Vi börjar ...

.. med ispromenad. Dubbar under sulorna. Det går att få upp tempot rätt snabbt över vidderna. Vi ser vårtecken. Inte av typen krokus, blåsippor eller knoppande träd. Nej - här är det annat som gäller. Istäcket börjar visa trötthetstecken; tillåter en sten att titta upp från vinterdvalan, eller sprickor i den hårda ytan.

Vi går rätt långt ut mot havet, innan vi smiter in på fastlandet igen, mellan några stugor.

Där hittar vi en bekant skogsväg, som så småningom leder hemåt. Hittar ett gammalt snöskoterspår som tar oss genom väglöst land, men åt rätt håll genom skogen. 

Rosiga om kinderna får vi äntligen en kopp kaffe på patio väst södra. Hembakt kardemummabulle och en rånepepparkaka (jo, det är från julbaket) smakar finfint.

*****