra att gå på Royal (vår Folkets bio-salong). Klockan 14 är utmärkt. Det blir en hel kväll kvar.
 - Vad ljust det är, konstaterar Benke, när vi kliver ut efter föreställningen.
Jo, just det.

Boy erased hette det drama vi såg. Skakande. Berörande. Men tack och lov inte igenkännande. Nicole Kidman och Russel Crowe spelar föräldrar till Lucas Hedges (filmens Jared). På något sätt har föräldrarna, som är djupt religiösa, fått veta att sonen är homosexuell. Och i religionens namn är ju det syndernas synd. De skriver in sonen i en ännu religiösare "sekt" där omvändningsterapi ska få honom att "ta sitt förnuft till fånga".

Vi får vara med om skakande berättelser från andra deltagare i gruppen. Hur tvivel, förtryck, demonisering ... ja, alla hemskheter du kan tänka dig, praktiseras på den här anstalten.

Jag ska inte säga hur det går. Se den gärna. Och läs gärna sluttexterna innan du stiger upp ur biostolen. Filmen bygger delvis på verkliga händelser.

*****
Mer om filmen.

Lexus

Bara så du vet så bor världens finaste och goaste hund granne med oss i stan. Det är en blandras mellan en golden retriever och grönländare.

Jag gillar hundar. Och känslorna är oftast ömsesidiga. De gillar mig. Omedelbar kontakt brukar uppstå. Jag är hundallergiker. Men det gäller inte alltid.

Lexus är det ståtliga namnet, och han är sambo med dvärgpudeln Engla, som också gärna vill ha kontakt.

*****

Vår bästa tid är nu

Jag gillar vinter. Och sommar. Och höst. Och vårvinter. Den sistnämnda träder vi in i nu i mars. Med ofta slösande sol över vita vidder. Obarmhärtigt ljust ibland. Solskyddsfaktor 50 på näsan om man inte vill se ut som en clown.

Idag öppnade vi uteserveringen på "patio väst" för första gången i år. Där kunde vi sitta och njuta vårt nymalda kaffe, äppelkaka och rånepepparkakor, en bra stund. Vindstilla och tyst, förutom silverklockorna som blåmesen ringde flitigt med.

Ett och annat stridsplan blåste också förbi. Här pågår en stor internationell övning med NATO och flera andra länder. Flygplatsen i Luleå är bas, men det mesta sker kring finska gränsen.

Tyvärr har vi saker att uträtta i stan tidigt imorgon, så vi åker hemåt på eftermiddagen. Jag hade gärna stannat ytterligare någon dag.

 *****

Det är det här ...

.. som är något av det bästa med att ha möjlighet att få vakna någon annanstans än hemma i stan.

Där - ljud från trafik, grannar och annat, som hör stan till. Det kan också vara en viss trygghet.

Här - tystnad och ro. Som den här utsikten från frukostfönstret. Det är en annan sorts trygghet.

*****

Stopp - en stund

Idag skiner solen. Det blir stugfärd. Vägarna plogades igår, och snöandet upphörde sent igårkväll.

Vi kom inte riktigt ända fram. 30 meter från huset tog det stopp. En dramatisk vinddriva hade byggts upp sedan igår, trots att hela vår infart plogades på dagen.

Det var bara att ta fram skyffeln.

Och när vi lika var igång fortsatte vi med stora altanen.  Det var en hel del jobb.

Men nu är det gjort.

*****

Vi lägger ...

.. stugan på hyllan, så att säga. Det är för risigt väder, för att vi ska ge oss ut på vägarna. Det snöväder, som skulle ha slutat igår är fortfarande i högform. Nu säger prognosen att det ska upphöra efter klockan 21 ikväll.

Det får bli en runda här i stan istället. Vi går mot Södra hamnen och spanar efter om serveringen på närmaste ön är öppen eller inte. Men inte ser vi om flaggan är i topp. Vi ser inte ens ön. Men en och annan är tydligen på väg dit, trots allt. Med barnvagn.

Men vi skippar det och går istället hem och tittar på utförsåkning i teve.

Tur att det (tro det eller ej) finns en väg därute. Annars skulle man nog gå vilse. (OBS! Färgbild.)

*****

Mogonpiggt

Så var frivilliga snösvängen ute i arla morgonstund, för att göra loftgångarna någotsånär fria från snön, som drivit in med nordostvindarna under natten. Förmodligen väckte vi halva huset. Skovlar på betong hörs.

 - Oj! Nu är hela gänget ute och skottar, säger Eric, efter att han avslutat sin del utanför portarna på gården.

Vi går in till vår frukost.

Skottat och klart

*****

En så'n dag

Vissa dagar blir "vissa". Idag var en sådan. För ett par veckor sedan fick jag läsa en dödsannons i tidningen, som berättade om att en före detta kollegas man gått bort hastigt. Och alltför tidigt.

