Trevlig Valborg

Isvindar och halvmulet. 

Några kämpar.

*****

Vad är det för fel ...

.. på amerikaner? Varför duger inte vi andra i deras ögon.

Jag raljerar lite, men har rätt många gånger förvånats över deras oförmåga att uppskatta något utomamerikanskt.

I början av den här veckan fick dansken Thomas Vinterberg en Oscar för sin film En runda till. "Bästa internationella långfilm 2020", var det omdöme den fick. Bra!

Dagen efter hörde jag att det nu ska spelas in en amerikansk version av filmen.(!!!) Det är inte första gången som något liknande händer.

Varför duger inte originalet. Kan inte amerikaner läsa undertexter? 

Eller är de helt enkelt skrajsna för att upptäcka omvärlden.

*****

Vi drar oss tillbaka

Valborgsmässohelg väntar. En snabb sväng till ren- och älgköttsbilen för påfyllning till frysen i stugan, följs direkt av färden dit. Lämnar stadens hank och stör (vad nu det är, egentligen) för lugnet i skogen. 

Aprilvädret har kylt ner stugan till 10 grader, så det blir brasa till eftermiddagskaffet, och som komplement till golv- och elementvärme.

Det blir bra.

*****

Bara en bild

Ljusspel vid Lulsundskanalen.

*****

Jag är inte rädd ...

.. för sprutor, läkare eller tandläkare. Men lite speciellt var det hos tanddoktorn idag, för min gamla (nåja - lite över 60) beslutade sig för att bli pensionär förra året, så jag har fått en ny. Och detta var första gången vi träffades.

Det gick fint. Han utföll till belåtenhet. Hade samma humor som jag. 

Det blev en undersökning, lite frågor och minimalt med tandstensborttagning, och sedan var det klart för den här gången. Blir kallad på nytt om ett år.

Liten pratstund med receptionisten, som också skinnade mig på de 680:- kronor som kalaset kostade. Hon tillhör bekantas bekanta, så vi har en del beröringspunkter. Skulle få sin första vaccinspruta idag och var liiiite skraj för Astra Z. Men hon är i åldern under 65, så jag tröstade henne med att det nog var lugnt. Fick medhåll av min kompis M, som plötsligt dök upp i kulisserna. Han är odontolog och har sin verkstad i samma lokaler.

På frågan hur jag hade reagerat på sprutan, berättade jag att vi hade känt oss osedvanligt pigga dagen efter.

 - Men vet du, sa Linda i receptionen. Min särbo fick sprutan för några veckor sedan. Och när jag ringde honom dagen efter, så berättade han precis samma sak. - Jag har till och med städat badrummet och toaletten idag på morgonen. 

Hon var förbluffad och vi skrattade gott åt situationen innan vi skildes åt. 

 

Det kan vara rätt trevligt att gå till tandläkaren. 

*****

Frälsning

Men oj, så bra det skulle bli. Storartat resultat.

Avregleringen av den årliga bilbesiktningen skedde 2010. Det skulle bli fler ställen att kunna kolla sin bil på. Det tyckte den borgerliga regeringen. Ja, man var ju redan igång - vi tog ju apoteken också; det gick ju så bra förra året (2009).

Så blev det, och vi fick 4 ställen att välja på för att få bilen kollad. Och fem-sex apotek bara i stans centrum. Och tänk vad friska vi har blivit.

Meningen var att i den heliga privatiseringshungern skulle konkurrens göra att det blir billigare för kunden. Blev det så?

Idag rapporteras att bilbesiktning blivit över 50% dyrare sedan avregleringen. Detta när allmänna konsumentpriser stigit 10% under samma tid.

Härom året räknades det ut att mediciner blivit upp till 90% dyrare i och med de många apotekens intåg på marknaden. Dessutom har det aldrig rapporterats om medicinbrist i samma utsträckning som de senaste tio åren.

Dagens medicinbrist och bantade beredskapslager beror på avregleringen av apoteksmonopolet 2009.

Marknaden skulle då ta över ansvaret. Men det hände aldrig.

Den ansvarige ministern, Göran Hägglund (KD) är självkritisk.

– Sett i backspegeln borde vi byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas, säger han.

