Återseenden

Fyra och en halv timme senare är vi där. I den grekiska övärlden. Med skam i kroppen.
 - Jaha, ute och flyger igen.
 - Jo. Det går inga tåg från Luleå till Rhodos.

Mitt första besök på ön var för snart tre år sedan. Jag var väl lite tveksam redan då. Rhodos - en sådan turistfälla. Men vi lyckades inte fastna i den fällan. Istället bodde vi i stan, som har mycket annat att erbjuda.

Därför hamnade vi här igen. Med en förunderlig utsikt över havet och den turkiska sydkusten.

En promenad i omgivningen av vårt hotell ger oss en rekapitulation och en fräsch mental karta över stan.

Den har vi nytta av, när vi går ut på kvällen för att ta en drink före maten och hittar samma hörn och samma bar som vi ofta satt i förra gången också.
 - Hello. I regognise you.
Den unge inkastaren känner igen oss och hälsar oss innerligt välkomna.
Hans kollega frågar oss senare, när vi sitter med vår drink, varifrån vi kommer.
 - Sweden, säger vi.
 - But I hear that you have thirty degrees in your country. What are you doing here?
 - We are cooling down, sa jag.
Här var det bara 27 idag.

Senare söker vi upp en restaurang som vi besökte flera gånger förra gången vi var här. Vi återsåg alltså restaurangen, men där hade tydligen ett ägarbyte ägt rum. Men det var lika trevligt ändå.

En grekisk kleftiko norpade vi åt oss.
 -  Oh. You are lucky. I have still three portions, säger den trevliga tjejen, som serverar.

Den var gudomligt god. Hit hittar vi nog minst en gång till.

På hemvägen lyckas vi även finna George och Marias restaurang, som vi blev så förtjusta i för tre år sedan.

Det blir en fin vecka.

Utsikt från vår balkong.

Kleftiko. Lammgryta på grekiskt vis.

*****