Mat och sån't

▼

måndag, augusti 30, 2021

Det funderas mer och mer ...

.. om hur framtiden ska se ut på våra arbetsplatser. Detta med tanke på de omställningar man delvis tvingats/önskat göra på grund av den rådande pandemin. Jag hör det då och då. Det debatteras i tidningarna.

Jag har i och för sig haft kolleger som i rent friska tider har jobbat hemifrån i en eller annan utsträckning. Särskilt på udda tider, när själva kontoret varit stängt på kvällar och nätter. En av mina kolleger flyttade med sin sambo till Stockholm bara för att hon ville. Hon jobbade därifrån precis som om hon satt kvar här på luleåkontoret. En bra lösning för både henne och företaget. 

En f.d. kollega som jobbade i Stockholm fick chansen att flytta hem till Boden, när American Express mer och mer "rationaliserade" verksamheten i Sverige. Hon fick lägenhet med ett kontor på övre etage och satt där och jobbade med kunderna i världen i flera år.

Men jag ser dessa exempel som undantag. Nu har många jobbat hemifrån. Suttit vid köksbord utan ergonomiska finesser, höj- och sänkbar stol, eller ståbord. Saker som har stor betydelse på sikt. För vissa har det funkat. Andra har inte tyckt om det. 

Men arbetsgivarna ser vinster. 
 - Kanske skulle man halvera kontorsytan? Hm? Slippa bjuda på kaffe under rasterna? Hm? Skippa arbetsmiljöstänkande? Hm? 

Jag själv skulle inte vilja ha ett jobb, där jag aldrig träffar kolleger. Det sociala betyder mycket. Gå ut och käka lunch med en kollega, eller på after work på fredagen. För att inte tala om den stundliga kontakten över skrivbordskanten, eller uppe i fikarummet. Det betyder mycket. Och kom inte och påstå att Skype, Teams och allt vad de heter, kan ersätta det. Aldrig i livet. 

Och förresten - om jag nu sitter där på kökspallen och råkar dråsa i golvet, samtidigt som jag håller i en kopp kokhett kaffe som jag råka hälla ut  och får brännskador av, samtidigt som jag bryter armen ... 
Vems försäkring gäller då? Min? Eller blir det en arbetsskada som arbetsgivaren ska ha hand om?

Nej - jag tror inte på den där digitala framtiden till 100%

Bl.a. DN skrev om detta igår, 29 aug.
*****
kl.

6 kommentarer:

  1. Elisabet.17:25

    Och tänk alla ungdomar som då inte kommer in i det sociala samspelet på en arbetsplats .., tänk, så mycket man lär sig bara av den biten! Lär sig av andras erfarenhet osv. Så tänker jag som mest arbetat med kollegor som kunnat vara mina barn eller numera: barnbarn! :)

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin19:37

    @ Elisabet

    Exakt så går också mina tankar. Samvar ger erfarenhet av både det ena och andra.

    SvaraRadera
  3. Babsan08:58

    Jag saknar inte mitt arbete speciellt men oj vad jag saknar bästa kollegan ever samt många andra härliga människor jag hade kontakt med

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bert09:12

      @ Babsan

      Precis! Och hur hade du träffat alla "härliga människor" om du suttit hemma i soffan och jobbat? ��

      Radera
  4. Turtlan23:35

    Nu har jag ju ett jobb där jag inte på heltid kan jobba hemifrån. Vissa saker kan jag göra hemifrån som de uppföljningar jag gör på telefon.
    Jag skulle inte vilja jobba hemifrån på heltid. Kollegor och utbytet med de är viktigt! Skulle nog bli knäpp bara sitta hemma. Men på samma gång så är det skönt med en hemmadag då och då. Inte mer.

    Gissar också att många företag ser vad de kan spara i lokalhyra.

    Teamsmöten är så tråkigt. Avstår gärna det med något litet undantag.

    SvaraRadera
  5. Bert Bodin09:25

    @ Turtlan

    Arbetskompisar är viktiga. Både för det professionella och det sociala. Ska inte underskattas.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.