Här en presentation av filmen hämtad från Folkets bio.
Under en kortfilmsinspelning blir barndomsvännerna Matthias och Maxime ombedda att kyssa varandra inför sina vänner. Månaderna går men en känsla av osäkerhet över vad som egentligen fanns i den där kyssen dröjer sig kvar hos de båda. Maxime ska snart flytta till Australien och under den sista tiden med gänget blossar de undertryckta känslorna mellan vännerna upp i samma takt som dagarna till Maximes avfärd räknas ned... Med stort hjärta och en dos melankoli har Xavier Dolan hittat tillbaks till det personliga och intima berättandet i denna finstämda studie i kärlek, vänskap och familj - både den du väljer själv och den du föds in i.-----
En rörande och rörlig film där jag får följa vännerna på fester, på jobbet, i hemmet. Det är sorgligt ibland och roligt emellanåt. Man känner vilka kval, som hela tiden omger huvudpersonerna. Det blir stundtals rätt instängt, fastlåst och problematiskt. Hur det slutar vill jag inte berätta. Se den gärna.
-----
Ett litet extratips: Jag visste inte att den var kanadensisk. Hörde inte ens vad det var för språk som talades. Kanadafranska låter nämligen inte som franskfranska. Men vid någon punkt i handlingen gick det liksom upp ett ljus, och jag började förstå enstaka ord. Det var intressant på sitt sätt.
*****
”Kanadafranska” låter som den franska som talas i södra Frankrike, typ i Marseille. Som en dialekt, typ Skåne eller Västerbotten. Kan man franska är det inte svårt faktiskt. Lyssna på Celine Dion när hon talar franska någon gång så hör du!
SvaraRadera@Monet
SvaraRaderaSydfranska låter "renare" än den franska som talades i filmen. Den lät mer som franska på danska.😁
Dp har du inte hört någon urinvånare från Marseille! Eller hur det låter i byarna i Provence. Men med de här dialekterna är det just som med danskan. De flesta svenskar förstår ju inte ett smack. Men om man plötsligt ”knäcker koden” så blir det begripligt. Det var ju det du gjorde när du plötsligt insåg att det var franska sim talades.
SvaraRadera