Börjes socker

 - Hej. Jo, vi är i stugan. 
Benke svarar i telefonen. Det var svägerskan som ringde och frågade om vi ville ha besök.
 - Vi förväntar oss kaffe, sa hon.

Raskt hoppar jag upp från soffan.
 - Jag kan baka en äppelkaka, sa jag optimistiskt.
Det var ju bara det att vi inte hade några äpplen. Men man tager vad man haver. En nektarinkaka blev det. Den fick stå i ugnen medan jag plockade en låda åkerbär. Och precis när Sonja och Börje rullade in på parkeringen var åkerbären "slut" för denna gång och larmet i mobilen förkunnade att kakan skulle ur ugnen.

Jag dukade fika ute på terassen. Det första jag ställde på bordet var en gammal olivburk.
 - Det är väl bäst att Börje får sitt socker, sa jag.
Vi tar själva inte socker i vare sig kaffe eller te. Den ende vi känner som tar socker i kaffet är Börje. Alltså har vi en burk bitsocker stående längst in i skafferiet.

Och det är Börjes. Han hade det med sig, när han hjälpte oss att röja tomten när vi skulle bygga stugan. För sjutton år sedan!!!

Nektarinkakan var god. Lite varm och doftande av kardemumma och ingefära. Bitsockret funkade också.

Undrar när bäst-före-datum passerades.

Börjes socker. Serverat i originalburk.

*****