Till handlingarna

Den trogne läsaren av Max Seeck fick platsa i hyllan från och med idag. Vet inte vad jag tycker om den. En rätt rörig historia skriven i korta kapitel (110 stycken, för att vara exakt.) på bara två tre sidor, ja - ibland ännu kortare. Scener, som gjorda för en film. Kanske är det författarens avsikt. Och bokens titel förstår jag inte riktigt meningen med.

Visst är den spännande på sitt sätt ibland. Huvudpersonen kriminalkommissarie Jessica Niemi, blir kallad till en känd författares hus utanför Helsingfors, där författarens hustru hittas mördad, men arrangerad sittande vid ett bord och med en tillfixad min i ansiktet, och iklädd en tjusig klänning. Vad var det som hade hänt? Den kände författaren hade också skrivit en bok, där en sekt pysslade med häxkonster. Han var nu dessutom spårlöst försvunnen. Mordscenen i huset var uppbyggd efter en historia i boken. Och snart dyker fler fall upp.

Vad Jessica plötsligt gjorde i Venedig fick jag inte helt klart för mig. Inte heller blev jag klok på de hallucinationer hon ibland drabbades av, eller nattliga drömmar. Varför hon hade två lägenheter förstår jag inte heller. 

Men - försök du också. Den är välskriven.

*****