Insikt

Det är en omskakande värld vi lever i detta år 2020. De som är 80 år och äldre har upplevt världskrig och det elände som det ställde till. Själv har jag levt i de bästa av tider, utan särskilt omvälvande livsbetingelser. I alla fall hittills. 

Pandemin ställer till det. Näringslivet, en del av det i alla fall, går på knäna. Det gäller främst servicebranschen, restauranger, hotell, resebyråer. Affärer i citykärnorna går omkull. Folk handlar på nätet. Det verkar ju vara Kina som ska tjäna på oss. Obetänkt, tycker jag. 

I morse hörde jag en intervju med en restaurangägare, som naturligtvis börjat inse att hans verksamhet inte skulle överleva. Klagade över den nya restriktionen att han inte fick servera alkohol efter klockan 22 från och med idag.  Dessutom måste man stänga etablissemanget en halvtimma senare.

 - Vi hinner inte med en andra sittning.

Min fundering blev då: Varför inte starta lite tidigare med den första? Man får väl anpassa sig.

Han hade dock möjlighet att få 50% av personalkostnaderna täckta från statligt håll. Enligt uppgift kunde han också få upp till 75% av de fasta kostnaderna i bidrag. Jag förstår att detta kanske ändå inte är tillräckligt. Men staten räknar kanske med att det ska bidra till en återgång till gamla gängor, när chans finns.

Tänk vad bra vi har det. Det är bara att luta sig tillbaka (Jag raljerar.) och vänta på Staten. Därifrån kan man få hjälp. Miljarders miljarder slussas ut. Summor som är fullkomligt obegripliga. Staten är vanligtvis inte särskilt populär. De vill bara ha in skatter, skatter och åter skatter.

Just det!

*****