Tips

Har just sett en film på SVTPlay.

Innan vintern kommer.
Om ett Sverige i undantagstillstånd. 

Stefan Jarl ligger bakom denna dystopi från 2018, och jag förstår inte varför man har missat den förut.

Bra skådespelare. Hemsk handling. Ovisst och gåtfullt slut.

Men oj så vackert filmad!

*****

Och plötsligt

*****

Tur att man har ...

.. ett armbandsur som visar vartåt det barkar.

Från sol och blå himmel igår, till aktuellt skåneväder idag (1 cm snö).

*****

Eller ...

.. städa frysen och koka några burkar svartvinbärssylt.

*****

Ligga på soffan ...

.. och vänta på paltmiddag. Inte är det så dumt!

*****

Fula trynen

Nu fick de en chans. Nu passar de på. Jag tänker på de antidemokratiska krafterna från ultrahögern. Ungerns premiärminister Orbán ställer befintliga lagar på ände och bestämmer att han i fortsättningen ska kunna regera med dekret. Det betyder att han bestämmer. Under förespegling att det är den situation vi nu alla lever i med Coronasmitta som gör detta nödvändigt. Och för säkerhets skull har han inte satt något bortre datum för när "undantagstillståndet" ska sluta gälla. Tro mig; det kommer förmodligen aldrig att ske.

Det här innebär stränga restriktioner för vad media får skriva. Och blir man misshaglig i galten Orbáns ögon, så väntar stränga straff. Fängelse i fem år. Lagen spikas om någon dag, så några journalister har vågat opponera sig, innan bestämmelsen träder i kraft. Ren diktatur förväntas.

Han skyller på Coronaviruset även om Ungern inte drabbats speciellt hårt. Men han tar chansen.

Även Rumäniens regering har börjat rota i dyn för att leta reda på någon möjlighet att införa liknande bestämmelser. Hur långt det har gått där, vet jag inte. Men det jag hört förskräcker.

EU protesterar. Men vad hjälper det. Det enda rätta vore att slopa allt ekonomiskt stöd till medlemsländer som går mot demokratiska principer.

Snart dyker även Polens ledare upp ur stians gyttja. Det är min prognos.

-----

Tur att man kan dra ut på isarna kring stan. Njuta kallväder och sol i mängder. Det känns friskt, efter de stinkande nyheterna.

Klaris börjar dyka upp lite här och där efter den senaste tidens många plusgrader.

Vi går mot Bergnäset och den så kallade Guldkusten med sina mångmiljonvillor.

 - Gå inte så fort, Benke. Kolla skylten!

Det tar nog ett tag innan det blir sjösättning.

*****

Sveriges radio om Ungern. Och om Rumänien.

Här håller vi ...

.. avstånd från varandra. 

Fast jag tycker det är lite si och så med det i vissa kretsar. Innan jag gick till sängs igårkväll tittade jag ut från balkongen. Just då passerade ett tiotal ungdomar glada i hågen och sjöng. En del tätt omslingrade. Och de som inte gick och omfamnade varandra var i alla fall axel mot axel.

Klicka gärna på bilden!

Men här, ute på fjärdens is var det ingen trängsel, även om det var mycket folk i farten. På bilden, som täcker bortåt en kilometer i bredd, ser man inte den "kö" som går ut mot närmaste ön och dess kafé, som var öppet. Ett skarpt öga kan kanske skönja att flaggan är uppe. Det är det som är signalen mot fastlandet. Kom och köp!

Vi, däremot, smög omkring på land och gick en annan runda, innan vi drog oss hem till vår grotta, som också serverade kaffe och bulle. 

Detalj från panoramat ovan. Flaggan i topp på Gråsjälören.

 
*****

Trevlig sommar

Ingenting blev gjort. Inget hände. Så är det ju ibland.

I och för sig gick vi ju Antikrundan, den slinga som officiellt heter blodomloppet. Runt en av våra innerstadsfjärdar. Det tar en dryg timme. Träffar på gammal barndomsvän, tillika skolkamrat från klass 1 till 5 och så småningom kollega, som är ute med Teddy, 11 år och labrador. Kollegan är lika gammal som jag, men jobbar fortfarande ett litet tag till.

