Jag prövade en provprenumeration på Vi eftersom jag sett den på ditt nattygsbord och hört dig tala väl om den. Inte vet jag vad det är men tråkigare och mera svårläst tidning eller magasin har jag sällan haft. Vi försökte i omgångar komma igenom de olika reportagen men omöjligt! Jag har sagt upp prenumerationen men har senaste numret med Roy Anderson på omslaget. Ligger sen över en vecka kvar i sitt plastfodral...
Jag här inte en Hänt-iVeckan-person och trodde att det här skulle vara en slags VeckoJournalen som jag är uppvuxen med. Berätta varför du gillar den!! Vad är det jag missar?
Älskar tidningen Vi och har alltid gjort det. Inte allt i den, men det gör man kanske inte i andra tidningar heller. Tycker om krönikorna och oftast artiklarna. Snyggt foto brukar det också vara. Och jag tycker om sättet den är redigerad på! Vi hade inte Vi i mitt barndomshem, jag vet inte när den kom in i mitt liv. Under ett år som ensamseglare fick jag den helt anonymt av någon vänlig människa - vet ännu inte vem - men å, vilken glädje! Nu får jag ofta stora buntar med Vi av Eva i Tyresö och det tackar jag för.
Ska erkänna att denna provprenumeration kom i en fas i livet där det inte ges särskilt mycket utrymme för lugn och eftertänksam läsning. Flytt från ett land till ett annat plus ett antal medicinska åtgärder och komplikationer gör att tiden smalnar. Så det är kanske orättvist att bedöma tidningen just nu. Nu packade jag ändå upp min sista tidning i morse och började läsa, inte minst med tanke på Alzheimertipset du gav mig. Bra. Förstås.
Jag håller med om allt det ni skrivit. Fin layout, bra bilder, intressanta ämnen, bra och välformulerade artiklar. Så jag vet inte vad det beror på. Jag storknade lite idag igen. Det blir för mycket tror jag - det känns som Svenskans Idagsida och deras kulturbilaga och Under Strecket och Helgmagasin, allt på en gång. Kanske är det för att jag har just det i mitt gamla husorgan som jag levt med sedan ungdomstiden. Och saknat de första frankrikeåren tills det gick att läsa e-tidning plötsligt.
Nästan identiska Roy Anderson-reportage med samma bilder i båda tidningarna slog det mig. Och har man läst det ena blir det för mycket med det andra. Jag undrar också om mycket inte handlar om vana och igenkänning. Jag har svårt för DN, för mig är det Svenskan som gäller. För andra är det precis tvärtom. Jag läser skvallerpress vid de få tillfällen jag går till frissan, aldrig annars. Ett par år i Frankrike hade jag M-magasin men blev så galen på Amelia Adamos tjat om att 70 är det nya 50 att jag storknade där också. Så Vi kändes som något intressant att pröva. Jag får avvakta och se framöver, just nu får den vila. Men som sagt, jag tror att det mycket handlar om igenkänning och som en god gammal vän som dyker upp regelbundet. Eller?
Det ligger mycket i det du säger. Läser DN på nätet eftersom pappersupplagan är så oerhört kostsam för oss som bor långt ifrån utgivningsorten. Där får man ju en hel del till livs.
Men Vi är som en gammal god vän. Vilket nu också tidningen Filter har blivit. Den kommer bara varannan månad med djuplodande och ofta spännande reportage.
De två får räcka för mig, tillsammans med en lokaltidning på papper och DN digitalt.
Angående Vi: jo, kanske igenkänning och att jag tycker om krönikörerna. Till dagstidningar har jag ett ytterst lättsinnigt förhållande. Älskar DN - i pappersformat - har den fredag till söndag. Tycker om Sv.D också - men inte lika mycket som DN, tycker inte om papperet - och så gillar jag Göteborgsposten SKARPT. Kvällstidningar köper jag aldrig, ja, om inte är tv-bilaga med OS-sändningar etc.Inga veckotidningar heller. I affären säljs numera ytterst få av Svensk Damtidning och Hänt i Veckan, typ såna. Hemtidningen Norra Västerbotten känner jag noll och intet för och inte HP heller. Jo, Hildas tv-krönikor! Hon är en bra skribent. Sydsvenskan tyckte jag mycket om.
Jag prövade en provprenumeration på Vi eftersom jag sett den på ditt nattygsbord och hört dig tala väl om den. Inte vet jag vad det är men tråkigare och mera svårläst tidning eller magasin har jag sällan haft. Vi försökte i omgångar komma igenom de olika reportagen men omöjligt! Jag har sagt upp prenumerationen men har senaste numret med Roy Anderson på omslaget. Ligger sen över en vecka kvar i sitt plastfodral...
