Expedition Rånlandet

Med tanke på den senaste tidens usla november, har vi ansett det omöjligt att ta oss till stugan i skogen vid havet. Vi har också fått varningar från det fåtal som bor i området permanent.
 - Fruktansvärt hala skogsvägar. Man får krypa fram.

Eftersom vi dessutom har en sluttning från byvägen ner till vår stuga, så har vi, visa av erfarenhet undanhållit oss från att försöka ta oss dit. Kanske lite överdrivet försiktiga, men vi vill ju även kunna ta oss därifrån, dvs uppför backen, om vi vill åka hem, eller åka och handla. Tyvärr (eller tvärtom) har vi heller inte som alla andra - fyrhjulsdriven bil, vilket vi ibland blir lite "retade" för. Men då säger jag hur lite bränsle vår bil drar och då blir det tyst.

När solen står som högst orkar den ändå sprida lite guld i syrenbusken.

Men idag tog vi tjuren vid hornen och åkte dit. Det gick finfint, även om det var lite spänning i luften, eller under hjulen. Allt var i sin ordning i huset (Det har varit en del märkliga besök till vissa av stugorna, men ingen skadegörelse.) och jag kunde börja ägna mig åt fågelmatning och lite annan tillsyn.

Snö! Jo, fyra cm tjock på sina ställen här ute på landet. I stan är det "grönt".

Adventsstjärnan åkte också upp. Julen kan börja.


Skönt att vi klarade det.





*****