Jag har väl någon gång i en avlägsen tid, kanske hos farmor och farfar hört den nämnas. Men inte de 60 senaste åren.
Men igår, när vi som hastigast kollade vår brevlåda i stan, så hade den dumpit ner där.
- Något reklamblad, tänkte jag.
Men så såg jag att den var adresserad till mig!? Då kunde jag förstås inte låta bli att bläddra i den. Lite misstänksamt. Den utstrålade ålderdomlighet. Lite fosterlandskänsla av det lite obehagliga slaget.
"Religiöst och politiskt obunden", förkunnades på första sidan.
Packad med nostalgi. Till 97 procent. Gamla bilder. Gamla serier. Gammalt pyssel.
Ett reportage kunde intressera. Det handlade om Vita Huset. I Karesuando!
Men i övrigt. Nä - inget jag skulle prenumerera på. För det var det som var meningen. Det var ett försök från denna 82-åriga veckotidning, som jag inte visste fanns.
Jag följer gärna med i utvecklingen.
*****
Jodå, den har vi också fått i brevlådan några gånger. Och, nej, vi prenumererar inte. Både B o jag känner dock igen den även från tidigare. Jag tror den fanns hos ganska många gamla tanter på landsbygden i våra trakter. Gubbarna läste Haparandabladet och tanterna Kvällsstunden... tror jag.
SvaraRaderaGlad Påsk!
@Thalassa
RaderaDet verkar som att jag anat rätt angående kund-/läsekretsen.
Jag fick också erbjudandet nån gång, men jag tog det inte heller. Man kan ju undra vem som ger ut den och hur den kunnat överleva så länge! ellem
SvaraRadera@ellem
RaderaDet är ett Västeråsförlag som ger ut den. Ca 35000 prenumeranter. Den går inte att köpa som lösnummer.