.. (Obs! Stark ironi riktad mot SMHI.) åker vi in till stan, för en del olika angelägenheter. Håret växer ju, till exempel. Och så passar jag ju på att hälsa på hos mina gamla arbetskamrater. De som blivit permitterade med 80 procent, och nu har hälften av dem blivit uppsagda. Visserligen har de flesta 6 månaders uppsägningstid, så det kanske hinner bli lite mildare konsekvenser framöver.
En av dem har dock drabbats extra hårt. Uppsagd från jobbet blev hon också av med sin bostad. Den brann upp tillsammans med fem andra lägenheter i huset. Helt bortom räddning. Inte en grej hann hon rädda. Inga möbler, kläder eller det värsta, inga minnen. Hon har nu fått flytta till sin mamma. Sönerna till sin far. Hemsk historia. Tur att hon är en positivt lagd person.
Jag känner mig priviligierad som inte behöver bekymra mig; fast inkomst, två bostäder och rätt frisk. Jag strosar vidare, tillbaka in mot stan i solen.
Vägkanterna blommar friskt. Folk är lediga. Uteserveringarna håller rätt standard, dvs. med rätta avståndet mellan gästerna. En grekisk taverna har uppstått i nere i södra hamnen.
Där ligger lyxbåtarna på rad i gästhamnen.
Sommarluleå är rätt fint.
 |
| Strandskator hittar mat i järnvägsparken |
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.