(Klipp från DN apr 2020)

De som förlorade är vi.

De som vann sitter på Caymanöarna, eller något annat skatteparadis.

Sååååå bra! Heja borgarna! 

*****

Populär

Ibland händer det att man träffar folk. Folk som man känner. Idag blev vi nästan omkullsprungna av bekantingar, när vi gjorde en liten runda på stan. 

Det var Benkes svägerska, numera med "ny" man, som var väldigt pratsjuka. Det blev gråstarr, dubbelseende, promenader och en massa annat som avhandlades innan de tackade för sig och gick vidare. Just när vi stod där så passerade en gammal skolkamrat till Benke på cykel och vinkade. Han är också bror till en Agneta som är gammal klasskamrat till mig.

Lite längre bort på gatan möter vi granne Karin. Och en bit ännu längre bort hittar jag min kusin M:s sambo. Kusin M är numera bosatt på äldreboende. Det nyaste och modernaste i stan.

 - Men hon trivs inte där, sa sambon.

 

Sedan är det hej till en, som jag inte tror att jag känner. Men han hälsade också tillbaka. Och Benke hejade på en före detta kollega från universitetet.

 

Ma och Je sprang vi på i karusellporten på Smedjan.

 - Vi har inte tid att stanna och prata. Vi är ju yrkesarbetande, sa Ma och skrattade. 

 - Men det var trevligt att se er ändå, sa Je och skyndade vidare genom karusellporten.

De var ute på lunch, förstås. 

Båda två är före detta kolleger till mig. Men de har nu fått jobb på Folksam, tillsammans med tre ytterligare medarbetare på mitt gamla jobb. Det har gått bra för dem. 

Ja, sådär är det, när man är populär.

*****

Jag hör ...

.. att vårdpersonal som vaccinerar mot Covid på vårdcentraler, råkar ut för spott och spe och utskällningar, när de som kommer för vaccination får veta att de ska få Astra Zenecas variant. 

Man undrar ju hur det är ställt med vissa.

Lyssna här!

*****

En så'n ...

.. dag, då inget särskilt hänt. En dag som bara förflutit, glidit förbi. Visserligen ett coronasäkert besök på Café La vache, där vi fick kanelbullar direkt från ugnen. Det satt fint, vilket vi också gjorde med utsikt över gatulivet. Sånt gillar jag.

Träffade iranska vänner på vägen hem. Vi har inte setts på ett bra tag. Vi kunde konstatera att vi kände igen varandra bakom munskydden. Men det var nästan på håret att vi missade. Vi kunde också konstatera att vi alla mådde bra. De väntar på att få vaccinera sig, men garderade sig för att vi får leva med det här eländet ett bra tag till, tyvärr.

 - Mutationer, sa hon. Man vet aldrig var man har dem.

 - Sant, sa jag.

-----

Min tur att fixa middag. Det blev en baconfylld älgfärslimpa med goda tillbehör. Överraskande gott.

TV-kväll med Muren, Belgravia  och lite Midsomer.  

Ja, och så var den dagen över.

*****

Det blev tyst

Blev du sur? Kände dig träffad, förstås.

Jojo!

*****

Inte för att ...

.. jag har något emot snö. Men det är klart - jag hade hellre haft den här aprilsnön i november-december istället. Då lyste den mest med sin frånvaro. 

Nu sviktar uteserveringarnas popularitet. Å andra sidan kan man ju låtsas att mötet om klimatförändringarna med världens ledare igår har gett resultat redan. 

Det är i alla fall mer naturligt med snö i april, än farligt, hemskt, chockartat ...

*****

April ...

.. april, en vecka till.

Inget att klaga för. Normalt för en gångs skull.

*****

Vardagligheter

Det finns en sida i Dagens nyheter som jag aldrig missar. Det är den sista sidan i kulturdelen. Namn och nytt heter den.

Här blandas nytt och gammalt. Goda råd och anekdoter av skilda slag. 

Här är några exempel:

Vanlig diagnos: Förarinkompetens.

Hål i byxan - hål i huvet.

Allmän inkompetens.

*****

Jag vill bara ...

.. tala om, att jag upplever ett momentum där jag lever i min kontext här i epicentrum av Luleå.