Idag var det tyvärr dags igen. En annan före detta kollega miste sin man, de sista dagarna i februari. 60 år gammal.

Och i torsdag begravdes en man till en systerdotter till B. Också han alltför brådstörtat.

Att livet är förgängligt gör sig mer och mer påmint. Det är väl naturligt när jag själv mognat till hög ålder. Det går undan.
-----

Men så fick jag en ny vän på Facebook. Nämligen en kusin. Kul. Vi har inte haft kontakt särskilt ofta. Senast för några år sedan.

Men nu blev det ett långt telefonsamtal, där han berättade att han var hemma hos sin pappa (Alltså en farbror till mig.) och förberedde för hans flytt till äldreboende. Farbror Inge är 92 och har varit en mycket aktiv man. Men nu sviktar det, och han behöver hjälp i vardagen.

Kusinen, som är sju år yngre än jag och bor i Stockholm, har efter vårt samtal också lovat att ta tag i utförsåkningen igen. Det har varit lite skralt på den fronten, tydligen.

Livet pågår, för många av oss. Det får man vara tacksam för.

*****

Revansch

Inte mig emot. Och - där fick ni! Vårivrare, som tog glädjeskutt i vattenpölarna för en tid sedan, utropande: Det är vååååååååren!

Hur kortsynta är ni?

Här snöas för fullt sedan igår. Och det verkar fortsätta åtminstone till ikväll. Vi ger oss inte ut på vägarna. Rånlandet får vila från oss. En sväng gjorde vi i alla fall på väg hem från vår Levivistelse. Allt i sin ordning. Grannens postlåda tömde vi, enligt önskemål. De kommer hem i veckan.

Som sagt - revansch. Vi vill ju ha snö till i slutet av april, då det är påsk, som normalt ska tillbringas i skidspåret, eller kanske till och med i någon brant utförspist. Vi får se. Maj månad finns ju också om vid drar oss upp mot Björkliden, Katterjokk eller Riksgränsen.

Det är en härlig tid som väntar.

Heja snön!

*****

När man kommer hem ...

.. efter en resa på en torsdag; då blev det måndag idag.
Tills man upptäcker att det är fredag. Yipppppie!

Och dessutom får jag tillbaka på skatten. En rejäl slant.

Livet leker.

*****

Två frågor

Vad jag inte kan förstå, är hur människor, som kommit långt i karriär, eller i ålder, ibland kan framstå som totalt omedvetna om det som händer i omvärlden. De lullar på i sin värld, sin bubbla. Till och med personer som "vi" ansett lämpliga för de betydelsefulla poster de innehar. Vi måste ha blivit förda bakom ljuset, vad gäller deras vandel.

Jag har skrivit det förr, och jag gör det igen: Har de inte gått grundkursen?

Exempel:

1. Eskil Erlandsson. Hört talas om hyfs och #metoo?
2. Emma Carlsson Löfdahl. Hört talas om omdöme och sunt förnuft?

O.s.a. senast imorgon.
*****

Skurkar

När vi idag återvände till Luleå i vår nio år gamla bil, reflekterade jag över om vi borde skämmas. När vi köpte bilen belönades vi med miljöbilspremie. I fem år blev vi befriade från bilskatt. För vi hade ju köpt en diesel.

Nu är det annat ljud i skällan. Diesel är fulfult och kommer på sikt förmodligen att förbjudas.

Men när vi susar fram där på vägarna i godkänd hastighet och blir omkörda av s.k. SUV:ar, oftast BMW, så undrar jag vem som är största boven. Vår Audi drar i snitt 4,7 deciliter per mil. Idag till och med 4,2.

Är vi skurkar, så sätt dit oss. Men ge oss då också chansen till något mer miljövänligt alternativ. Jag tvivlar till och med på att elvarianten uppfyller bättre prestanda. Tänker på miljön i samband med gruvbrytning på jakt efter metaller för batteritillverkning. Där finns djupa fallgropar.

Mitt samvete vilar tills vidare.

*****

Så återser vi...

.. fosterlandet för första gången sedan i söndags. Nog för att vi nöjer oss ett tag till med att se det där, på andra sidan gränsälven. För här på den blåvita sidan är vägarna bättre.

13 finska mil ytterligare får det bli, efter lunch i Pello. Som vanligt, alltså.

Himlen är klarblå.

Härlig vinter!

*****

Ut i vinterkvällen ...

.. för att få oss en god middag. Det är ju onsdag, vilket kräver lite extra. Vi hade bestämt oss för King crab house, eftersom vi ville ha fisk, och kände till stället från tidigare besök.

En lättrökt regnbåge med rostade tillbehör, sötpotatispuré och lite skagenröra satt fint. Ett gott franskt vin därtill, med ett namn för svårt att minnas. Och en dessert blev det också. En crème brulée med arktiska tillbehör.

Och hela tiden höll en stor kungskrabba oss under uppsikt från sin plats i ett hörn.

*****