Mat och sån't

tisdag, mars 10, 2020

Ovant

Så får vi då vara med om något som kan liknas vid ett nationellt nödläge. Orsakat av ett virus, som med stor hastighet spridit sig över jorden och som med all tydlighet visar "oj, vad världen är liten".

Dagligen och stundligen får vi rapporter om läget på olika sätt. TV, radio, nätet och rykten. Nyss ägnades en hel timme med experter av olika slag i SVT1.

Vad gör vi då? Själv tillhör jag ju en riskkategori bara genom min ålder. Ska jag nu avhålla mig från att överhuvudtaget gå ut, eller egentligen in, där det finns folk? Svårt att låta bli. Man måste ju till exempel handla, eller göra andra ärenden.

Visst ska vi vara vaksamma, men hysteri leder knappast till något bra. Klart är att du som är krasslig, har snuva, ont i halsen, eller hosta, kanske skulle tänka på att hålla dig hemma så mycket som möjligt. Det gäller ju förstås oavsett Coronavirus eller ej. Många går till sina jobb när de inte borde.

Själva funderade vi på att gå på en musikkväll på lördag. Men den tanken slopar vi och kommer istället att åka ut till stugan i skogen vid havet.

Tar det lugnt.

Vad gör du?

*****

18 kommentarer:

  1. Jag är tacksam att de nyhemkomna resenärerna som varit i Jerusalem inte dyker upp på samlingen på torsdag utan är beordrade till karantän till åtminstone lördag.
    I övrigt hoppas jag att jag inte har vanliga influensan. Jag har behandlat mig med ipren i två dagar och känner mig inte sjuk eller påverkad.

    SvaraRadera
  2. @Cecilia N

    Men varför äta Ipren om du inte känner dig krasslig?

    SvaraRadera
  3. Hur har du det med din Emil i Lönneberga?
    Jag äter ipren när jag känner tillstymmelse till influensa-ont-i-kroppen vilket gör att jag inte känner mig sjuk.

    SvaraRadera
  4. @Cecilia N

    I stort sett inget förhållande att tala om, med Emil. Dessutom salicylsyreallergiker. Så Ipren har jag ett avogt förhållande till.
    🙂

    SvaraRadera
  5. Man bör nog inte äta Ipren i det syftet är min uppfattning .Annars tvätta händerna,tvätta händerna och undvik resor såväl lokalt som globalt och ett sunt förnuft.

    SvaraRadera
  6. Vad jag gör? Sitter hemma o tar det lugnt - och försöker förklara för B att han, p g a ålder (?) och Eliquisknaprande, faktiskt hör till riskgrupperna... Hoppas er fina skidresa blir av. Det låter ju åtminstone rätt riskfritt i dagsläget, för ni kör väl egen bil dit upp.

    SvaraRadera
  7. @ Babsan

    Så får det bli.

    SvaraRadera
  8. @Thalassa

    Jag tillhör samma grupp som B. Eliquis is da shit. Och dyyyyrt. 😏😎

    SvaraRadera
  9. Kan meddela att jag blev hemma för att symptomen inte försvann av dagens ipren och för att jag förstått att jag smittar, även om symptomen hade trängts bort av Iprenen. Två dagar hoppas jag räcker för på fredag har jag en uppgift som jag har förberett och som inte är lätt att vikariera på.

    SvaraRadera
  10. Av olika anledningar följer jag detta, inte bara i Sverige utan också i Frankrike som jag nyligen lämnat. Också för att jag har dotter med barnbarn där, i Nice, fyra mil från italienska gränsen. Det är bara att konstatera att information, beredskap, åtgärder och implementering är ljusår ifrån varandra i båda länderna. I Sverige, hundratals år från krig och verkliga katastrofer och invaggade i att samhället tar hand om oss från vaggan till graven är informationen delegerad, luddig, dubbeltydig och från början avsedd att ”inte skapa panik”. Det har nu mer eller mindre fått den motsatta effekten. Enbart i Sverige talar man dessutom om ”hysteri och panik” - i övriga världen delar man inte upp befolkningen i coola typer och/eller hysteriker utan där är man fokuserad på de reella problemen och inte på om ”fruktan är värre än sjukdomen” som vissa falanger envisas med att framföra här. Nu, onsdag 11 mars, verkar det som Sverige vaknar till på allvar, talar om förbud kring folksamlingar, inför slopad karensdag, inte tjafsar om att vissa skolor självsvåldigt stänger. Allt sådant som andra länder redan tidigt införde - här delegeras besluten ner till enskilda myndigheter som står och mumlar i skägget och hänvisar till varandra och allt mynnar ut i ”tvätta händerna”.
    Utan att vilja kategoriseras till varken den ena eller andra gruppen av antingen ”de som oroar sig eller de som inte tycker det här här så farligt ”tycker jag man kan konstatera: Detta är ett tillstånd som bokstavligen tagit hela världen på sängen. Ovissheterna är många, olika länder har och tar sig befogenheter andra underlåter för att begränsa smittan. Faktum kvarstår att detta är ett helt nytt och okänt virus som ingen har immunitet mot. När det smittar, hur lång inkubationstiden är, vilka som är i riskgrupp (bortsett från äldre och skörare men också påfallande många yngre och i medelåldern fast det vill man ju inte prata om), om det kommer att mutera och komma tillbaka. Världen står på tå, precis ALLT påverkas inklusive hela världsekonomin inklusive det storpolitiska skeendet. Jag vågar påstå att ingen i vår livstid har upplevt något liknande.
    I Europa och i vår omedelbara närhet sprids viruset nu blixsnabbt och exponentiellt. Bor man i Norrland är man ännu inte berörd på samma sätt som vi i Stockholmsregionen som bara i morse vaknade upp till 60 nya fall. Men det kommer, var så säker. Och det sprids just för att vi inte håller oss till de enklaste vi kan göra just nu: ge katten i att springa till affären i tid och otid. Storhandla, se till att ha buffertlager hemma - bli en liten prepper så man slipper stå i kö när handspriten, tvålen och toalettpappret tar slut. Eller Ipren för den delen (som du mycket väl kan ta Bert, det är inte acetylsalicylsyra utan ibuprofen, en sk COX-hämmare. Egentligen inte tillsammans med Eliquis men det är en annan sak). Låt bli under en period att ta i hand, gå på bio, konserter, sportevenemang, restaurangbesök - det kommer säkert förbud på det så småningom och av goda skäl. Man kan under några månader (jo, minst så lång tid) öva sig på att hålla sig hemmavid med Netflix och goda vardagsmiddagar och bara umgås med vänner man garanterat vet är host- och snuvfria. I Italien släpps man inte in i affärerna med mindre man håller enmeters avstånd, italienska restauranger får böta och stängs ner om de inte håller samma avstånd mellan sina gäster.