(Nysvenska inspirerad av P1:s reportrar idag.)

*****

Trodde du ...

.. att vi har vinter ännu?  

Nåja - lite, då.

*****

Luleå, Stationsgatan, kl. 22.42

Allt är lugnt.

*****

Stim

Jag har hamnat i skottgluggen för ett antal skräppostproducenter igen. Det är väl något år sedan sist. Ytterst irriterande. Listan till vänster visar ett fåtal av de märkliga reklamutskick jag får.

Viktigt är att jag aldrig öppnar dem, hur nyfiken man än kan bli. 

Det enda jag gör är att någon gång då och då skapa filter som förpassar dem till glömska, eller avvisar dem direkt. Jag spärrar alltså deras avsändare. Ett sisyfosjobb, eftersom de ständigt skapar nya e-postkonton som de skickar ifrån. 

Jag skulle helst av allt vilja ha ett filter som för varje mejl som skickas till mig skapar 70000 svar till avsändaren, vilket förmodligen skulle korka igen deras konto. 

Sedan skulle den som läckt min e-postadress få spöstraff. Ett rapp för varje mejl jag får. 

Det vore mums!

*****

Ingen rast - ingen ro

Tur man har en loftgång att hålla till på.

Det blev ju förstås mer jobb här hemma. Vår ståtliga hibiskus, med sin historia, har vuxit ur sin kruka. Ja, den skulle duga, men om jag vattnar den med två literskannor så räcker det i tre dagar innan bladen börjar sloka igen. En större kruka gör att vattnet räcker längre. 

"Sin historia" skrev jag. Denna hibiskus är i och för sig producerad här hemma hos oss. Men ursprunget är ett stulet skott. På Kreta. För minst tjugo år sedan, kanske 30, eller till och med mer. Minns inte så noga. Men då fick ett skott från hotellets trädgård åka med oss hem. Den tog sig och blev ett träd, som plötsligt beslöt sig för att dö en vinter.

Då hade en kollega till Benke fått ett skott några år tidigare. Av hennes exemplar fick vi ett nytt skott för bara tre år sedan. 

Det är det som nu vuxit till sig en aning och ger lummighet till vår balkong. 

Fem liter vatten var inga problem att få ner i krukan. Det räcker lite längre.

*****

Lider hellre

På vår vandring idag kom vi att gå i närheten av en nyöppnad mataffär, som vi aldrig provat förr. Den är nybörjare här i stan. Du känner säkert till den. Det är den där som tycker att det är olidligt att handla hos någon av konkurrenterna. Jag har haft mina tvivel om ställets kvaliteter. 

Vi gick in där bara för att kompletteringshandla. Stort, nytt, luftigt - jo, det var väl bra. Massor, säger massor med varor, till och med klädesplagg. Jag är skeptisk till en mataffär som säljer kalsonger. 

Vi försökte leta oss fram längs de långa gångarna för att köpa mjölk och fil. Jo, längst in - där följer denna kedja andras exempel. Låt kunderna passera så mycket som möjligt innan de kommer till det de ska ha.

Mejerihyllan var liten, för att vara i en så stor hall. Så liten att där inte ens fanns ekologisk mellanmjölk av närproducerad sort. Några förskrämda litrar stod på en hylla, men de var inte ekologiska. Men av Norrmejerier som finns här i stan bara några kilometer bort. 

Filmjölk av samma kända närproducerade sort - där gick vi helt bet. Så nu står det ett främmande, långtifrånfil i vår kyl. 

Nej - denna liderliga affär får nog räkna bort oss som kunder.

*****

Långt, eller ...

.. inte? Det är frågan. Jo, det blev en rätt lång vandring idag. En dryg mil blev det i det absolut strålande vädret. Vi är alltså i stan. Som omväxling gör vi utflykter hit hem ibland, när abstinensen blir för stark. Längtan efter att få se lite folkliv. När inte tiderna är som de är, så längtar vi oftast från stan istället. Då vill man slippa folk, för det har man fått nog av.

Vi går söderut efter stranden, eller rättare sagt kajerna. Ut mot stadsdelen Svartöstan. En gammal arbetarstadsdel med mestadels fin trähusbebyggelse. Längs vägen passerar vi också statsisbrytarna, som får mindre och mindre att göra, förstås. Även om isarna ligger, så klarar de flesta stora handelsfartygen att forcera dem själva. 