Och tro det eller ej. En halvtimme senare möter jag ännu en före detta kollega, som jag inte sett på länge. Han kommer med sin fru och stannar och pratar en stund om ditt och datt. Han jobbar fortfarande några år till, minst. Men nu som projektekonom på universitetet.

Därefter kröp jag in i hemmagrottan igen. Och där blev jag kvar resten av dagen. Jag hade inga andra skyldigheter vad gäller t.ex. mathållning. Kunde bara ägna mig åt det jag ville.

Innan sängdags fick jag i alla fall en uppgift. Ställa fram alla klockor som finns i hemmet. Det är rätt många. Förutom väckarklockor finns väggklocka i köket, en klocka i micron, i den vanliga spisen som kräver specialkunskaper eftersom bruksanvisningen inte stämmer, två klockor i badrummet (vi har ju ett så gigantiskt badrum), klockan vid TV:n, i hallen, och sist men inte minst ett par armbandsur.

Trädgårdsmöblerna på balkongen behöver vi aldrig ställa fram. De står där året runt.

Trevlig sommar!

*****

Räddare i nöden

De har det inte så himla kul, mina f.d. kolleger på resebyrån. Mest avbokningar. Det känns inte konstruktivt.

Men visst kan man känna tillfredsställelse också. Ibland. När man hjälper någon i "nöd". 

Alla kommer vi ihåg kampen mot det isländska askmolnet för tio år sedan. Nu är det ett virusmoln som ställer till det. Folk fastnar på avlägsna platser i världen. Men mina duktiga kolleger klarar mycket.

Det uppskattas.

*****

Jo'rå

Ba'så'ru'vet.

*****

Lite sur

Där kom domen. I brevlådan, tillsammans med morgontidningen. Så nu gäller det att hålla sig i skinnet ordentligt. Som om jag inte har gjort det hittills!

Men jag måste också få protestera lite. Vad får unga och medelålders för information? Det togs upp i ett telefonväkteri också under morgonen i P1. Läser ungdomar tidningar. Ser de på Rapport och Aktuellt, eller de presskonferenser som dagligen sköljer över oss? Jag tvivlar.

Vem säger åt dem att visa hänsyn och hålla sig från alltför täta sociala kontakter. Många vittnar om att det är dåligt ställt på den fronten. Så skärpning efterlyses.

Tills jag ser resultat - hur jag nu ska kunna det - förbehåller jag mig rätten att offentligt vara sur (OBS! Jag skrev "offentligt".)

Kanske ska jag också ta till ett tips från en god väns syster, som i sin tidiga ungdom blev "kränkt" av någon förälder som bannade henne för något hon gjort.
Hon muttrade surt:

 - Ja, ja, ja. Då ser'ja'väl inte på teve heller.

*****

Som sagt

Varför denna brådska? Varför har våren, eller vad det nu är, bestämt sig för att anfalla oss så grovt, när vi knappt haft något som kan kallas vinter. Som jag sa igår - midsommarafton kan vara lika varm, som idag. Det är heller inte så uppskattat.

Det blev en runda. Jag hade mina tvivel. De besannades. De populäraste promenadstråken var i stort sett oframkomliga, om man inte hade gummistövlar. Och det hade vi inte. Men vi kämpade på.

 - Men är det inte sådär varje år, när snön smälter, frågar du som inte är så van vid materialet.

Nej - det är det inte. Förr - innan klimatet fått psykbryt - så sjönk snötäcket ihop i lite lagom takt. Visst kunde det uppstå pölar. Men inte träskmarker och skärgårdar!

Det är så trist, så trist.

Vi kom hem utan större incidenter.

En sjö i museiparken! Den har jag aldrig sett förr.

• Och du, som är så kallad klimatförnekare - tänk om ett varv till, om du har några.

*****

Fick ett tips ...

.. via Elisabet i Halland. Det är en text från tidningen VI, som Martin Schibbye har skrivit om solidaritet och eftertanke.

Läs den här!

*****

Sån't här ...

.. händer aldrig på landet!

