Hunnit lura en del "ungdomar" i 40 - 50-årsåldern har jag också gjort. Nedanstående bild lade jag ut på Instagram och frågade om någon annan träffat chokladpalt på lunchen. Det verkar som att de har gått på det. Fått förfrågning om hur det smakade. Någon annan trodde det var en dessert. Och jag blev lite förbluffad.
För dig som inte är initierad vill jag berätta att det som serverades på lunchen hemma var blodpalt. Gott, men rätt ovanligt.
Och dagen går vidare.
 |
| Blodpalt, smör, lingonsylt. Mums! |
*****
Min barndoms absolut värsta matupplevelse. Min Farmor var från Kiruna och hur hon senare lyckades få tag i detta nere i Skåne vet jag inte men något så vansinnigt äckligt rent ut sagt har jag varken förr eller senare upplevt. Mend jag tror att om man är uppvuxen med det är det förstås en annan sak.
SvaraRadera@Monet
SvaraRaderaHaha - stackare.
Men blodpudding består av nästan samma råvaror. Hur är det med ditt förhållande till det? För blodpudding är väl ingen "nordsvensk" specialitet.
Mitt forhallande till blodpudding är lika illa. Under hemmatillvaron med småbarnen pa 70-talet ingick det tillsammans med fiskpinnar, stekt torskrom och annan »Barnmat » i matrepertoaren. Aldrig mer sen dess. Till makes ledsnad!
SvaraRaderaIlla. Mycket illa. 😉
RaderaJag tror att jag svarade dig på ig kanske .., men jag gör det här också. Blodpalt har jag aldrig ätit. Grannen Maj-Lis kokade ofta palt gjord på renblod och jag tror det var Anna som tyckte att det var så gott! Blodkorv och blodpudding har jag inga problem med .,. tycker att det förstnämnda är himla gott, men blodpalt återstår att testa.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaSåg din kommentar på Instagram.
Du har något kvar att prova.
Undrar förresten om man kan köpa blodbröd i affären nuförtiden. Det serverades ibland hemma, med knaperstekt fläsk och vitsås.