    Enkelt uttryckt och inte så mångordigt som mitt inlägg: följ Babsans råd. Och ge katten i att besöka gamla släktingar och framförallt att planera resor som inte kan företas med egen bil inom Sverige. Inte panik, ingen hysteri utan sunt förnuft. Och låt bli att gå till jobbet vid minsta symptom. Som någon expert sa: Symptomen visar sig heller inte alltid utanför arbetstid!!

    SvaraRadera
  11. @Monet

    Tack för den innehållsrika kommentaren.

    Jag håller med om det mesta, för att inte säga allt. Jag kan till och med tycka att det här, trots en del tråkigheter förstås, ändå kan vara en nyttig läxa för oss.

    Sedan tycker jag att du ska återuppta bloggandet. ;-)

    SvaraRadera
  12. Någon hysteri har jag inte sett röken av, faktiskt.
    Måste gå till biblioteket eftersom min egen dator sällan funkar - men flyttar på mig direkt om någon hostar eller snörvlar i närheten, och skurar händerna noga när jag kommer hem. Med flytande tvål ur flaska. Och petar mig inte i ansiktet innan händerna är tvättade!

    SvaraRadera
  13. @Annika B

    Hystering är nog till stor del "virtuell". Så'nt är ju poppis nuförtiden. ;-)

    SvaraRadera
  14. Det har du säkert rätt i, Bert. Om man bara masar omkring IRL märker man inte allt tjohejsan på sociala medier...

    SvaraRadera
  15. Förlåt igen Bert att jag drar iväg i ditt kommentarsfält. Men varav hjärtat är fullt.... Sen tror jag personligen att det inte dröjer länge förrän också svenska gator och torg kommer att gapa tomma och folk sätter på sig de hamstrade munskydden. Plus undviker ställen där folk samlas. Allvaret har liksom inte sjunkit in än - men det kommer. Hysteri tror jag inte man kan kalla det någonstans faktiskt.

    SvaraRadera
  16. Det tror jag också, Monet. Folk fattar allvaret, men drabbas inte så lätt av panik. Utom kanske på nätet.

    SvaraRadera
  17. Ja här blev det hemmadagar när ont i kroppen med feberkänsla slog till. Det säkra före det osäkra men också inte i jobbskick. Känns på samma gång fel för vill bidra till sjukvården som jag jobbar i.

    Sen att det drar med sig effekter på ekonomin, företag och börsen är trist så klart. Men få ett scenario där vården inte mäktar med eller att vi ska behöva välja vem vi räddar är det värsta. Många kan jobba hemifrån men långt ifrån alla!!! Det tråkiga är att normen alltid tycks vara att alla jobbar på kontor och mellan Kl 8-17 samt bor i Stockholm. Sen att jättemånga inte jobbar på kontor utan kör buss eller är elektriker eller kanske jobbar på en livsmedelsbutik på obekväm arbetstid i andra delar av landet tycks ”media” inte ha uppmärksammat?

    Kan nog tycka att vi har en bra balans här att det inte enbart politiker som ska uttala dig utan de som är utbildade inom området. Tyvärr är Anders Tegnell inte den bästa få fram budskap. Kanske inte kunskapen det brister på utan inte så medial. Jag tycker det att Gieseke som bla jobbar åt WHO numera är Mkt bättre nå ut.
    Den som lämnar info och är ansiktet utåt behöver kanske inte vara ”chefen” utan någon som gör det bra!

    Nu fick du ett långt inlägg till ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Turtlan

      Guuuuu vad du smittar ner kommentarsfältet med bokstäver. (Är det inte i stilgrad Corona också?)

      Men det är bra! Jag har inga antikroppar mot det.

      Radera

Välkommen att kommentera.