Jo. Jag menar inte att det inte finns sol och blå himmel vid stugan i skogen vid havet. Men allt det där andra.

*****

Stan igen

Ja, så sitter man då här och skäms. För ut kan man ju inte gå utan att få sneda blickar.
 - Den där borde väl hålla sig hemma. Har han inget omdöme?

Nej - jag skojar. Men visst sitter jag här, vid min vanliga gamla dator. Den som är så bekväm att skriva på. Där fingersättningen sitter som den ska - inlärd sedan minst 55 år, eftersom man gick en bra linje i gymnasiet. Föga kunde man väl då ana vilken användning man skulle få av de kunskaperna. Jobbat med dator har jag ju gjort i en eller annan form sedan 1971. När började du?

Kanske skulle man ta upp sina stenografikunskaper också. De finns nog där någonstans i en hjärnvindling. Jag har ju till och med undervisat i "konsten", när jag jobbade som lärare.

Jo, jag tillhörde ju den så kallade räddningskåren ett tag. Det var mellan lumpartiden och min resebyråkarriär. Räddningskåren var alltså den inofficiella benämningen på lärarvikarierna. Jag hann med en hel del på den ganska korta tiden. Lärare i kontorsteknik på yrkesskola. Det var där jag undervisade i maskinskrivning, stenografi och redovisning och lite annat.

Eller på högstadiet i Råneå. Engelska, tyska och franska blev min uppgift där. Det var kul, men av någon anledning beslöt jag mig för att inte fortsätta min karriär i det spåret. Jag har en aning om att jag tyckte mig ana att det skulle bli rätt enformigt. Såg mig själv i rollen av en nära-pensionen-lärare. Hur jag skulle sitta där bakom katedern och för sjuttielfte gången tuta i eleverna samma kunskaper en gång till. Börja om med nya elever vart tredje år. Nej - det kändes inte lockande.

Så nu sitter jag här, alltså. Och ondgör mig över sakernas tillstånd. Virushot och skitvinter. Ständiga rapporter i radion. Det är nästan så att man börjar bli lite nonchalant. Men tyvärr lockar ju inte skitvintern därute heller.

Varför denna brådska? Innan vi åkte in till stan idag hann termometern svinga sig upp till nivåer, som ibland inträffar på midsommarafton. Den snö som finns blir till sjö. Massor av sjöar. Den snabba avsmältningen gör att gatubrunnar och diken inte hinner med att "ta hand" om vattnet. Det får istället ligga kvar på vägbanor och gator.

Vi som är vana vid vinter åtminstone över påsken, med härlig skidåkning i både backe och på platten. Det blir inte mycket av det i år.

Som sagt; skitvinter.



*****

Det blir nog ...

.. stan idag. Massiv snösmältning idag och minusgrader imorgon. Om man nu kan lita på prognoserna. 

Det kan resultera i knepiga skogsvägar. Och vi måste hem till stan till på fredag.

Så får det bli.

*****

Skam

Det skulle räcka till 600000 kronor i avgångsvederlag till var och en av de 20000 permitterade anställda som skrapat ihop pengarna.


Skamligt, Volvo!

*****
Uppdatering: Med skammens rodnad på sina kinder funderar de nu på att skjuta upp årets stämma och därmed beslutet om hur de kommer att göra med utdelningen. Borde inte kapitalistiska bolag måna om att klara sig själva.

Måndag

En vanlig måndag. Eller ovanlig. Jag gör en utflykt till stan. Kanske blir det då en inflykt. Bara för att titta till brevlådan därhemma och tömma den. Vattna blommor. Hämta lite varor som blivit kvar i kylen och något ärende på stan, som är lugn, trots lunchtid.

Men jag vänder snart kosan tillbaka mot stugan i skogen vid havet. Vår tillflykt!

Väl där serveras lunch och sedan promenad på tysta skogsvägar. Jag går ensam och filosoferar. Ensam och ensam - nej, jag är bevakad. Tre älgar försöker verka osynliga en bit inne i skogen. Att få en bra bild på någon av dem är hopplöst. Ibland passerar de en lite öppnare yta, men jag hinner inte med, innan de gömmer sig i något snår. Där har de sin tillflykt.