 

En bit längre bort har vinterbadarna gett upp. Det är för varmt! 

Här finns flera små sandstränder, som brukar vara rätt välfrekventerade sommartid. Kanske inte så att man åker hit från andra delar av stan för att ta ett dopp. Det finns gott om stränder lite varstans.

Så småningom drar vi oss upp mot land, för att vända hemåt. Meningen var att gå förbi Aronstorpviken för att kolla om det kommit några fina sjöfåglar. Det var helt tomt. Här brukar annars en del lite ovanliga arter observeras. En av mina favoriter är salskraken. Den är nog den vackraste andfågeln jag känner till. Men tji fick vi. Kanske var vi för tidiga. I Skurholmsfjärden helt nära stans centrum låg några gräsänder, en knipa och en sothöna och skvalpade i strandkanten. Allt flankerade av måsar och trutar som satt på iskanterna runt omkring den öppna vattenytan. 

Snart hemma igen.

*****

Första ...

.. grovrensningen av perennrabatten vid stugans entré fixad. Här låg 60 cm snö för bara någon månad sedan.

Jag är lika fascinerad av att det blir något av den varje år. Men det blir ju så småningom rent överdådigt. Och visst har det börjat spira. Dagliljorna är först.

Den lilla aroniabusken får behålla sitt nät ett tag till. Den är en favorit hos haren, när det inte finns så mycket annat att äta i naturen.

*****

Så kan jag konstatera ...

.. att koltrasten, efter att ha anlänt för några veckor sedan, har börjat sjunga.

Detsamma gäller bofinken. Men jag måste säga att koltrasten vinner. Snyggare, renare toner och större variation.

1 - 0 till Kolis, alltså.

Att orrarna spelade på havsisen i skymningen igår, handlar om en annan division. Vackert, men knappast sång.

*****

För att förtjäna ...

.. halvettfika, blir vi tvungna att genomföra en långpromenad. Denna gång på havsisen, som ännu ligger fast. Vi hade kunnat göra just denna tur även om havet skulle ligga öppet. Det som kallas landkalle finns kvar länge. Det är alltså is som ligger på botten i grunt vatten. Ingen risk att dratta i sjön, alltså.

Det blir sju kilometer, med stopp längst ut på terrassen till den så kallade Uddstugan, med vidsträckt utsikt över havet och några pimpelfiskare. 

D-vitaminerna flödar och efter en stund går vi vidare hemåt. Nu på skogsvägar. 

Sen blev det fika.

*****

Allvarligt oroad

Jag har under mina snart 20 år, här på Rånlandet, aldrig upplevt maken till ödsliga fågelmatningar. Idag har jag sett summa summarum en grönfink, en koltrast och en blåmes. Det var allt på två timmar!

Jag är med i ett par fågelgrupper på Facebook och där finns liknande noteringar. Det hänvisas ibland till fågelinfluensa, men den har jag hört grasserar i tamfågelsammanhang och mest i södra delarna av landet.

Har du något att berätta?

Har pippifåglarna "lockdown" tro?

*****

Näe

Inget hände idag. Solen sken. Vind obefintlig. Somnade i en stol på terassen. Lagade god mat. Såg på TV. Varför måste Luuk skrika när han pratar?

Gonatt!

 
*****

Finbesök

Det finns fåglar, och så finns det fåglar. Idag seglade en lappuggla in över tomten och satte sig i ett träd bredvid ladan.

Eftersom jag känner till att de är rätt oskygga, skyndade jag mig med mobilen, för att titta närmare på den. Den brydde sig föga; fortsatte bara att spana efter möss (men inte människor) och slänger bara i förbifarten en blick åt mitt håll. 

Respektingivande och imponerande fågel.

Tack för besöket, säger jag.

Vem är du, undrar den.

Så småningom byter den utkik.

*****

Oj vad det gnälls ...

.. över den vårbudget som Magdalena Andersson presenterade idag. 45 miljarder satsas på att få Sverige på rätt köl efter pandemin. 