SvaraRaderaJag här inte en Hänt-iVeckan-person och trodde att det här skulle vara en slags VeckoJournalen som jag är uppvuxen med. Berätta varför du gillar den!! Vad är det jag missar?
@Monet
SvaraRaderaEn ledsagare genom livet. Har funnits hos mig i 70 år. I början som veckotidning, sedan blev det var fjortonde dag och nuförtiden månadsmagasin.
Djupa reportage. Inget kändissvammel. Fina bildreportage. Tänkvärda. Ofta intressanta bokrecensioner med mera.
Den är bra! Helt enkelt.
@Monet igen
SvaraRaderaFör att inte tala om ett reportage om Alzheimer i det där numret som du ännu inte öppnat.
Älskar tidningen Vi och har alltid gjort det. Inte allt i den, men det gör man kanske inte i andra tidningar heller. Tycker om krönikorna och oftast artiklarna. Snyggt foto brukar det också vara. Och jag tycker om sättet den är redigerad på!
SvaraRaderaVi hade inte Vi i mitt barndomshem, jag vet inte när den kom in i mitt liv. Under ett år som ensamseglare fick jag den helt anonymt av någon vänlig människa - vet ännu inte vem - men å, vilken glädje!
Nu får jag ofta stora buntar med Vi av Eva i Tyresö och det tackar jag för.
@Elisabet
SvaraRaderaJag har, som sagt, levt med tidningen hela livet. Skrev lite om den på bloggen redan 2006.
Ska erkänna att denna provprenumeration kom i en fas i livet där det inte ges särskilt mycket utrymme för lugn och eftertänksam läsning. Flytt från ett land till ett annat plus ett antal medicinska åtgärder och komplikationer gör att tiden smalnar. Så det är kanske orättvist att bedöma tidningen just nu. Nu packade jag ändå upp min sista tidning i morse och började läsa, inte minst med tanke på Alzheimertipset du gav mig. Bra. Förstås.
SvaraRaderaJag håller med om allt det ni skrivit. Fin layout, bra bilder, intressanta ämnen, bra och välformulerade artiklar. Så jag vet inte vad det beror på. Jag storknade lite idag igen. Det blir för mycket tror jag - det känns som Svenskans Idagsida och deras kulturbilaga och Under Strecket och Helgmagasin, allt på en gång. Kanske är det för att jag har just det i mitt gamla husorgan som jag levt med sedan ungdomstiden. Och saknat de första frankrikeåren tills det gick att läsa e-tidning plötsligt.
Nästan identiska Roy Anderson-reportage med samma bilder i båda tidningarna slog det mig. Och har man läst det ena blir det för mycket med det andra. Jag undrar också om mycket inte handlar om vana och igenkänning. Jag har svårt för DN, för mig är det Svenskan som gäller. För andra är det precis tvärtom. Jag läser skvallerpress vid de få tillfällen jag går till frissan, aldrig annars. Ett par år i Frankrike hade jag M-magasin men blev så galen på Amelia Adamos tjat om att 70 är det nya 50 att jag storknade där också. Så Vi kändes som något intressant att pröva. Jag får avvakta och se framöver, just nu får den vila. Men som sagt, jag tror att det mycket handlar om igenkänning och som en god gammal vän som dyker upp regelbundet. Eller?
@Monet
SvaraRaderaDet ligger mycket i det du säger. Läser DN på nätet eftersom pappersupplagan är så oerhört kostsam för oss som bor långt ifrån utgivningsorten. Där får man ju en hel del till livs.
Men Vi är som en gammal god vän. Vilket nu också tidningen Filter har blivit. Den kommer bara varannan månad med djuplodande och ofta spännande reportage.
De två får räcka för mig, tillsammans med en lokaltidning på papper och DN digitalt.
Angående Vi: jo, kanske igenkänning och att jag tycker om krönikörerna. Till dagstidningar har jag ett ytterst lättsinnigt förhållande. Älskar DN - i pappersformat - har den fredag till söndag. Tycker om Sv.D också - men inte lika mycket som DN, tycker inte om papperet - och så gillar jag Göteborgsposten SKARPT. Kvällstidningar köper jag aldrig, ja, om inte är tv-bilaga med OS-sändningar etc.Inga veckotidningar heller. I affären säljs numera ytterst få av Svensk Damtidning och Hänt i Veckan, typ såna.
SvaraRaderaHemtidningen Norra Västerbotten känner jag noll och intet för och inte HP heller. Jo, Hildas tv-krönikor! Hon är en bra skribent.
Sydsvenskan tyckte jag mycket om.