- Jag ser dig nog, sa jag.
- Och jag ser dig, sa älgen

Utflykt, inflykt och tillflykt. Det blir en vanlig måndag. Eller ovanlig.

*****

Känner du igen dig

Att det som nu sker har betydelse för både det ena och det andra är tydligt. Det är exempelvis nu ett fantastiskt tillfälle att studera hur du klarar en kris. 

I dagens DN finns följande tänkvärda spalt:

-----

Känner du igen dig?

*****

Lite humor ...

.. skadar inte. Det messar en god vän till mig.

Jag håller med.

*****

Tidsbild

Idag bröt vi mot "utegångsförbudet" och körde in till Råneå för att handla och fylla på förråden. Vi blir ju kvar i stugan i skogen vid havet ett par dagar till.

På hemvägen  fick vi ett erbjudande på Messenger: 

Tänk att få hjälp från Nya Zeeland! 

Nej - Robbie med familj bor ju här i stan och har sina svärföräldrar i en stuga inte långt ifrån vår.

Vi tackade för omtanken, förstås. Men vi klarar oss. Man är väl "prepper".

Här brukar det normalt vara rätt knepigt att få P-plats.

*****

Om kunskap, rykten och åsikter

Visst är det bra med information i dessa tider. Man vill ju veta. Men börjar det inte gå dig lite på nerverna snart? Det är TV. Det är radio och tidningar, poddar och program (vad nu skillnaden är). Inte minst NÄÄÄTET!

Är allt bra?

Här har Mats Knutsson skrivit bra om det.

------
Dagens nyheter och en del andra tidningar låser upp för alla i dessa dagar. Du behöver inte vara prenumerant för att läsa digitalt.

Här ett litet tips. Det gäller en sak som jag förfäktat länge. Sjukvården borde förstatligas.

(Pst! Det tycker jag borde gälla skolan också.)

*****

Vaknar och lyssnar ...

.. på nyheterna klockan åtta.

" .. och Norrland får mulet i eftermiddag." 

Punkt!

Oj! Har jag sovit så länge.

*****

En favorit

Gråsiskan är en av mina favoriter bland småfåglarna. Så liten, vacker och pigg. Kommer ofta i stora sällsksp såhär på vårvintern. De ratar fröautomaterna och plockar hellre fröspill som hamnar på marken.

De varierar lite i utseendet. En del gör verkligen skäl för namnledet "grå-", men så finns det några som stoltserar med fint rött bröst.

Sitter och njuter i solen.
(Bilden tagen med mobilen genom köksfönstret. Därav kvaliten.)

*****

Ut på havet vida

Dagens utflykt blev förstås en färd ut på isarna. Ut på vidderna. Ett privilegium är det att ha den möjligheten. Strålande skidföre på skare. Inga skidspår behövs. Det är fritt att åka varsomhelst och hursomhelst. Nu är jag inte den som skejtar på skidorna. Nej, jag kör klassiskt. Dels för att skidorna är av den mer klassiska sorten, och för att pjäxorna är ett par bekväma "icke-plast"- varianer, utan ett par, minst 25 år gamla rejäla läderditon.

Vår färd går till den lilla fina raststugan längst ut på udden, således kallad Uddstugan. Såhär en fredag är vi faktiskt ensamma där. Att närma sig stugan en helgdag, lördag eller söndag är omöjligt, då den fullständigt proppas av snöskotersällskap. Ingen frid och ro där då.

Men vi kan sätta oss vid den soliga väggen och njuta tystnad. 

Det är fritt fram att gå in i stugan. Här kan man mysa om det är dåligt väder. Ved finns om man vill elda.

Utsikten är fin.

Precis när vi är redo att lämna vår solplats, kommer ett par skidåkare och tar vid. Tyvärr har det då blivit lite skugga på den lilla terassen. Vi växlar några ord innan vi drar iväg hemåt.

*****

Bara en bild

Vita vidder. Blå himmel. Sol. Vindstilla. Minus 11. 

*****

Tiden går

Så blev det evakuering till stugan i skogen vid havet. Då stör man ingen med sin blotta närvaro och Smittskyddsmyndigheten hurrar.

