På bettet

Att hålla tand för tunga innebär att man håller tyst om något. Ibland är det en väldigt bra princip och borde gälla många, som går omkring på stan och bladdrar i sin telefon. Högt och ljudligt och med högtalarfunktionen påkopplad. Jag har väldigt svårt för att tycka det är okej. Väldigt svårt. Dels för att jag inte är intresserad av samtalets innehåll, men också av respekt för den som vederbörande talar med, som kanske inte vill föra samtal offentligt.

Till dig som praktiserar ovanstående vill jag bara säga: Tönt!

Att bita sig i tungan är en annat uttryck. Det betyder att man råkat säga något som man i samma sekund ångrar. Man försäger sig och skulle helst ha velat ha det osagt. Pinsamt är ordet. Men sån't händer.

Med stigande ålder har jag märkt att jag mer och mer ofta biter mig i tungan. Dock inte av ovanstående skäl. Jag har märkt att tungan ibland slinker iväg och lägger sig i vägen för käkarna, som just då råkar smälla ihop. Det gör förskräckligt ont. Senast idag hände det också när jag låg och slumrade till på soffan under min obligatoriska tupplur. Precis när jag skulle till att somna, så "höll jag tand för tunga" och bet till. Det gjorde förstås att jag vaknade till och insåg att min stund på soffan var över.

Det känns tungt.

*****