Om vanor

Det finns vissa rutiner som aldrig verkar gå ur. Ganska märkliga vanor, som vittnar om ett väldigt regelbundet liv. Kanske har det blivit mer regelbundet i och med pandemin. Eller också har de bara gjort sig mer påminda för att man har mera tid att tänka på det. 

Morgonrutinerna i badrummet till exempel. Jag börjar alltid med att raka mig och i samband med det tvätta ansiktet, förstås. Därefter stiger jag in i duschen och blir ren, förhoppningsvis. Och torkad av tjusiga badhanddukar.

Sedan har jag för vana att låta en bra lotion dra in i den torra huden. Men, men, men ... det borde jag vänta med en stund. Och det är här det ibland blir fel. Att med "smörjiga" händer klara av att hålla i eltandborsten har flera gånger resulterat i att den blir tappad i golvet. Aj, aj! Inte bra. Eltandborstar är rätt dyra grejer. Deodorant i glasflaska är heller inte bra att försöka sig på efter smorningen.

Men det där tillhör verkligen undantagen. Vanligtvis är logistiksinnet på tiptop och alla rutiner går i rätt ordning. Därmed inga problem

Fel ben!

Sedan följer förstås påklädning. Och bara för att jag som "forskare" ska utsätta mig för ifrågasättande, har jag ibland försökt klä mig i en annan ordning. Börjar med t-shirt och strumpor. Det känns helkonstigt. Därefter kalsingar. Hm?! Prova själv, så får du se.

Idag blev jag extra modig när jag skulle ta på mig jeansen. Eftersom jag är en tränad (borstar alltid tänderna stående på ett ben, för att träna balans) person står jag upp, när jag ska ta på mig ett par byxor. Det slog mig nu att jag alltid börjar med höger ben. Plötsligt for det i mig att jag skulle prova med att stoppa in vänsterbenet först. Aj, aj, igen. Det funkade. Men det var på ett hår, trots mina balansträningsvanor. Mycket vingligt och jag fick lov att ta om det från början. Med stor koncentration lyckades det. Men det tog ju längre tid att få på sig brallorna. 

Så håll dig till dina vanor. De där, som sitter i ryggmärgen, eller var de nu sitter. 

Det blir bäst.

*****