Ut till landet och ut till fåglarne, heter det ju. Nu är vi installerade och har fått eftermiddagskaffe. 

Installerat en liten pippi har vi också gjort. Vårt köksur har beslutat tacka för sig, och vi ville gärna behålla den "servicen" att snabbt kunna slänga en blick för att vara i fas med tiden. Nytt ur införskaffat.

Inte trodde jag att jag skulle hitta ett gökur. Men när jag fick syn på denna pippi var jag såld. Det blev pippin också.

Så nu hänger den här och påminner oss om tiden. Varje heltimma.

*****

Därute kämpar ...

.. kommunens entreprenörer med att skrapa ihop säsongens sista snö. (Helt obehövligt!)

*****

På spisen ...

.. doftar en grekisk lammgryta.

*****

Sol, sol, sol och sol

Man kunde tro att vi bor i Karlstad, men det här är Luleå (som ju har en betydligt soligare sol än värmlandsmetropolen) i mars. Till helgen går vi om sydligare breddgrader vad gäller dagsljuset, och från och med imorgon ska ett högtryck, som sägs ska stanna mer än en dag, (tro det eller ej) lägga sig över mina trakter.

Vi kommer då att isolera oss ute i stugan i skogen vid havet. Man ska ju inte träffa människor när man är i min ålder, sägs det. Så jag tar mitt ansvar.

Nej, så allvarligt tar jag det inte. Men nästa vecka var ju från början vikt för att slänga sig utför branterna i finska Levi. Länge efterlängtat. Men så blir det ju inte på grund av den där vackra mikroorganismen som vi importerat från Kina. Eller Italien. Eller Österrike. Hörde förresten att de som konstaterats smittade nu senast hade varit i "österrikiska skid- och partyorten Ischgl". Va? I den orten har jag åkt skidor för länge sedan och party var nog det minsta man kunde finna där. En pittoresk liten alport på gränsen till Schweiz. Det var nog det roligaste man kunde hitta på där; att åka skidor över till Samnaun, som ligger på den schweiziska sidan och lockar med skattefria varor, eftersom orten inte är tillgänglig via väg annat än via Österrike. Hänger du med. Där fanns alltså butiker som sålde färdigpackade ryggsäckar med sprit och cigaretter, som man alltså kunde ta över bergen till Ischgl. Jäklar vilket party!

Men åter till min hemstad. Det är långt ifrån något party här. Det vilar en avdomnad stämning över stan. Vi går ut på isen, som vanligt. Där är det enkelt att hålla sig på avstånd från andra sapiens. Det promeneras och åks spark. Eller också sitter man och försöker få ihop dagens fiskmiddag. Det lär vara rätt enkelt, om man lyssnar på en del. Andra säger tvärtom.

Vackert är det, i vilket fall.

I stadsparken är det rätt fridfullt.

*****

Tänk hur det var ...

.. förr i tiden, när deklarationstider nalkades. 

 - Har jag nu ordning på alla papper som behövs. Kontrollupgifterna - var har jag lagt kontrollupgifterna. Och avdragen. Vilka får jag göra?

Jag minns hur pappa, som kunde detta på sina fem fingrar, blev anlitad av släkten för att hjälpa till. Hur morbror Jean och han slog sig ner vid vårt köksbord, bredde ut olika blanketter och kliade sig i sina huvuden.

Eller hur pappa jobbade idéellt på - jag tror det var ABF:s - deklarationsbyrå. Dit fick vem som helst komma för att reda ut frågetecknen.

Idag har jag gjort min plikt. Liggande i soffan efter lunchen, med mobilen i hand och Skatteverkets app i topptrim.

Och vips - så var det gjort.

*****

Tidsbilder

Några bilder från vår största galleria, tagna vid lunchtid idag.

Coronatider.

Här brukar det vara stört omöjligt att få plats, oavsett tid på dagen.

*****

Jag har inte sett till ...

.. någon vakt utanför dörren. Inte heller i husets entré. Så jag tror jag smiter ut en stund. Luft och lite motion kan väl ändå inte skada.