Sverigedemokraterna gnäller förstås mest över biståndsbudgeten. En tusendel, 45 miljoner går till bistånd. 

En tusendel av budgeten, alltså. En promille!

Hur var det nu, sverigedemokrater - skulle vi inte hjälpa på plats?

*****

Puh, så jobbigt ...

.. att jobba i trädgården i denna hetta.

Praktiskt  att det finns snö att bruka, när man ska rengöra fågelbadet från alger. Nu ska fru koltrast och andra få sitt spa öppnat.

Foto: Benke

*****

- Men alltså ...

.. förra året fanns det ju en utmärkt spa-anläggning här. Vart har den tagit vägen? Är det den där pandemins fel. 

Fru koltrast tillbringade någon timme där och idkade självputsning, medan maken intog frukost på det närbelägna haket.

Bild rätt dassig från oputsat köksfönster.

*****

Klockan ...

.. är några minuter över 23, när jag tittar ut genom sovrumsfönstret.

I nordväst dröjer ännu lite ljus kvar från solen där på andra sidan Atlanten.

Den ljusa tiden börjar anas.

*****

Tiotusenåttahundra ...

.. penséplantor hade vi att välja bland, när vi stannade till vid Rutviks handelsträdgård på väg ut till Rånlandet. Det bekräftade mannen som jobbade där.

Det räckte mer än väl för oss, och vi valde såklart de snyggaste. Penséer blir som en vårblomma för oss i den här änden av landet. De tål en hel del minusgrader och räds heller inte att hamna under nysnö. Det betyder förstås inte att krokus eller scilla saknas här och där i stans grönområden. Men hos oss ute i skogen är det lite för tidigt, för djup snö för att de ska titta upp.

Men kritvit snö är också snyggt.

En hare satt och tog igen sig vid patio syd, tills jag kom ut och störde.

*****

Allt förberett

Uppkliven, frukosterad, duschad, tandborstad och klädd. Blommor vattnade, jalusier neddragna mot den skarpa solen i söderlägena. Väskor packade. Snart lunch.

Och sedan ...  tjohoooo!

*****

Det händer saker ...

.. på stan. Trots blötväder, slask, snöregn och nära nollgradigt, så satsar krogar och kaféer i år på uteserveringar. Detta lite tidigare på säsongen än vanligt. Normalt brukar de stora serveringarna inte komma igång förrän i maj. Eller de får inte förrän efter Valborg, eftersom de inte ska vara ivägen för kommunens snö- och grusröjning. 

Men i år går det bra. Dels har t.ex. Storgatan varit snöfri hela vintern i stort sett och dels har kommunen varit snäll, för att det ska vara enklare och bidra till att näringsställena ska finnas kvar. Pandemin regerar ju ännu inomhus. 

Några serveringar har redan varit igång ett tag, men den här - en av de största - har börjat synas från och med idag. 

Kul att folklivet kommer igång lite mer. Från och med imorgon ska solen skina igen. Sägs det!

*****

Obäddat

Jag såg säsongens första Vem bor här i SVT igårkväll. Lite intresserad av heminredning är jag från och till. Det där programmet är intressant på en del sätt. Framförallt fascineras jag över hur folk kan gå in 347 procent för sitt hem. Minst!

Det är genomtänkt till minsta detalj. Och det är för det mesta prylar, prylar och prylar. Min fundering stannar ofta vid "vem städar"?

Men en annan sak som jag reagerade över igår var sovrummen. Stora "herrskapssängar" (Fast man måste väl säga "fruskapssängar" nuförtiden, eller kanske "henskapssängar" så att man inte får me too på halsen.), ibland med sänghimmel till och med. Men vad jag mest reagerar över är, att sängarna ska se mer eller mindre obäddade ut. Eller i alla fall nästan färdigbäddade. Det är minst sagt rufsigt i en del av dem. 

Vad är det för trend?

En annan som gjort lumpen, är ju van vid att sängen ska bäddas stramt. Så stramt att en enkrona (om ni nu vet vad det är) ska studsa på sängen om man släpper den från en halvmeters höjd. Skulle man göra det i de sängar som visades i programmet, skulle enkronan vara borta för evigt bland bolstren. 

Såhär såg det ut, nästan i varje sovrum.

