Mat och sån't

onsdag, september 11, 2019

Hur går det till

Nog uppstår en del frågetecken, när jag hör en av morgonens nyheter. Ett förskolebarn hade med sig en skarpladdad handgranat till förskolan, för att visa sina kamrater. Förskolan !!!?
Den lär barnet ha hittat på ett militärt övnings-/skjutfält under sommaren. 

  1. Vad har ett förskolebarn för möjligheter att besöka ett militärt skjutfält utanför Kristianstad? Var hen ensam där?
  2. Hur kan ett förskolebarn bära hem ett främmande föremål och förvara det hemma under en, eller ett par månader, utan att någon vuxen reagerar? Varje vuxen person bör väl vara såpass allmänbildad att man känner igen en handgranat.
  3. Har den, som följer barnet till förskolan ingen koll på vad det lilla barnet har med sig i sin ryggsäck eller väska?
Som sagt; några frågor, som jag tycker är mycket berättigade. Observera att jag inte lägger någon skuld på barnet.

Nu hörde jag en intervju med någon ledande kontaktperson inom polisen och på henne lät det som att "nu är handgranaten oskadliggjord. Det gick lugnt tillväga. Ingen kom till skada". Och sedan lät det som en stor punkt. Inga frågor restes. Ingen utredning verkar vara aktuell.

Hur står det till, egentligen?

*****
Här kan du läsa om händelsen.


6 kommentarer:

  1. Ja, jag håller med. Märkligt att det kunde hända. Stor aningslöshet och okunskap hos föräldrar? Både att låta barnet röra sig på militärt skjutfält och att plocka med sig nåt presumtivt farligt därifrån. Bildgooglar och ser att granater kan se rätt olika ut. Men som sagt, mysko föremål upphittat på skjutfält borde sätta igång dom små grå även hos okunniga vuxna.

    SvaraRadera
  2. @Gabrielle RW

    Märkligt är det. Konstigt också att den intervjuande journalisten inte ställde några följdfrågor.

    SvaraRadera
  3. Ungarna tar allt i nuförtiden. ”På min tid” var det ettöres, femöres och kinapuffar. Det räckte långt det. Nu slår man till med granater 😉

    ... nej jag hade inte smällare med till skolan såklart.

    SvaraRadera
  4. @Turtlan

    På min tid var det på sin höjd knallpulver som gällde. Och om det sattes i en pistol, så var det dödssynd att sikta på någon, när man tryckte av.

    SvaraRadera
  5. Lustigt att du nämner knallpulver! Jag minns dom små svarta blanka pistolerna vi hade. Och hos mig kom direkt både ett ljud- och ett luktminne. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Gabrielle RW

      Jag kan också "känna" doften.

      Radera

Välkommen att kommentera.