Ingen rast - ingen ro

Tur man har en loftgång att hålla till på.

Det blev ju förstås mer jobb här hemma. Vår ståtliga hibiskus, med sin historia, har vuxit ur sin kruka. Ja, den skulle duga, men om jag vattnar den med två literskannor så räcker det i tre dagar innan bladen börjar sloka igen. En större kruka gör att vattnet räcker längre. 

"Sin historia" skrev jag. Denna hibiskus är i och för sig producerad här hemma hos oss. Men ursprunget är ett stulet skott. På Kreta. För minst tjugo år sedan, kanske 30, eller till och med mer. Minns inte så noga. Men då fick ett skott från hotellets trädgård åka med oss hem. Den tog sig och blev ett träd, som plötsligt beslöt sig för att dö en vinter.

Då hade en kollega till Benke fått ett skott några år tidigare. Av hennes exemplar fick vi ett nytt skott för bara tre år sedan. 

Det är det som nu vuxit till sig en aning och ger lummighet till vår balkong. 

Fem liter vatten var inga problem att få ner i krukan. Det räcker lite längre.

*****