Sån´t kan man fundera över en tisdagsförmiddag.

En annan sak som man också kan grubbla på är varför den nya innesporten padel ska uttalas på samma sätt som kanotverktyget paddel?

Eller varför alla radiopratare uttalar ljudteknikern Sebastian Ahokas efternamn Ahókas (gärna med ett jäääättelångt å-ljud) när han heter Áhokas, ett inte alltför ovanligt finskt efternamn.

*****

Tidig morgon

*****

Man undrar ju

Nu har det gått några dagar sedan vi fick vårt efterlängtade första skott med vaccin. Inte kände vi något då, men inte heller några efterverkningar. Och det gäller fortfarande. 

Det enda vi reagerade över var att vi dagen efter kände oss piggare än vanligt.  Vi sov också osedvanligt gott den där första natten. Det symptomet har dessutom fortsatt. 

 

Saken är den att vi sedan i somras känt oss lite ämliga då och då. Inget allvarligt, men ändå. Lite huvudvärk lite för ofta. Lite hes en dag eller två. Småyrslig någon timme eller två. Jag har väl tillskrivit åldern dessa små avvikelser och inte brytt mig så mycket.

Så nu undrar vi om det var något uppåttjack i sprutan.

I vilket fall hoppas jag att det tillstånd vi är i nu fortsätter.

Det som sedan hände var, att i lördags (tror jag det var) visades ett inslag i Rapport som berättade att forskare upptäckt att vaccinet hade viss behandlande effekt på Covid.
 

Hm!?? Är det Covid vi har "lidit" av sedan i somras, eller vadå?

*****

Vissa dagar ...

.. blir såhär: Vaknar, äter frukost, borstar tänder, duschar, går ut en sväng, borstar tänder, går och lägger mig.

Så var det idag. 

*****

Så var det dags ...

.. för en ny bok. Denna gång en finsk kriminalroman. Det måste vara min första från grannlandet. Vanlig skönlitteratur har jag förstått stött på och läst, men aldrig den här genren. Författarnamnet låter heller inte särskilt finskt; Max Seeck. Men han är tydligen rätt framgångsrik, vilket man får veta om man läser omslagets flikar. Miljön är i vilket fall Helsingfors, som också är författarens hemort.

En thriller är det, enligt baksidestexten. Med seriemord, ja till och med häxkonster. Kan det kanske vara fler än en gärningsman? 

Ja, vi får se.

 

 

*****

Tidsdokument

Idag blev det ett besök i Kulturens hus. Här ställer Gert Frost ut sina fotografier i konsthallen. Gert är naturlaliserad norrbottning numera. Hitflyttad från Skåne. Journalist har han varit, numera frilansande.

Även om han bor utanför stan, träffar jag på honom rätt ofta. Han rör sig ute i samhället en hel del. Och kameran verkar vara med. Alltid. 

Bilderna blir ofta som konstverk. Se exempelvis dessa två. De visar metallskrot efter en uppmärksammad brand i de så kallade Tyskmagasinen utanför Luleå. Där fanns på senare år bland annat gamla tåg, vagnar och lok medmera. De rostiga tåghjulen ser ut som om de vore målade. (Läs mer om Tyskmagasinen här och här. De representerar en mindre smickrande bild av svensk krigshistoria.)

Klicka på bilderna.

I övrigt är han också mycket duktig på att fånga förfall. Och det blir vackert genom hans objektiv. Det är gamla lador, förråd med mera, som av någon anledning står kvar och får angripas av tidens tand. Men de berättar ju också en del, förstås.

Sevärd utställning. 

*****

Kork

En intervju i radions P4. Erik Blix frågar ut en representant för Håll Sverige rent. Det handlar om alla munskydd, som "pryder" våra trottoarer i allt större utsträckning.

En undersökning visar till exempel att tvärtemot vad man skulle tro, så ökar nedskräpningen i stadsmiljöer där det finns gott om papperskorgar. (!!!?) Teorin säger att där förstår folk att det städas ofta. (???) Alltså behöver inte jag själv ta ansvar.

De nämner inte att folk är dumma i huvudet.

Men det gör jag.

*****

Aprilväder

*****

Så åkte den ...