Förresten är det ju ingen som kan föreställa sig att jag skulle vara sjuttiplussare.

Så'de'så.

*****

Vad har jag missat

Att förvåna mig över folks beteenden ska jag nog snart sluta med. Det är ingen idé, för jag har tydligen en alltför ringa intelligens för att förstå.

Men lite nyfiken blir jag ju, förstås.

Alltså; vad använder du toapapper till?
Eller; på vilka sätt kan toapapper berika min vardag? Tips välkomna!

Jag nappade inte.

*****

Jorå, så'att

På balkongen

*****

Utlandsresa?

Tillvaron känns lite konstig. Lite ovan. Vi är ju inte särskilt vana vid kristider. Visst minns jag drivmedelskrisen 1973, när jag fick ransoneringskort för att tanka bilen. Men den innebar inte särskilt mycket för mig, som bara använde bilen för att åka ut till Måttsundsanläggningen för att jobba som liftskötare då och då. I övrigt jobbade jag ju i stan.

Finanskrisen för 12-13 år sedan vet jag heller inte om jag blev särskilt drabbad av. Nej - det har varit rätt krisfritt vad mig anbelangar.

Men nu ... nu vet man inte riktigt vart saker och ting barkar hän i tillvaron. Ständiga lägesrapporter, ständiga förhållningsregler, stängda gränser på sina håll. Och Sveriges regering vill inte att vi reser utomlands, oavsett destination. Flyg ställs in.

Hur ska vi i gänget då göra, som nästa vecka har en stuga bokad i vintersportorten Levi i norra Finland. Inte hade vi tänkt flyga. Bara ta bilen och susa dit. Som vi brukar göra. Varje år sedan rätt länge. Norra Finland känns ju som inlandet, för oss som bor här.

Finland har i detta läge inte stängt några gränser. Men vad vet man. Det är ju några dagar kvar tills vi ska åka. Och vem vet - kanske Sverige stänger gränsen, när vi är där, och hindrar oss från att komma hem igen? Har UD avrått från utlandsresor, så gäller kanske inga försäkringar heller, om man nu skulle råka ut för något.

Det känns osäkert. Jag har förberett kompisarna på att det förmodligen inte blir något av och att de satsade slantarna kan vara förlorade. Inga härliga utedagar i pisterna. Inga goda måltider i den mysiga stugan. Inget svammel och prat om livet, över ett glas vin.

Det blir som min gamle kollega och skolkamrat från småskolan sa, när jag tog en fika med honom på kontoret - jo, han jobbar ett tag till, trots sina 70 år på min gamla arbetsplats.
 - Jag har ställt undan carvingskidorna för i år. Det blir inget!

Den här vintern blir, som jag sagt tidigare, en riktig SKITVINTER!!!

*****

Såpass

Vi är inte värre däran än att vi kan bortse från snuvan. Känner oss piggare rent allmänt, så vi går ut en sväng - och hamnar på isen, förstås. Det var sol, när vi gick ut.
 - Tar du solglasögon, frågade jag. Eller är det för provokativt?

Mycket dålig bildkvalitet av outredd anledning. Klicka inte!

Solglasögon på, vilket naturligtvis för med sig att solen går in i ett, visserligen genomskinligt, men dock töcken. En kall vind gör att det inte blir så skönt som vi tänkt. Men vi strävar på i alla fall. Mycket folk i farten. Det är promenadörer, sparkåkare, skrinnare, drak-skidåkare, hockeyungar,  vuxna, barn och hundar. Bekanta och obekanta, som alltid.

 
Det blir inte mer än en knapp halvranson av önskad stegmängd. Men det får duga.

Hem till elvakaffe och ursnygg, nygräddad äpplesockerkaka enligt höftrecept.

Det blir bra.

















 



*****

Slapplördag

Vi beslutar att stanna i stan. Känner oss inte helt krya från snuvan. Synd på en sån vacker dag. Det får bli elvakaffe på balkongen, eller soffläge. Kanske ett korsord, ja till och med två.

Kompletteringshandlar på Coop. Träffar Erling, branschkollega, som jag inte sett på massor av år. Men vi känner i alla fall igen varandra. Alltid något. 