.. till hyllan, Anders Wallensten:s bok Hälsogåtan. 

Den var inte särskilt revolutionerande, och krävde en hel del tålamod för att plöja igenom de tätskrivna sidorna.

Bästa behållningen gav de grönfärgade inlagorna med konkreta råd och inledningarna till varje kapitel.

Men jag måste säga att boken gav mig mest en bekräftelse; jag försöker och lyckas oftast.

Mycket sunt förnuft.

*****

Vägen hem

Toppenväder med vindstilla och sol ledsagar mig på väg hem från Covidvaccinationen. En fantastisk bra logistik på vaccinationscentralen gjorde besöket bara roligt. Värdinnor som tog emot och visade vägen till de instanser som checkade in en. Kanske var det 10 personer före mig.

Snart blev jag invinkad i ett av de många vaccinationsbås som fanns. Det hela är inrymt i Coop Arena. 

Inget kände jag av sticket. Varken när nålen kördes in i mina massiva muskler (Hm ...!), eller efteråt. Man blev anvisad en stol att sitta kvar på i en kvart. Allt för att kolla att man inte får någon konstig reaktion av sprutan. Där gick också värdar omkring och informerade, och var öppna för frågor om man hade några. 

Ute i solen igen, spatserade jag vidare och hälsade på mina gamla kolleger. Kontoret ligger bara något kvarter bortanför vaccinationsstationen. En kopp kaffe - och sedan hemåt den vackra vägen över Norra Stadsfjärden. 

 

Jag fortsatte sedan längs kajen och njöt av känslan av att ljuset i tunneln börjar synas.

*****

Småpotatis

Jag gillar inte den här stilen, då vanliga lokaltidningar (Nåja - den är spridd över hela Norrbottens län, en fjärdedel av Sverige.) mer och mer börjar likna Aftonsladdret och Träckspressen, dvs slasktidningar. 

Okej! Det ska snöa. Kanske en hel decimeter!!! 

Själv har jag tillbringat minst 25 tvåveckorsperioder i t.ex. Schweiz, Österrike, Frankrike och Italien, genom mina år. Vintertid. Där har det minsann snöat. I Val Thorens täcktes en hel parkeringsplats av snö på två dagar. Det enda som syntes över det "torg" som vi plötsligt spatserade över, var radioantennspröten. Vi förstod helt enkelt inte att vi traskade ovanpå bilarna som stod där. 

I Val d'Isère kom det drygt två meter under en tvåveckorsvistelse där. 

Och tänk - vi klarade oss. Samhället klarade sig. Det enda som varnades för var lavinfara. Livet fortsatte som vanligt, även om affärer och restauranger fick gräva tunnlar fram till sina entréer. Stora snöslungor fixade fram gatorna.

Vi svenskar, och särskilt norrbottningar, borde skämmas när vi klagar över lite snö. Vi har haft högst 80-90 cm i vinter. Det är mer än vanligt. Normaldjup är väl ca 50-60. 

Småpotatis i sammanhanget.

*****

Konst

 

Galleri Foajén med långa rader av tavlor.

Idag blev det kulturrunda. I Regionhuset har tre konstnärer fått chansen att hänga en utställning som titulerats Staden som landskap. 

Det är verkligen olika stilar som dessa konstnärer representerar. Alla passar dock in på den gemensamma titeln. Det är färg, det är stora tavlor, och små, det är gatubilder, natur i stan, med mera.  

Mycket sevärd utställning. Och vi var ensamma i lokalerna hela tiden. Coronasäkert, alltså.  

Sven Teglund, även känd bloggare.

Här kan du läsa mer om utställningen.

*****

Klockan åtta ikväll ...

.. ringer Benkes telefon. Det är från vaccinationscentralen. 

 - Kan du komma in snabbt, så får du en spruta?

Han nappade direkt. På en kvart var vi där. Jag skjutsade honom, och fick vänta i bilen utanför, när Benke möttes av en värdinna som lotsade honom vidare.

20 minuter senare var det klart.

På väg ut efter vaccinationen.

Både jag själv och Benke skrev in oss på en "slattlista" för några veckor sedan. Benke fick första tjing, även om han inte har åldern riktigt inne för att kvalificera sig.

*****