Möter också Lennart som ingick i min grupp i Trygghetsrådet under min korta arbetslöshetsperiod 2006. 

Stan känns lite lugnare än vanligt. Lördagarna brukar ju vara lätt kaotiska ibland. Men så är det inte i coronaland. Hemma i huset är det också lugnt och tyst. Sittgruppen i stora entrén vittnar om rådande tider.

Dagen fortsätter i stilla ro. P2:s Klingan i radion efter 15:00. (Har ändrat namn av någon märklig anledning. Till vad minns jag inte.)

*****

Mot framtiden

När man kommit upp i ålder som jag, så förstår man ju att ens framtid inte är så himla lång. Så är det bara. I dagens program (nä - inte podd, vad nu skillnaden är) pratade Spanarna om att framtiden kommer rusande mot oss.

Och jag funderar över, om det inte är det vi egentligen vill och önskar. Det kan vara ett skapat behov. Vi påverkas förmodligen av vår omvärld mer än vi anar, oavsett vad du själv påstår. Det är ju det som kommersialismen lever av. Själv värjer jag mig så gott det går.

Utmärkta exempel är alla dessa "träjlers", eller trailrar som SAOL vill att det ska heta. Jag retar mig ibland till bristningsgräns på de där snuttarna ur kommande program, som ibland får ta plats i alla pauser mellan programpunkterna i TV. Och något sorts tvångssyndrom måste det finnas hos de som producerar. För även om en direktsändning dragit ut lite på tiden, utöver schemat, så nog sjutton ska träjlarna in. Till varje pris. Till mitt tålamods gräns.

Andra exempel finns i radion. Det har hänt att t.ex. väderrapporten huggits av innan den är färdig, för att det ska informeras om vad Ekot om någon minut ska innehålla. Och när Ekot väl drar igång, så är det första man får höra ... just det - rubrikerna på vad sändningen ska innehålla.

Ett annat exempel är den nya filmen av Amanda Kernell - Charter -, som jag nu hört om i ett par veckor. Det har visats snuttar, intervjuats, och pratats om den i allt från Go'kväll till olika kulturnyhetsprogram i både TV och radio. Den har till och med recenserats. Premiären däremot, den har vi fått vänta på till ikväll. Vadan denna brådska?

Ytterligare ett filmexempel. Henrik Schyfferts Spring Uje, spring! har jag också fått höra en hel del om sedan någon månad tillbaka. Den har premiär den 20 mars! Eller skulle ha haft. Nu ska den inte komma förrän i höst.(!!!)

Hallå, alla psykologer och terapeuter. Ni har en ny uppgift att ta tag i. Det måste finnas en stor marknad för er på det nya området eller diagnosen: Framtidsinkontinens.

*****

Ledsnat

Efter en god natts sömn återgick det mesta till ordningen igen. Huvudvärken borta. Bakom-näs-ontet likaså. I morse var jag pigg, totalt ohängig och kände inte av annat än den vanliga gubbsnuvan. Benke är däremot lite hängig fortfarande.

Men jag har redan varit ute på stan. Inte för något onödigt shoppande förstås, utan bara för att komplettera för kvällens middag, som är min uppgift denna fredag.

Träffade flera bekanta, förstås. Som alltid. De verkade också pigga och hade inte ett ord att berätta om Corona. Jag undrar om det är så att folk har börjat ledsna, eftersom jag upplevde att det var lite livligare än det varit de senaste dagarna. Kaféet i Smedjan hade gott om folk, såg jag genom de stora fönstren. Friends, likaså. Kanske får det sunda förnuftet spela roll.

Några finns det ju, som har det kvar.

*****

Jaha

Nu ligger vi här för att sova. Men det känns inte riktigt som det ska. Nästäppa omväxlande med rinnsnuva. Lite, men bara lite halsont, eller egentligen bakom-näsan-ont. En smula huvudvärk. 

Vad är nu detta?

Italien har jag inte besökt sedan 2015.

*****

Om det ringer ...

..på dörren.

Kolla noga vem det är.

Källa: SVT Norrbotten 

*****